Ordspråksboken 13
1 En vis son hör på sin faders tuktan, men en bespottare hör icke på någon näpst.
En vis son låter fadren tukta sig; men en bespottare lyder icke straff.
2 Sin muns frukt får envar njuta sig till godo, de trolösa hungra efter våld.
Munsens frukt nyttjar man; men de föraktare tänka icke annat än vrånghet.
3 Den som bevakar sin mun, han bevarar sitt liv, men den som är lösmunt kommer i olycka
Den sin mun bevarar, han bevarar sitt lif; men den som sin mun orådeliga upplåter, han kommer i förskräckelse.
4 Den late är full av lystnad, och han får dock intet, men de idogas hunger varder rikligen mättad.
Den late begärar, och får dock intet; men de trefne få nog.
5 Den rättfärdige skyr lögnaktigt tal, men den ogudaktige är förhatlig och skändlig.
Den rättfärdige är lögnenes fiende; men den ogudaktiga skämmer, och försmäder.
6 Rättfärdighet bevarar den vilkens väg är ostrafflig, men ogudaktighet kommer syndarna på fall.
Rättfärdighet bevarar den oskyldiga; men det ogudaktiga väsendet förer en till synd.
7 Den ene vill hållas för rik och har dock alls intet, den andre vill hållas för fattig och har dock stora ägodelar.
Mången är fattig i stor rikedom, och mången är rik i sinom fattigdom.
8 Den rike måste giva sin rikedom såsom lösepenning för sitt liv, den fattige hör icke av något
Med rikedom kan en hjelpa sitt lif; men en fattig man hörer icke straff.
9 De rättfärdigas ljus brinner glatt, men de ogudaktigas lampa slocknar ut.
De rättfärdigas ljus gör gladsamma; men de ogudaktigas lykta skall utslockna.
10 Genom övermod kommer man allenast split åstad, men hos dem som taga emot råd är vishet.
Ibland de högmodiga är alltid träta; men vishet gör förnuftigt folk.
11 Lättfånget gods försvinner, men den som samlar efter hand får mycket.
Rikedom varder liten, när man förslöser honom; men det man tillsammanhåller, det varder stort.
12 Förlängd väntan tär på hjärtat, men en uppfylld önskan är ett livets träd.
Det hopp, som fördröjes, gör ängslo i hjertat; men när det kommer, som man begärar, det är ett lifsträ.
13 Den som föraktar ordet hemfaller åt dess dom, men den som fruktar budet, han får vedergällning.
Den som föraktar ordet, han förderfvar sig sjelf; men den som fruktar budet, han skall få frid.
14 Den vises undervisning är en livets källa; genom den undviker man dödens snaror.
Dens visas lära är en lefvandes källa, till att undvika dödsens snaro.
15 Ett gott förstånd bereder ynnest, men de trolösas väg är alltid sig lik.
Ett godt råd bekommer väl; men de föraktares väg gör ondt.
16 Var och en som är klok går till väga med förstånd, men dåren breder ut sitt oförnuft.
En kloker gör all ting med förnuft men en dåre utsprider dårskap.
17 En ogudaktig budbärare störtar i olycka, men ett tillförlitligt sändebud är en läkedom.
Ett ogudaktigt bådskap bär ondt fram; men ett troget båd är helsosamt.
18 Fattigdom och skam får den som ej vill veta av tuktan, men den som tager vara på tillrättavisning, han kommer till ära.
Den som tuktan låter fara, han hafver fattigdom och skam; den sig gerna straffa låter, han skall till äro komma.
19 Uppfylld önskan är ljuvlig för själen, men att fly det onda är en styggelse för dårar.
När det kommer, som man begärar, det gör hjertana godt; men den som flyr det onda, han är dem galnom en styggelse.
20 Hav din umgängelse med de visa, så varder du vis; den som giver sig i sällskap med dårar, honom går det illa.
Den som med visom omgår, han varder vis; men den som de dårars stallbroder är, han får olycko.
21 Syndare förföljas av olycka, men de rättfärdiga få till lön vad gott är.
Det onda följer syndarena efter; men dem rättfärdigom varder godt vedergullet.
22 Den gode lämnar arv åt barnbarn, men syndarens gods förvaras åt den rättfärdige.
Den gode skall hafva arfvingar intill barnabarn, men syndarens gods skall varda spardt till den rättfärdiga.
23 De fattigas nyodling giver riklig föda, men mången förgås genom sin orättrådighet.
Mycken spis är uti de fattigas åker; men somliga församla med orätt.
24 Den som spar sitt ris, han hatar sin son, men den som älskar honom agar honom i tid.
Den sitt ris spar, han hatar sitt barn; men den som det kärt hafver, han näpser det i tid.
25 Den rättfärdige får äta, så att hans hunger bliver mättad, men de ogudaktigas buk måste lida brist.
Den rättfärdige äter, att hans själ må mätt varda; men de ogudaktigas buk hafver aldrig nog.
