Ordspråksboken 13
1 En vis son hör på sin faders tuktan, men en bespottare hör icke på någon näpst.
Den vise son let seg aga av far sin, men spottaren høyrer ikkje på skjenn.
2 Sin muns frukt får envar njuta sig till godo, de trolösa hungra efter våld.
Sjølv fær ein godt av den frukt som munnen ber, men hugen åt svikarar stend etter vald.
3 Den som bevakar sin mun, han bevarar sitt liv, men den som är lösmunt kommer i olycka
Den som agtar munnen sin, varar si sjæl, men gapen fær seg ei ulukka.
4 Den late är full av lystnad, och han får dock intet, men de idogas hunger varder rikligen mättad.
Hugen i letingen lyster og fær ikkje noko, hugen i strævsame folk fær rikleg mette.
5 Den rättfärdige skyr lögnaktigt tal, men den ogudaktige är förhatlig och skändlig.
Den rettferdige hatar ljugarord, men den gudlause fer stygt og skamleg åt.
6 Rättfärdighet bevarar den vilkens väg är ostrafflig, men ogudaktighet kommer syndarna på fall.
Rettferd varar den som fer ulastande, men gudløysa feller den som gjer synd.
7 Den ene vill hållas för rik och har dock alls intet, den andre vill hållas för fattig och har dock stora ägodelar.
Mang ein ter seg rik og eig då inkje, ein annan ter seg fatig og eig mykje.
8 Den rike måste giva sin rikedom såsom lösepenning för sitt liv, den fattige hör icke av något
Mannsens rikdom er ein løysepeng for livet hans, men fatigmannen fær inkje trugsmål høyra.
9 De rättfärdigas ljus brinner glatt, men de ogudaktigas lampa slocknar ut.
Ljoset åt dei rettferdige brenn lystigt, men lampa åt ugudlege vil slokna.
10 Genom övermod kommer man allenast split åstad, men hos dem som taga emot råd är vishet.
Med ovmod veld ein berre trætta, men hjå deim som tek mot råd, er visdom.
11 Lättfånget gods försvinner, men den som samlar efter hand får mycket.
Lettfengen rikdom minkar, men sankar du smått um senn, fær du meir og meir.
12 Förlängd väntan tär på hjärtat, men en uppfylld önskan är ett livets träd.
Langdrøg von gjer hjarta sjukt, men uppfyllt ynskje er eit livsens tre.
13 Den som föraktar ordet hemfaller åt dess dom, men den som fruktar budet, han får vedergällning.
Den som vanvyrder ordet, tyner seg sjølv, men den som ottast bodordet, fær løn.
14 Den vises undervisning är en livets källa; genom den undviker man dödens snaror.
Vismanns læra er livsens kjelda, so ein slepp undan frå daudesnaror.
15 Ett gott förstånd bereder ynnest, men de trolösas väg är alltid sig lik.
Godt vit gjev manntekkje, men hard er vegen som svikarar gjeng.
16 Var och en som är klok går till väga med förstånd, men dåren breder ut sitt oförnuft.
Kvar som er klok, fer fram med vit, men ein dåre briskar seg med dårskap.
17 En ogudaktig budbärare störtar i olycka, men ett tillförlitligt sändebud är en läkedom.
Ein gudlaus sendemann fell i ulukka, men trufast bodberar er lækjedom.
18 Fattigdom och skam får den som ej vill veta av tuktan, men den som tager vara på tillrättavisning, han kommer till ära.
Armod og skam fær den som viser age ifrå seg, men den som agtar på refsing, vinn æra.
19 Uppfylld önskan är ljuvlig för själen, men att fly det onda är en styggelse för dårar.
Uppfyllt ynskje er søtt for sjæli, men å vika frå vondt er ei gruv for dårar.
20 Hav din umgängelse med de visa, så varder du vis; den som giver sig i sällskap med dårar, honom går det illa.
Gakk saman med dei vise, so vert du vis, men ilag med dårar gjeng det deg ille.
21 Syndare förföljas av olycka, men de rättfärdiga få till lön vad gott är.
Ulukka forfylgjer syndarar, men rettferdige fær godt til løn.
22 Den gode lämnar arv åt barnbarn, men syndarens gods förvaras åt den rättfärdige.
Den gode let etter seg arv til barneborn, men det syndaren eig, er gøymt åt den rettferdige.
23 De fattigas nyodling giver riklig föda, men mången förgås genom sin orättrådighet.
Fatigfolks nybrot gjev rikeleg føda, men mang ein vert tynt ved urettferd.
24 Den som spar sitt ris, han hatar sin son, men den som älskar honom agar honom i tid.
Den som sparer riset sitt, hatar son sin, men den som elskar han, tuktar honom tidleg.
25 Den rättfärdige får äta, så att hans hunger bliver mättad, men de ogudaktigas buk måste lida brist.
Rettferdige hev mat til å metta seg på, men gudlause gjeng med magen tom.
