Ordspråksboken 14
1 Genom visa kvinnor varder huset uppbyggt, men oförnuft river ned det med egna händer.
Visdom bygger sig Hus, Daarskabs Hænder river det ned.
2 Den som fruktar HERREN, han vandrar i redlighet, men den som föraktar honom, han går krokiga vägar.
Hvo redeligt vandrer, frygter HERREN, men den, som gaar Krogveje, agter ham ringe.
3 I den oförnuftiges mun är ett gissel för hans högmod, men de visa bevaras genom sina läppar.
I Daarens Mund er Ris til hans Ryg, for de vise staar Læberne Vagt.
4 Där inga dragare finnas, där förbliver krubban tom, men riklig vinning får man genom oxars kraft.
Naar der ikke er Okser, er Laden tom, ved Tyrens Kraft bliver Høsten stor.
5 Ett sannfärdigt vittne ljuger icke, men ett falskt vittne främjar lögn.
Sanddru Vidne lyver ikke, det falske Vidne farer med Løgn.
6 Bespottaren söker vishet och finner ingen, men för den förståndige är kunskap lätt.
Spotter søger Visdom, men finder den ikke, til Kundskab kommer forstandig let.
7 Gå bort ifrån den man som är dåraktig; aldrig fann du på hans läppar något förstånd.
Gaa fra en Mand, som er en Taabe, der mærker du intet til Kundskabs Læber.
8 Det är den klokes vishet, att han aktar på sin väg, men det är dårars oförnuft, att de öva svek.
Den kloge i sin Visdom er klar paa sin Vej, men Taabers Daarskab er Svig.
9 De oförnuftiga bespottas av sitt eget skuldoffer, men bland de redliga råder gott behag.
Med Daarer driver Skyldofret Spot, men Velvilje raader iblandt retsindige.
10 Hjärtat känner självt bäst sin egen sorg, ej heller kan en främmande intränga i dess glädje.
Hjertet kender sin egen Kvide, fremmede blander sig ej i dets Glæde.
11 De ogudaktigas hus förödes, men de rättsinnigas hydda blomstrar.
Gudløses Hus lægges øde, retsindiges Telt staar i Blomst.
12 Mången håller sin väg för den i rätta, men på sistone leder den dock till döden.
Mangen Vej synes Manden ret, og saa er dens Ende dog Dødens Veje.
13 Mitt under löjet kan hjärtat sörja, och slutet på glädjen bliver bedrövelse.
Selv under Latter kan Hjertet lide, og Glædens Ende er Kummer.
14 Av sina gärningars frukt varder den avfällige mättad, och den gode bliver upphöjd över honom.
Af sine Veje mættes den frafaldne, af sine Gerninger den, som er god.
15 Den fåkunnige tror vart ord, men den kloke aktar på sina steg.
Den tankeløse tror hvert Ord, den kloge overtænker sine Skridt.
16 Den vise tager sig till vara och flyr det onda, men dåren är övermodig och sorglös.
Den vise ængstes og skyr det onde, Taaben buser sorgløs paa.
17 Den som är snar till vrede gör vad oförnuftigt är, och en ränkfull man bliver hatad.
Den hidsige bærer sig taabeligt ad, man hader rænkefuld Mand.
18 De fåkunniga hava fått oförnuft till sin arvedel, men de kloka bliva krönta med kunskap.
De tankeløse giver Daarskab i Arv, de kloge efterlader sig Kundskab.
19 De onda måste falla ned inför de goda, och de ogudaktiga vid den rättfärdiges portar.
Onde maa bukke for gode, gudløse staa ved retfærdiges Døre.
20 Jämväl av sina närmaste är den fattige hatad, men den rike har många vänner.
Fattigmand hades endog af sin Ven, men Rigmands Venner er mange.
21 Den som visar förakt för sin nästa, han begår synd, men säll är den som förbarmar sig över de betryckta.
Den, der foragter sin Næste, synder, lykkelig den, der har Medynk med arme.
22 De som bringa ont å bane skola förvisso fara vilse, men barmhärtighet och trofasthet röna de som bringa gott å bane.
De, som virker ondt, farer visselig vild; de, som virker godt, finder Naade og Trofasthed.
23 Av all möda kommer någon vinning, men tomt tal är ren förlust.
Ved al Slags Møje vindes der noget, Mundsvejr volder kun Tab.
24 De visas rikedom är för dem en krona men dårarnas oförnuft förbliver oförnuft.
De vises Krone er Kløgt, Taabers Krans er Daarskab.
25 Ett sannfärdigt vittne räddar liv, men den som främjar lögn, han är full av svek.
Sanddru Vidne frelser Sjæle; den, som farer med Løgn, bedrager.
26 Den som fruktar HERREN har ett tryggt fäste, och hans barn få där en tillflykt.
Den stærkes Tillid er HERRENS Frygt, hans Sønner skal have en Tilflugt.
27 I HERRENS fruktan är en livets källa genom dem undviker man dödens snaror
HERRENS Frygt er en Livsens Kilde, derved undgaas Dødens Snarer.
28 Att hava många undersåtar är en konungs härlighet, men brist på folk är en furstes olycka.
At Folket er stort, er Kongens Hæder, Brist paa Folk er Fyrstens Fald.
29 Den som är tålmodig visar gott förstånd, men den som är snar till vrede går långt i oförnuft.
Den sindige er rig paa Indsigt, den heftige driver det vidt i Daarskab.
30 Ett saktmodigt hjärta är kroppens liv, men bittert sinne är röta i benen.
Sagtmodigt Hjerte er Liv for Legemet, Avind er Edder i Benene.
31 Den som förtrycker den arme smädar hans skapare, men den som förbarmar sig över de fattiga, han ärar honom.
At kue den ringe er Haan mod hans Skaber, han æres ved Medynk med fattige.
32 Genom sin ondska kommer de ogudaktige på fall, men den rättfärdige är frimodig in i döden.
Ved sin Ondskab styrtes den gudløse, ved lydefri Færd er retfærdige trygge.
33 I den förståndiges hjärta bor visheten, och i dårarnas krets gör hon sig kunnig.
Visdom bor i forstandiges Hjerte, i Taabers Indre kendes den ikke.
34 Rättfärdighet upphöjer ett folk men synd är folkens vanära.
Retfærdighed løfter et Folk, men Synd er Folkenes Skændsel.
35 En förståndig tjänare behaga konungen väl, men över en vanartig skall han vrede komma.
En klog Tjener har Kongens Yndest, en vanartet rammer hans Vrede.
