Ordspråksboken 13
1 En vis son hör på sin faders tuktan, men en bespottare hör icke på någon näpst.
Le fils sage révèle l'instruction de son père, mais le moqueur n'écoute pas la réprimande.
2 Sin muns frukt får envar njuta sig till godo, de trolösa hungra efter våld.
Du fruit de sa bouche l'homme goûte le bien, mais le désir des perfides, c'est la violence.
3 Den som bevakar sin mun, han bevarar sitt liv, men den som är lösmunt kommer i olycka
Celui qui veille sur sa bouche garde son âme; celui qui ouvre trop ses lèvres court à sa perte.
4 Den late är full av lystnad, och han får dock intet, men de idogas hunger varder rikligen mättad.
Le paresseux à des désirs, et ils ne sont pas satisfaits, mais le désir des hommes diligents sera rassasié.
5 Den rättfärdige skyr lögnaktigt tal, men den ogudaktige är förhatlig och skändlig.
Le juste déteste les paroles mensongères; le méchant procure la honte et la confusion.
6 Rättfärdighet bevarar den vilkens väg är ostrafflig, men ogudaktighet kommer syndarna på fall.
La justice garde la voie de l'homme intègre, mais la méchanceté cause la ruine du pécheur.
7 Den ene vill hållas för rik och har dock alls intet, den andre vill hållas för fattig och har dock stora ägodelar.
Tel fait le riche qui n'a rien, tel fait le pauvre qui a de grands biens.
8 Den rike måste giva sin rikedom såsom lösepenning för sitt liv, den fattige hör icke av något
La richesse d'un homme est rançon de sa vie, mais le pauvre n'entend même pas la menace.
9 De rättfärdigas ljus brinner glatt, men de ogudaktigas lampa slocknar ut.
La lumière du juste brille joyeusement, mais la lampe des méchants s'éteint.
10 Genom övermod kommer man allenast split åstad, men hos dem som taga emot råd är vishet.
L'orgueil ne produit que des querelles; mais la sagesse est avec ceux qui se laissent conseiller.
11 Lättfånget gods försvinner, men den som samlar efter hand får mycket.
La richesse mal acquise s'évanouit, mais celui qui l'amasse peu à peu l'augmente.
12 Förlängd väntan tär på hjärtat, men en uppfylld önskan är ett livets träd.
L'espoir différé rend le cœur malade, mais le désir accompli est un arbre de vie.
13 Den som föraktar ordet hemfaller åt dess dom, men den som fruktar budet, han får vedergällning.
Celui qui méprise la parole se perd, mais celui qui respecte le précepte sera récompensé.
14 Den vises undervisning är en livets källa; genom den undviker man dödens snaror.
L'enseignement du sage est une source de vie, pour échapper aux pièges de la mort.
15 Ett gott förstånd bereder ynnest, men de trolösas väg är alltid sig lik.
Une intelligence cultivée produit la grâce, mais la voie des perfides est rude.
16 Var och en som är klok går till väga med förstånd, men dåren breder ut sitt oförnuft.
Tout homme prudent agit avec réflexion, mais l'insensé étale sa folie.
17 En ogudaktig budbärare störtar i olycka, men ett tillförlitligt sändebud är en läkedom.
Un envoyé méchant tombe dans le malheur, mais un messager fidèle procure la guérison.
18 Fattigdom och skam får den som ej vill veta av tuktan, men den som tager vara på tillrättavisning, han kommer till ära.
Misère et honte à qui rejette la correction; celui qui reçoit la réprimande est honoré.
19 Uppfylld önskan är ljuvlig för själen, men att fly det onda är en styggelse för dårar.
Le désir satisfait réjouit l'âme, et s'éloigner du mal fait horreur aux insensés.
20 Hav din umgängelse med de visa, så varder du vis; den som giver sig i sällskap med dårar, honom går det illa.
Celui qui fréquente les sages devient sage, mais celui qui se plaît avec les insensés devient méchant.
21 Syndare förföljas av olycka, men de rättfärdiga få till lön vad gott är.
Le malheur poursuit les pécheurs, mais le bonheur récompense les justes.
22 Den gode lämnar arv åt barnbarn, men syndarens gods förvaras åt den rättfärdige.
L'homme de bien laisse sont héritage aux enfants de ses enfants; mais la richesse du pécheur est réservée au juste.
23 De fattigas nyodling giver riklig föda, men mången förgås genom sin orättrådighet.
Dans le champ défriché par le pauvre abonde la nourriture, mais il en est qui périssent faute de justice.
24 Den som spar sitt ris, han hatar sin son, men den som älskar honom agar honom i tid.
Celui qui ménage sa verge hait son fils, mais celui qui l'aime le corrige de bonne heure.
25 Den rättfärdige får äta, så att hans hunger bliver mättad, men de ogudaktigas buk måste lida brist.
Le juste mange et satisfait son appétit, mais le ventre des méchants éprouve la disette.
