Ordspråksboken 13
1 En vis son hör på sin faders tuktan, men en bespottare hör icke på någon näpst.
A wijs sone is the teching of the fadir; but he that is a scornere, herith not, whanne he is repreuyd.
2 Sin muns frukt får envar njuta sig till godo, de trolösa hungra efter våld.
A man schal be fillid with goodis of the fruit of his mouth; but the soule of vnpitouse men is wickid.
3 Den som bevakar sin mun, han bevarar sitt liv, men den som är lösmunt kommer i olycka
He that kepith his mouth, kepith his soule; but he that is vnwar to speke, schal feel yuels.
4 Den late är full av lystnad, och han får dock intet, men de idogas hunger varder rikligen mättad.
A slow man wole, and wole not; but the soule of hem that worchen schal be maad fat.
5 Den rättfärdige skyr lögnaktigt tal, men den ogudaktige är förhatlig och skändlig.
A iust man schal wlate a fals word; but a wickid man schendith, and schal be schent.
6 Rättfärdighet bevarar den vilkens väg är ostrafflig, men ogudaktighet kommer syndarna på fall.
Riytfulnesse kepith the weie of an innocent man; but wickidnesse disseyueth a synnere.
7 Den ene vill hållas för rik och har dock alls intet, den andre vill hållas för fattig och har dock stora ägodelar.
A man is as riche, whanne he hath no thing; and a man is as pore, whanne he is in many richessis.
8 Den rike måste giva sin rikedom såsom lösepenning för sitt liv, den fattige hör icke av något
Redempcioun of the soule of man is hise richessis; but he that is pore, suffrith not blamyng.
9 De rättfärdigas ljus brinner glatt, men de ogudaktigas lampa slocknar ut.
The liyt of iust men makith glad; but the lanterne of wickid men schal be quenchid.
10 Genom övermod kommer man allenast split åstad, men hos dem som taga emot råd är vishet.
Stryues ben euere a mong proude men; but thei that don alle thingis with counsel, ben gouerned bi wisdom.
11 Lättfånget gods försvinner, men den som samlar efter hand får mycket.
Hastid catel schal be maad lesse; but that that is gaderid litil and litil with hond, schal be multiplied.
12 Förlängd väntan tär på hjärtat, men en uppfylld önskan är ett livets träd.
Hope which is dilaied, turmentith the soule; a tre of lijf is desir comyng.
13 Den som föraktar ordet hemfaller åt dess dom, men den som fruktar budet, han får vedergällning.
He that bacbitith ony thing, byndith hym silf in to tyme to comynge; but he that dredith the comaundement, schal lyue in pees.
14 Den vises undervisning är en livets källa; genom den undviker man dödens snaror.
The lawe of a wise man is a welle of lijf; that he bowe awei fro the falling of deth.
15 Ett gott förstånd bereder ynnest, men de trolösas väg är alltid sig lik.
Good teching schal yyue grace; a swolowe is in the weie of dispiseris.
16 Var och en som är klok går till väga med förstånd, men dåren breder ut sitt oförnuft.
A fel man doith alle thingis with counsel; but he that is a fool, schal opene foli.
17 En ogudaktig budbärare störtar i olycka, men ett tillförlitligt sändebud är en läkedom.
The messanger of a wickid man schal falle in to yuel; a feithful messanger is helthe.
18 Fattigdom och skam får den som ej vill veta av tuktan, men den som tager vara på tillrättavisning, han kommer till ära.
Nedynesse and schenschip is to him that forsakith techyng; but he that assentith to a blamere, schal be glorified.
19 Uppfylld önskan är ljuvlig för själen, men att fly det onda är en styggelse för dårar.
Desir, if it is fillid, delitith the soule; foolis wlaten hem that fleen yuels.
20 Hav din umgängelse med de visa, så varder du vis; den som giver sig i sällskap med dårar, honom går det illa.
He that goith with wijs men, schal be wijs; the freend of foolis schal be maad lijk hem.
21 Syndare förföljas av olycka, men de rättfärdiga få till lön vad gott är.
Yuel pursueth synneris; and goodis schulen be yoldun to iust men.
22 Den gode lämnar arv åt barnbarn, men syndarens gods förvaras åt den rättfärdige.
A good man schal leeue aftir him eiris, sones, and the sones of sones; and the catel of a synnere is kept to a iust man.
23 De fattigas nyodling giver riklig föda, men mången förgås genom sin orättrådighet.
Many meetis ben in the new tilid feeldis of fadris; and ben gaderid to othere men with out doom.
24 Den som spar sitt ris, han hatar sin son, men den som älskar honom agar honom i tid.
He that sparith the yerde, hatith his sone; but he that loueth him, techith bisili.
25 Den rättfärdige får äta, så att hans hunger bliver mättad, men de ogudaktigas buk måste lida brist.
A iust man etith, and fillith his soule; but the wombe of wickid men is vnable to be fillid.
