Ordspråksboken 12
1 Den som älskar tuktan, han älskar kunskap, men oförnuftig är den som hatar tillrättavisning.
Den sig gerna straffa låter, han varder klok; men den der ostraffad vara vill, han blifver en dåre.
2 Den gode undfår nåd av HERREN, men den ränkfulle varder av honom fördömd.
Den der from är, honom vederfars tröst af Herranom; men en ond man varder förkastad.
3 Ingen människa bliver beståndande genom ogudaktighet, men de rättfärdigas rot kan icke rubbas.
Ett ogudaktigt väsende främjar menniskona intet; men dens rättfärdigas rot skall blifva.
4 En idog hustru är sin mans krona, men en vanartig är såsom röta i hans ben.
En idog qvinna är sins mans krona; men en oidog är såsom var i hans ben.
5 De rättfärdigas tankar gå ut på vad rätt är, men de ogudaktigas rådklokhet går ut på svek.
De rättfärdigas tankar äro redelige; men de ogudaktigas anslag äro bedrägeri.
6 De ogudaktigas ord ligga på lur efter blod, men de redliga räddas genom sin mun.
De ogudaktigas anslag vakta efter blod; men de frommas mun friar dem.
7 De ogudaktiga varda omstörtade och äro så icke mer, men de rättfärdigas hus består.
De ogudaktige skola varda omstörte, och icke mer vara till; men dens rättfärdigas hus blifver beståndandes.
8 I mån av sitt vett varder en man prisad, men den som har ett förvänt förstånd, han bliver föraktad.
Ett godt råd varder (dock på ändalyktene) lofvadt; men arg list kommer på skam.
9 Bättre är en ringa man, som likväl har en tjänare, än den som vill vara förnäm och saknar bröd.
Den som ringa är, och tager vara uppå sitt, han är bättre än den der stor vill vara, och honom fattas bröd.
10 Den rättfärdige vet huru hans boskap känner det, men de ogudaktigas hjärtelag är grymt.
Den rättfärdige förbarmar sig öfver sin ök; men de ogudaktigas hjerta är obarmhertigt.
11 Den som brukar sin åker får bröd till fyllest, men oförståndig är den som far efter fåfängliga ting.
Den som sin åker brukar, han skall få bröd tillfyllest; men den som går efter de ting, som intet af nödene äro, han är en dåre.
12 Den ogudaktige vill in i det nät som fångar de onda, men de rättfärdigas rot skjuter skott.
Dens ogudaktigas lust är till att göra skada; men dens rättfärdigas rot skall bära frukt.
13 Den som är ond bliver snärjd i sina läppars synd, men den rättfärdige undkommer ur nöden
Den onde varder gripen i sin egen falska ord; men den rättfärdige undkommer ångest.
14 Sin muns frukt får envar njuta sig fullt till godo, och vad en människas händer hava förövat, det varder henne vedergällt.
Mycket godt kommer enom genom munsens frukt; och menniskone varder vedergullet efter som hennes händer förtjent hafva.
15 Den oförnuftige tycker sin egen väg vara den rätta, med den som är vis lyssnar till råd.
Enom dåra behagar hans sed väl; men den der råde lyder, han är vis.
16 Den oförnuftiges förtörnelse bliver kunnig samma dag, men den som är klok, han döljer sin skam
En dåre beviser sina vrede snarliga; men den der smälek fördöljer, han är vis.
17 Den som talar vad rätt är, han främjar sanning, men ett falskt vittne talar svek.
Den som sannfärdig är, han säger hvad rätt är; men ett falskt vittne bedrager.
18 Mången talar i obetänksamhet ord som stinga likasom svärd, men de visas tunga är en läkedom.
Den der ovarliga talar, han stinger såsom ett svärd; men de visas tunga är helsosam.
19 Sannfärdiga läppar bestå evinnerligen, men en lögnaktig tunga allenast ett ögonblick.
En sannfärdig mun består evigliga; men en falsk tunga består icke länge.
20 De som bringa ont å bane hava falskhet i hjärtat, men de som stifta frid, de undfå glädje.
De som något ondt råda, bedraga sig sjelfva; men de som tillfrid råda, de skola glädja sig deraf.
21 Intet ont vederfares den rättfärdige, men över de ogudaktiga kommer olycka i fullt mått.
Dem rättfärdiga varder intet ondt vederfarandes; men de ogudaktige skola med olycko fulla varda.
22 En styggelse för HERREN äro lögnaktiga låppar, men de som handla redligt behaga honom väl.
Falske munnar äro Herranom en styggelse; men de som troliga handla, de behaga honom väl.
23 En klok man döljer sin kunskap, men dårars hjärtan ropa ut sitt oförnuft.
En vis man gör icke mycket af sin klokhet; men de dårars hjerta utropar sin dårskap.
24 De idogas hand kommer till välde, men en lat hand måste göra trältjänst.
En trifven hand skall varda väldig; men den som som lat är, hon måste skatt gifva.
25 Sorg i en mans hjärta trycker det ned, men ett vänligt ord skaffar det glädje.
Sorg i hjertana kränker; men ett vänligit ord fröjdar.
26 Den rättfärdige visar sin vän till rätta, men de ogudaktigas väg för dem själva vilse.
Den rättfärdige hafver bättre än hans näste; men de ogudaktigas väg förförer dem.
27 Den late får icke upp något villebråd, men idoghet är för människan en dyrbar skatt.
Enom latom lyckas icke hans handel; men en trifven menniska varder rik.
28 På rättfärdighetens väg är liv, och där dess stig går fram är frihet ifrån död.
På rättom väg är lif, och på farnom stig är ingen död.
