Ordspråksboken 14
1 Genom visa kvinnor varder huset uppbyggt, men oförnuft river ned det med egna händer.
Every wise woman hath builded her house, And the foolish with her hands breaketh it down.
2 Den som fruktar HERREN, han vandrar i redlighet, men den som föraktar honom, han går krokiga vägar.
Whoso is walking in his uprightness is fearing Jehovah, And the perverted [in] his ways is despising Him.
3 I den oförnuftiges mun är ett gissel för hans högmod, men de visa bevaras genom sina läppar.
In the mouth of a fool [is] a rod of pride, And the lips of the wise preserve them.
4 Där inga dragare finnas, där förbliver krubban tom, men riklig vinning får man genom oxars kraft.
Without oxen a stall [is] clean, And great [is] the increase by the power of the ox.
5 Ett sannfärdigt vittne ljuger icke, men ett falskt vittne främjar lögn.
A faithful witness lieth not, And a false witness breatheth out lies.
6 Bespottaren söker vishet och finner ingen, men för den förståndige är kunskap lätt.
A scorner hath sought wisdom, and it is not, And knowledge to the intelligent [is] easy.
7 Gå bort ifrån den man som är dåraktig; aldrig fann du på hans läppar något förstånd.
Go from before a foolish man, Or thou hast not known the lips of knowledge.
8 Det är den klokes vishet, att han aktar på sin väg, men det är dårars oförnuft, att de öva svek.
The wisdom of the prudent [is] to understand his way, And the folly of fools [is] deceit.
9 De oförnuftiga bespottas av sitt eget skuldoffer, men bland de redliga råder gott behag.
Fools mock at a guilt-offering, And among the upright — a pleasing thing.
10 Hjärtat känner självt bäst sin egen sorg, ej heller kan en främmande intränga i dess glädje.
The heart knoweth its own bitterness, And with its joy a stranger doth not intermeddle.
11 De ogudaktigas hus förödes, men de rättsinnigas hydda blomstrar.
The house of the wicked is destroyed, And the tent of the upright flourisheth.
12 Mången håller sin väg för den i rätta, men på sistone leder den dock till döden.
There is a way — right before a man, And its latter end [are] ways of death.
13 Mitt under löjet kan hjärtat sörja, och slutet på glädjen bliver bedrövelse.
Even in laughter is the heart pained, And the latter end of joy [is] affliction.
14 Av sina gärningars frukt varder den avfällige mättad, och den gode bliver upphöjd över honom.
From his ways is the backslider in heart filled, And a good man — from his fruits.
15 Den fåkunnige tror vart ord, men den kloke aktar på sina steg.
The simple giveth credence to everything, And the prudent attendeth to his step.
16 Den vise tager sig till vara och flyr det onda, men dåren är övermodig och sorglös.
The wise is fearing and turning from evil, And a fool is transgressing and is confident.
17 Den som är snar till vrede gör vad oförnuftigt är, och en ränkfull man bliver hatad.
Whoso is short of temper doth folly, And a man of wicked devices is hated.
18 De fåkunniga hava fått oförnuft till sin arvedel, men de kloka bliva krönta med kunskap.
The simple have inherited folly, And the prudent are crowned [with] knowledge.
19 De onda måste falla ned inför de goda, och de ogudaktiga vid den rättfärdiges portar.
The evil have bowed down before the good, And the wicked at the gates of the righteous.
20 Jämväl av sina närmaste är den fattige hatad, men den rike har många vänner.
Even of his neighbour is the poor hated, And those loving the rich [are] many.
21 Den som visar förakt för sin nästa, han begår synd, men säll är den som förbarmar sig över de betryckta.
Whoso is despising his neighbour sinneth, Whoso is favouring the humble, O his happiness.
22 De som bringa ont å bane skola förvisso fara vilse, men barmhärtighet och trofasthet röna de som bringa gott å bane.
Do not they err who are devising evil? And kindness and truth [are] to those devising good,
23 Av all möda kommer någon vinning, men tomt tal är ren förlust.
In all labour there is advantage, And a thing of the lips [is] only to want.
24 De visas rikedom är för dem en krona men dårarnas oförnuft förbliver oförnuft.
The crown of the wise is their wealth, The folly of fools [is] folly.
25 Ett sannfärdigt vittne räddar liv, men den som främjar lögn, han är full av svek.
A true witness is delivering souls, And a deceitful one breatheth out lies.
26 Den som fruktar HERREN har ett tryggt fäste, och hans barn få där en tillflykt.
In the fear of Jehovah [is] strong confidence, And to His sons there is a refuge.
27 I HERRENS fruktan är en livets källa genom dem undviker man dödens snaror
The fear of Jehovah [is] a fountain of life, To turn aside from snares of death.
28 Att hava många undersåtar är en konungs härlighet, men brist på folk är en furstes olycka.
In the multitude of a people [is] the honour of a king, And in lack of people the ruin of a prince.
29 Den som är tålmodig visar gott förstånd, men den som är snar till vrede går långt i oförnuft.
Whoso is slow to anger [is] of great understanding, And whoso is short in temper is exalting folly.
30 Ett saktmodigt hjärta är kroppens liv, men bittert sinne är röta i benen.
A healed heart [is] life to the flesh, And rottenness to the bones [is] envy.
31 Den som förtrycker den arme smädar hans skapare, men den som förbarmar sig över de fattiga, han ärar honom.
An oppressor of the poor reproacheth his Maker, And whoso is honouring Him Is favouring the needy.
32 Genom sin ondska kommer de ogudaktige på fall, men den rättfärdige är frimodig in i döden.
In his wickedness is the wicked driven away, And trustful in his death [is] the righteous.
33 I den förståndiges hjärta bor visheten, och i dårarnas krets gör hon sig kunnig.
In the heart of the intelligent wisdom doth rest. And in the midst of fools it is known.
34 Rättfärdighet upphöjer ett folk men synd är folkens vanära.
Righteousness exalteth a nation, And the goodliness of peoples [is] a sin-offering.
35 En förståndig tjänare behaga konungen väl, men över en vanartig skall han vrede komma.
The favour of a king [is] to a wise servant, And an object of his wrath is one causing shame!
