Ordspråksboken 13
1 En vis son hör på sin faders tuktan, men en bespottare hör icke på någon näpst.
L'enfant sage écoute l'avis de son père: mais le moqueur n'écoute pas la réprimande.
2 Sin muns frukt får envar njuta sig till godo, de trolösa hungra efter våld.
Par les fruits de sa bouche l'homme est rassasié de biens; mais la convoitise des infidèles [recueille] l'injure.
3 Den som bevakar sin mun, han bevarar sitt liv, men den som är lösmunt kommer i olycka
Qui surveille sa bouche, met en sûreté sa vie; pour qui tient ses lèvres ouvertes, la ruine est là.
4 Den late är full av lystnad, och han får dock intet, men de idogas hunger varder rikligen mättad.
L'appétit des paresseux est avide, et ne le mène à rien; mais l'appétit des diligents est entièrement satisfait.
5 Den rättfärdige skyr lögnaktigt tal, men den ogudaktige är förhatlig och skändlig.
Le juste a le langage menteur en aversion; mais le méchant diffame et outrage.
6 Rättfärdighet bevarar den vilkens väg är ostrafflig, men ogudaktighet kommer syndarna på fall.
La justice préserve l'innocence, mais l'impiété cause la ruine du pécheur.
7 Den ene vill hållas för rik och har dock alls intet, den andre vill hållas för fattig och har dock stora ägodelar.
Tel fait le riche, qui n'a rien du tout; tel fait le pauvre, qui a beaucoup de bien.
8 Den rike måste giva sin rikedom såsom lösepenning för sitt liv, den fattige hör icke av något
Avec des richesses on rachète sa vie; mais le pauvre n'a pas de menaces à entendre.
9 De rättfärdigas ljus brinner glatt, men de ogudaktigas lampa slocknar ut.
La lumière des justes a toujours un riant éclat; mais la lampe des impies s'éteint.
10 Genom övermod kommer man allenast split åstad, men hos dem som taga emot råd är vishet.
Par l'orgueil on ne fait naître que des rixes; mais ceux qui accueillent un conseil, possèdent la sagesse.
11 Lättfånget gods försvinner, men den som samlar efter hand får mycket.
La richesse se dissipe plus vite qu'un souffle; mais celui qui amasse dans sa main, l'accroît.
12 Förlängd väntan tär på hjärtat, men en uppfylld önskan är ett livets träd.
L'espoir différé rend le cœur malade; mais le souhait accompli est un arbre de vie.
13 Den som föraktar ordet hemfaller åt dess dom, men den som fruktar budet, han får vedergällning.
Qui méprise la Parole, se perd; mais qui respecte la Loi, sera récompensé.
14 Den vises undervisning är en livets källa; genom den undviker man dödens snaror.
La doctrine du sage est une source de vie, faisant échapper aux lacs de la mort.
15 Ett gott förstånd bereder ynnest, men de trolösas väg är alltid sig lik.
Un bon esprit concilie la faveur; mais la voie des perfides est pénible.
16 Var och en som är klok går till väga med förstånd, men dåren breder ut sitt oförnuft.
Tout homme prudent agit avec jugement; mais l'insensé déploie de la folie.
17 En ogudaktig budbärare störtar i olycka, men ett tillförlitligt sändebud är en läkedom.
Un messager infidèle tombe dans le malheur; mais un envoyé sûr fait du bien.
18 Fattigdom och skam får den som ej vill veta av tuktan, men den som tager vara på tillrättavisning, han kommer till ära.
Indigence et honte pour qui déserte la discipline; mais qui a égard à la correction, parvient à la gloire.
19 Uppfylld önskan är ljuvlig för själen, men att fly det onda är en styggelse för dårar.
Un souhait accompli est doux au cœur; et ce que les fous abhorrent, c'est de fuir le mal.
20 Hav din umgängelse med de visa, så varder du vis; den som giver sig i sällskap med dårar, honom går det illa.
Hante les sages, et sage tu seras; mais qui se plaît avec les fous, se déprave.
21 Syndare förföljas av olycka, men de rättfärdiga få till lön vad gott är.
Le malheur poursuit les pécheurs, mais le bonheur est la rétribution des justes.
22 Den gode lämnar arv åt barnbarn, men syndarens gods förvaras åt den rättfärdige.
L'homme de bien laisse son héritage aux enfants de ses enfants, mais l'opulence du pécheur est réservée pour le juste.
23 De fattigas nyodling giver riklig föda, men mången förgås genom sin orättrådighet.
Le défrichement du pauvre donne abondance de denrées; mais tel se ruine, faute de justice.
24 Den som spar sitt ris, han hatar sin son, men den som älskar honom agar honom i tid.
Epargner la verge, c'est haïr son enfant; mais c'est l'aimer que de veiller à sa correction.
25 Den rättfärdige får äta, så att hans hunger bliver mättad, men de ogudaktigas buk måste lida brist.
Le juste mange à satisfaire sa faim; mais le ventre des impies ressent la disette.
