Ordspråksboken 13
1 En vis son hör på sin faders tuktan, men en bespottare hör icke på någon näpst.
El hijo sabio acepta la corrección de su padre; el burlador no hace caso de la reprensión.
2 Sin muns frukt får envar njuta sig till godo, de trolösa hungra efter våld.
El hombre (de bien) se hartará del fruto de su boca, el alma de los pérfidos, en cambio, de la violencia.
3 Den som bevakar sin mun, han bevarar sitt liv, men den som är lösmunt kommer i olycka
Quien guarda su boca, guarda su alma; quien habla inconsideradamente se arruina a sí mismo.
4 Den late är full av lystnad, och han får dock intet, men de idogas hunger varder rikligen mättad.
El perezoso tiene deseos que no se cumplen, el alma del laborioso se saciará.
5 Den rättfärdige skyr lögnaktigt tal, men den ogudaktige är förhatlig och skändlig.
El justo aborrece la palabra mentirosa, el impío infama y obra vergonzosamente.
6 Rättfärdighet bevarar den vilkens väg är ostrafflig, men ogudaktighet kommer syndarna på fall.
La justicia protege los pasos del hombre recto, la malicia causa la ruina del pecador.
7 Den ene vill hållas för rik och har dock alls intet, den andre vill hållas för fattig och har dock stora ägodelar.
Hay quien se jacta de rico, y nada tiene, y quien se hace el pobre, y es acaudalado.
8 Den rike måste giva sin rikedom såsom lösepenning för sitt liv, den fattige hör icke av något
Con las riquezas el hombre (rico) rescata su vida; el pobre, empero, no necesita temer la amenaza.
9 De rättfärdigas ljus brinner glatt, men de ogudaktigas lampa slocknar ut.
La luz de los justos difunde alegría, en tanto que la lámpara de los impíos se apaga.
10 Genom övermod kommer man allenast split åstad, men hos dem som taga emot råd är vishet.
La soberbia no causa sino querellas, la sabiduría está con los que toman consejo.
11 Lättfånget gods försvinner, men den som samlar efter hand får mycket.
Los bienes ganados sin esfuerzo tienden a desaparecer, mas el que los junta a fuerza de trabajo los aumenta.
12 Förlängd väntan tär på hjärtat, men en uppfylld önskan är ett livets träd.
Esperanza que se dilata hace enfermo el corazón; pero es árbol de vida el deseo cumplido.
13 Den som föraktar ordet hemfaller åt dess dom, men den som fruktar budet, han får vedergällning.
Quien menosprecia la palabra se pierde; quien respeta el precepto será recompensado.
14 Den vises undervisning är en livets källa; genom den undviker man dödens snaror.
La enseñanza del sabio es fuente de vida, para escapar de los lazos de la muerte.
15 Ett gott förstånd bereder ynnest, men de trolösas väg är alltid sig lik.
Buenos modales ganan favores, mas la conducta de los pérfidos queda estéril.
16 Var och en som är klok går till väga med förstånd, men dåren breder ut sitt oförnuft.
Todo varón prudente obra con reflexión, el necio derrama su locura.
17 En ogudaktig budbärare störtar i olycka, men ett tillförlitligt sändebud är en läkedom.
El mensajero infiel se precipita en la desgracia, el mensajero fiel se procura salud.
18 Fattigdom och skam får den som ej vill veta av tuktan, men den som tager vara på tillrättavisning, han kommer till ära.
Pobreza e ignominia a quien desecha la corrección, honra a quien escucha la amonestación.
19 Uppfylld önskan är ljuvlig för själen, men att fly det onda är en styggelse för dårar.
Deseo cumplido recrea al alma, pero el necio abomina apartarse del mal.
20 Hav din umgängelse med de visa, så varder du vis; den som giver sig i sällskap med dårar, honom går det illa.
Quien anda con sabios, sabio será, quien con necios, acabará siendo necio.
21 Syndare förföljas av olycka, men de rättfärdiga få till lön vad gott är.
A los pecadores los persigue la desventura, mas los justos serán recompensados con bienes.
22 Den gode lämnar arv åt barnbarn, men syndarens gods förvaras åt den rättfärdige.
Los buenos tienen como herederos los hijos de los hijos; mas la hacienda del pecador queda reservada para el justo.
23 De fattigas nyodling giver riklig föda, men mången förgås genom sin orättrådighet.
Los barbechos de los pobres dan pan en abundancia, pero hay quien disipa (la hacienda) por falta de juicio.
24 Den som spar sitt ris, han hatar sin son, men den som älskar honom agar honom i tid.
Quien hace poco uso de la vara quiere mal a su hijo; el que lo ama, le aplica pronto el castigo.
25 Den rättfärdige får äta, så att hans hunger bliver mättad, men de ogudaktigas buk måste lida brist.
El justo come y satisface su apetito, en tanto que el vientre del malo padece hambre.
