Ordspråksboken 14
1 Genom visa kvinnor varder huset uppbyggt, men oförnuft river ned det med egna händer.
Every wise woman buildeth her house; But the foolish plucketh it down with her own hands.
2 Den som fruktar HERREN, han vandrar i redlighet, men den som föraktar honom, han går krokiga vägar.
He that walketh in his uprightness feareth Jehovah; But he that is perverse in his ways despiseth him.
3 I den oförnuftiges mun är ett gissel för hans högmod, men de visa bevaras genom sina läppar.
In the mouth of the foolish is a rod for [his] pride; But the lips of the wise shall preserve them.
4 Där inga dragare finnas, där förbliver krubban tom, men riklig vinning får man genom oxars kraft.
Where no oxen are, the crib is clean; But much increase is by the strength of the ox.
5 Ett sannfärdigt vittne ljuger icke, men ett falskt vittne främjar lögn.
A faithful witness will not lie; But a false witness uttereth lies.
6 Bespottaren söker vishet och finner ingen, men för den förståndige är kunskap lätt.
A scoffer seeketh wisdom, and [findeth it] not; But knowledge is easy unto him that hath understanding.
7 Gå bort ifrån den man som är dåraktig; aldrig fann du på hans läppar något förstånd.
Go into the presence of a foolish man, And thou shalt not perceive [in him] the lips of knowledge.
8 Det är den klokes vishet, att han aktar på sin väg, men det är dårars oförnuft, att de öva svek.
The wisdom of the prudent is to understand his way; But the folly of fools is deceit.
9 De oförnuftiga bespottas av sitt eget skuldoffer, men bland de redliga råder gott behag.
A trespass-offering mocketh fools; But among the upright there is good will.
10 Hjärtat känner självt bäst sin egen sorg, ej heller kan en främmande intränga i dess glädje.
The heart knoweth its own bitterness; And a stranger doth not intermeddle with its joy.
11 De ogudaktigas hus förödes, men de rättsinnigas hydda blomstrar.
The house of the wicked shall be overthrown; But the tent of the upright shall flourish.
12 Mången håller sin väg för den i rätta, men på sistone leder den dock till döden.
There is a way which seemeth right unto a man; But the end thereof are the ways of death.
13 Mitt under löjet kan hjärtat sörja, och slutet på glädjen bliver bedrövelse.
Even in laughter the heart is sorrowful; And the end of mirth is heaviness.
14 Av sina gärningars frukt varder den avfällige mättad, och den gode bliver upphöjd över honom.
The backslider in heart shall be filled with his own ways; And a good man [shall be satisfied] from himself.
15 Den fåkunnige tror vart ord, men den kloke aktar på sina steg.
The simple believeth every word; But the prudent man looketh well to his going.
16 Den vise tager sig till vara och flyr det onda, men dåren är övermodig och sorglös.
A wise man feareth, and departeth from evil; But the fool beareth himself insolently, and is confident.
17 Den som är snar till vrede gör vad oförnuftigt är, och en ränkfull man bliver hatad.
He that is soon angry will deal foolishly; And a man of wicked devices is hated.
18 De fåkunniga hava fått oförnuft till sin arvedel, men de kloka bliva krönta med kunskap.
The simple inherit folly; But the prudent are crowned with knowledge.
19 De onda måste falla ned inför de goda, och de ogudaktiga vid den rättfärdiges portar.
The evil bow down before the good; And the wicked, at the gates of the righteous.
20 Jämväl av sina närmaste är den fattige hatad, men den rike har många vänner.
The poor is hated even of his own neighbor; But the rich hath many friends.
21 Den som visar förakt för sin nästa, han begår synd, men säll är den som förbarmar sig över de betryckta.
He that despiseth his neighbor sinneth; But he that hath pity on the poor, happy is he.
22 De som bringa ont å bane skola förvisso fara vilse, men barmhärtighet och trofasthet röna de som bringa gott å bane.
Do they not err that devise evil? But mercy and truth [shall be to] them that devise good.
23 Av all möda kommer någon vinning, men tomt tal är ren förlust.
In all labor there is profit; But the talk of the lips [tendeth] only to penury.
24 De visas rikedom är för dem en krona men dårarnas oförnuft förbliver oförnuft.
The crown of the wise is their riches; [But] the folly of fools is [only] folly.
25 Ett sannfärdigt vittne räddar liv, men den som främjar lögn, han är full av svek.
A true witness delivereth souls; But he that uttereth lies [causeth] deceit.
26 Den som fruktar HERREN har ett tryggt fäste, och hans barn få där en tillflykt.
In the fear of Jehovah is strong confidence; And his children shall have a place of refuge.
27 I HERRENS fruktan är en livets källa genom dem undviker man dödens snaror
The fear of Jehovah is a fountain of life, That one may depart from the snares of death.
28 Att hava många undersåtar är en konungs härlighet, men brist på folk är en furstes olycka.
In the multitude of people is the king’s glory; But in the want of people is the destruction of the prince.
29 Den som är tålmodig visar gott förstånd, men den som är snar till vrede går långt i oförnuft.
He that is slow to anger is of great understanding; But he that is hasty of spirit exalteth folly.
30 Ett saktmodigt hjärta är kroppens liv, men bittert sinne är röta i benen.
A tranquil heart is the life of the flesh; But envy is the rottenness of the bones.
31 Den som förtrycker den arme smädar hans skapare, men den som förbarmar sig över de fattiga, han ärar honom.
He that oppresseth the poor reproacheth his Maker; But he that hath mercy on the needy honoreth him.
32 Genom sin ondska kommer de ogudaktige på fall, men den rättfärdige är frimodig in i döden.
The wicked is thrust down in his evil-doing; But the righteous hath a refuge in his death.
33 I den förståndiges hjärta bor visheten, och i dårarnas krets gör hon sig kunnig.
Wisdom resteth in the heart of him that hath understanding; But [that which is] in the inward part of fools is made known.
34 Rättfärdighet upphöjer ett folk men synd är folkens vanära.
Righteousness exalteth a nation; But sin is a reproach to any people.
35 En förståndig tjänare behaga konungen väl, men över en vanartig skall han vrede komma.
The king’s favor is toward a servant that dealeth wisely; But his wrath will be [against] him that causeth shame.
