Ordspråksboken 12
1 Den som älskar tuktan, han älskar kunskap, men oförnuftig är den som hatar tillrättavisning.
Хто любить навча́ння, той любить пізна́ння, а хто до́кір нена́видить, той нерозумний.
2 Den gode undfår nåd av HERREN, men den ränkfulle varder av honom fördömd.
Добрий від Господа має вподо́бання, а люди́ну злих замірів осудить Господь.
3 Ingen människa bliver beståndande genom ogudaktighet, men de rättfärdigas rot kan icke rubbas.
Не зміцни́ться люди́на безбожністю, корінь же праведних не захита́ється.
4 En idog hustru är sin mans krona, men en vanartig är såsom röta i hans ben.
Жінка чесно́тна — корона для чолові́ка свого́, а засоро́млююча — мов та гниль в його ко́стях.
5 De rättfärdigas tankar gå ut på vad rätt är, men de ogudaktigas rådklokhet går ut på svek.
Думки пра́ведних — право, підступні заміри безбожних — омана.
6 De ogudaktigas ord ligga på lur efter blod, men de redliga räddas genom sin mun.
Безбожних слова — чатува́ння на кров, а уста невинних урятовують їх.
7 De ogudaktiga varda omstörtade och äro så icke mer, men de rättfärdigas hus består.
Переверну́ти безбожних — і вже їх нема, а дім праведних буде стояти.
8 I mån av sitt vett varder en man prisad, men den som har ett förvänt förstånd, han bliver föraktad.
Хвалять люди́ну за розум її, а кривосердий стає на пого́рду.
9 Bättre är en ringa man, som likväl har en tjänare, än den som vill vara förnäm och saknar bröd.
Ліпше про́стий, але роботя́щий на себе, від того, хто поважним себе видає, та хліба позба́влений.
10 Den rättfärdige vet huru hans boskap känner det, men de ogudaktigas hjärtelag är grymt.
Піклується праведний життям худоби своєї, а серце безбожних жорстоке.
11 Den som brukar sin åker får bröd till fyllest, men oförståndig är den som far efter fåfängliga ting.
Хто оброблює землю свою, той хлібом наси́чується, хто ж за марни́цею го́ниться, той позба́влений розуму.
12 Den ogudaktige vill in i det nät som fångar de onda, men de rättfärdigas rot skjuter skott.
Безбожний жадає ловити у сі́тку лихи́х, а в праведних корень прино́сить плоди́.
13 Den som är ond bliver snärjd i sina läppars synd, men den rättfärdige undkommer ur nöden
Пастка злого — в гріху́ його уст, а праведний з у́тиску ви́йде.
14 Sin muns frukt får envar njuta sig fullt till godo, och vad en människas händer hava förövat, det varder henne vedergällt.
Люди́на насичується добром з плоду уст, і зро́блене рук чоловіка до нього впаде́.
15 Den oförnuftige tycker sin egen väg vara den rätta, med den som är vis lyssnar till råd.
Дорога безу́мця пряма́ в його о́чах, а мудрий послухає ради.
16 Den oförnuftiges förtörnelse bliver kunnig samma dag, men den som är klok, han döljer sin skam
Нерозумного гнів пізнається відра́зу, розумний же мо́вчки ховає знева́гу.
17 Den som talar vad rätt är, han främjar sanning, men ett falskt vittne talar svek.
Хто правду говорить, той вия́влює праведність, а сві́док брехливий — оману.
18 Mången talar i obetänksamhet ord som stinga likasom svärd, men de visas tunga är en läkedom.
Дехто говорить, мов коле мече́м, язик же премудрих — то ліки.
19 Sannfärdiga läppar bestå evinnerligen, men en lögnaktig tunga allenast ett ögonblick.
Уста правдиві стоя́тимуть вічно, а брехливий язик — лиш на хвилю.
20 De som bringa ont å bane hava falskhet i hjärtat, men de som stifta frid, de undfå glädje.
В серці тих, хто зло о́ре, — омана, а радість у тих, хто дора́джує мир.
21 Intet ont vederfares den rättfärdige, men över de ogudaktiga kommer olycka i fullt mått.
Жодна кривда не тра́питься праведному, а безбожні напо́вняться лихом.
22 En styggelse för HERREN äro lögnaktiga låppar, men de som handla redligt behaga honom väl.
Уста брехливі — оги́да у Господа, а чи́нячі правду — Його уподо́ба.
23 En klok man döljer sin kunskap, men dårars hjärtan ropa ut sitt oförnuft.
Прихо́вує мудра люди́на знання́, а серце безумних глупо́ту викликує.
24 De idogas hand kommer till välde, men en lat hand måste göra trältjänst.
Роботя́ща рука панува́тиме, а лінива дани́ною стане.
25 Sorg i en mans hjärta trycker det ned, men ett vänligt ord skaffar det glädje.
Ту́га на серці люди́ни чавить її, добре ж слово її весели́ть.
26 Den rättfärdige visar sin vän till rätta, men de ogudaktigas väg för dem själva vilse.
Праведний ви́відає свою путь, а дорога безбожних зведе́ їх сами́х.
27 Den late får icke upp något villebråd, men idoghet är för människan en dyrbar skatt.
Не буде леда́чий пекти свого по́лову, а люди́на трудя́ща набуде має́ток цінни́й.
28 På rättfärdighetens väg är liv, och där dess stig går fram är frihet ifrån död.
В путі пра́ведности є життя, і на стежці її нема смерти.
