Ordspråksboken 13
1 En vis son hör på sin faders tuktan, men en bespottare hör icke på någon näpst.
Мудар син слуша наставу оца свог; а подсмевач не слуша укоре.
2 Sin muns frukt får envar njuta sig till godo, de trolösa hungra efter våld.
Од плода уста својих сваки ће јести добро, а душа неваљалих људи насиље.
3 Den som bevakar sin mun, han bevarar sitt liv, men den som är lösmunt kommer i olycka
Ко чува уста своја, чува своју душу; ко разваљује усне, пропада.
4 Den late är full av lystnad, och han får dock intet, men de idogas hunger varder rikligen mättad.
Жељна је душа лењивчева, али нема ништа; а душа вредних људи обогатиће се.
5 Den rättfärdige skyr lögnaktigt tal, men den ogudaktige är förhatlig och skändlig.
На лажну реч мрзи праведник; а безбожник се мрази и срамоти.
6 Rättfärdighet bevarar den vilkens väg är ostrafflig, men ogudaktighet kommer syndarna på fall.
Правда чува оног који ходи безазлено; а безбожност обара грешника.
7 Den ene vill hållas för rik och har dock alls intet, den andre vill hållas för fattig och har dock stora ägodelar.
Има ко се гради богат а нема ништа, и ко се гради сиромах а има велико благо.
8 Den rike måste giva sin rikedom såsom lösepenning för sitt liv, den fattige hör icke av något
Откуп је за живот човеку богатство његово, а сиромах не слуша претње.
9 De rättfärdigas ljus brinner glatt, men de ogudaktigas lampa slocknar ut.
Видело праведничко светли се, а жижак безбожнички угасиће се.
10 Genom övermod kommer man allenast split åstad, men hos dem som taga emot råd är vishet.
Од охолости бива само свађа, а који примају савет, у њих је мудрост.
11 Lättfånget gods försvinner, men den som samlar efter hand får mycket.
Благо које се таштином тече умањује се, а ко сабира руком, умножава.
12 Förlängd väntan tär på hjärtat, men en uppfylld önskan är ett livets träd.
Дуго надање мори срце, и жеља је испуњена дрво животно.
13 Den som föraktar ordet hemfaller åt dess dom, men den som fruktar budet, han får vedergällning.
Ко презире реч сам себи уди; а ко се боји заповести, платиће му се.
14 Den vises undervisning är en livets källa; genom den undviker man dödens snaror.
Наука је мудрога извор животни да се сачува пругала смртних.
15 Ett gott förstånd bereder ynnest, men de trolösas väg är alltid sig lik.
Добар разум даје љубав, а пут је безаконички храпав.
16 Var och en som är klok går till väga med förstånd, men dåren breder ut sitt oförnuft.
Сваки паметан човек ради с разумом, а безуман разноси безумље.
17 En ogudaktig budbärare störtar i olycka, men ett tillförlitligt sändebud är en läkedom.
Гласник безбожан пада у зло, а веран је посланик лек.
18 Fattigdom och skam får den som ej vill veta av tuktan, men den som tager vara på tillrättavisning, han kommer till ära.
Сиромаштво и срамота доћи ће на оног који одбацује наставу; а ко чува карање, прославиће се.
19 Uppfylld önskan är ljuvlig för själen, men att fly det onda är en styggelse för dårar.
Испуњена је жеља сласт души, а безумнима је мрско одступити ода зла.
20 Hav din umgängelse med de visa, så varder du vis; den som giver sig i sällskap med dårar, honom går det illa.
Ко ходи с мудрима постаје мудар, а ко се држи с безумницима постаје гори.
21 Syndare förföljas av olycka, men de rättfärdiga få till lön vad gott är.
Грешнике гони зло, а праведницима се враћа добро.
22 Den gode lämnar arv åt barnbarn, men syndarens gods förvaras åt den rättfärdige.
Добар човек оставља наследство синовима синова својих, а грешниково имање чува се праведнику.
23 De fattigas nyodling giver riklig föda, men mången förgås genom sin orättrådighet.
Изобила хране има на њиви сиромашкој, а има ко пропада са зле управе.
24 Den som spar sitt ris, han hatar sin son, men den som älskar honom agar honom i tid.
Ко жали прут, мрзи на сина свог; а ко га љуби, кара га за времена.
25 Den rättfärdige får äta, så att hans hunger bliver mättad, men de ogudaktigas buk måste lida brist.
Праведник једе, и сита му је душа; а трбух безбожницима нема доста.
