Ordspråksboken 13
1 En vis son hör på sin faders tuktan, men en bespottare hör icke på någon näpst.
Filius sapiens doctrina patris; qui autem illusor est non audit cum arguitur.
2 Sin muns frukt får envar njuta sig till godo, de trolösa hungra efter våld.
De fructu oris sui homo satiabitur bonis: anima autem prævaricatorum iniqua.
3 Den som bevakar sin mun, han bevarar sitt liv, men den som är lösmunt kommer i olycka
Qui custodit os suum custodit animam suam; qui autem inconsideratus est ad loquendum, sentiet mala.
4 Den late är full av lystnad, och han får dock intet, men de idogas hunger varder rikligen mättad.
Vult et non vult piger; anima autem operantium impinguabitur.
5 Den rättfärdige skyr lögnaktigt tal, men den ogudaktige är förhatlig och skändlig.
Verbum mendax justus detestabitur; impius autem confundit, et confundetur.
6 Rättfärdighet bevarar den vilkens väg är ostrafflig, men ogudaktighet kommer syndarna på fall.
Justitia custodit innocentis viam, impietas autem peccatorem supplantat.
7 Den ene vill hållas för rik och har dock alls intet, den andre vill hållas för fattig och har dock stora ägodelar.
Est quasi dives, cum nihil habeat, et est quasi pauper, cum in multis divitiis sit.
8 Den rike måste giva sin rikedom såsom lösepenning för sitt liv, den fattige hör icke av något
Redemptio animæ viri divitiæ suæ; qui autem pauper est, increpationem non sustinet.
9 De rättfärdigas ljus brinner glatt, men de ogudaktigas lampa slocknar ut.
Lux justorum lætificat: lucerna autem impiorum extinguetur.
10 Genom övermod kommer man allenast split åstad, men hos dem som taga emot råd är vishet.
Inter superbos semper jurgia sunt; qui autem agunt omnia cum consilio, reguntur sapientia.
11 Lättfånget gods försvinner, men den som samlar efter hand får mycket.
Substantia festinata minuetur; quæ autem paulatim colligitur manu, multiplicabitur.
12 Förlängd väntan tär på hjärtat, men en uppfylld önskan är ett livets träd.
Spes quæ differtur affligit animam; lignum vitæ desiderium veniens.
13 Den som föraktar ordet hemfaller åt dess dom, men den som fruktar budet, han får vedergällning.
Qui detrahit alicui rei, ipse se in futurum obligat; qui autem timet præceptum, in pace versabitur. Animæ dolosæ errant in peccatis: justi autem misericordes sunt, et miserantur.
14 Den vises undervisning är en livets källa; genom den undviker man dödens snaror.
Lex sapientis fons vitæ, ut declinet a ruina mortis.
15 Ett gott förstånd bereder ynnest, men de trolösas väg är alltid sig lik.
Doctrina bona dabit gratiam; in itinere contemptorum vorago.
16 Var och en som är klok går till väga med förstånd, men dåren breder ut sitt oförnuft.
Astutus omnia agit cum consilio; qui autem fatuus est aperit stultitiam.
17 En ogudaktig budbärare störtar i olycka, men ett tillförlitligt sändebud är en läkedom.
Nuntius impii cadet in malum; legatus autem fidelis, sanitas.
18 Fattigdom och skam får den som ej vill veta av tuktan, men den som tager vara på tillrättavisning, han kommer till ära.
Egestas et ignominia ei qui deserit disciplinam; qui autem acquiescit arguenti glorificabitur.
19 Uppfylld önskan är ljuvlig för själen, men att fly det onda är en styggelse för dårar.
Desiderium si compleatur delectat animam; detestantur stulti eos qui fugiunt mala.
20 Hav din umgängelse med de visa, så varder du vis; den som giver sig i sällskap med dårar, honom går det illa.
Qui cum sapientibus graditur sapiens erit; amicus stultorum similis efficietur.
21 Syndare förföljas av olycka, men de rättfärdiga få till lön vad gott är.
Peccatores persequitur malum, et justis retribuentur bona.
22 Den gode lämnar arv åt barnbarn, men syndarens gods förvaras åt den rättfärdige.
Bonus reliquit hæredes filios et nepotes, et custoditur justo substantia peccatoris.
23 De fattigas nyodling giver riklig föda, men mången förgås genom sin orättrådighet.
Multi cibi in novalibus patrum, et aliis congregantur absque judicio.
24 Den som spar sitt ris, han hatar sin son, men den som älskar honom agar honom i tid.
Qui parcit virgæ odit filium suum; qui autem diligit illum instanter erudit.
25 Den rättfärdige får äta, så att hans hunger bliver mättad, men de ogudaktigas buk måste lida brist.
Justus comedit et replet animam suam; venter autem impiorum insaturabilis.
