Ordspråksboken 12
1 Den som älskar tuktan, han älskar kunskap, men oförnuftig är den som hatar tillrättavisning.
Ko ljubi nastavu, ljubi znanje; a ko mrzi na ukor, ostaje lud.
2 Den gode undfår nåd av HERREN, men den ränkfulle varder av honom fördömd.
Dobar èovjek dobija ljubav od Gospoda, a èovjeka zlikovca osuðuje.
3 Ingen människa bliver beståndande genom ogudaktighet, men de rättfärdigas rot kan icke rubbas.
Neæe se èovjek utvrditi bezbožnošæu, a korijen pravednijeh neæe se pomaæi.
4 En idog hustru är sin mans krona, men en vanartig är såsom röta i hans ben.
Vrijedna je žena vijenac mužu svojemu; a koja ga sramoti, ona mu je kao trulež u kostima.
5 De rättfärdigas tankar gå ut på vad rätt är, men de ogudaktigas rådklokhet går ut på svek.
Misli su pravednijeh prave, a savjeti bezbožnijeh prijevara.
6 De ogudaktigas ord ligga på lur efter blod, men de redliga räddas genom sin mun.
Rijeèi bezbožnijeh vrebaju krv, a pravedne izbavljaju usta njihova.
7 De ogudaktiga varda omstörtade och äro så icke mer, men de rättfärdigas hus består.
Obaraju se bezbožni da ih nema, a dom pravednijeh ostaje.
8 I mån av sitt vett varder en man prisad, men den som har ett förvänt förstånd, han bliver föraktad.
Prema razumu svom hvali se èovjek; a ko je opaka srca, prezreæe se.
9 Bättre är en ringa man, som likväl har en tjänare, än den som vill vara förnäm och saknar bröd.
Ko se snebiva, a ima slugu, bolji je od onoga koji se velièa a hljeba nema.
10 Den rättfärdige vet huru hans boskap känner det, men de ogudaktigas hjärtelag är grymt.
Pravednik se brine za život svojega živinèeta, a u bezbožnika je srce nemilostivo.
11 Den som brukar sin åker får bröd till fyllest, men oförståndig är den som far efter fåfängliga ting.
Ko radi svoju zemlju, biæe sit hljeba; a ko ide za besposlicama, bezuman je.
12 Den ogudaktige vill in i det nät som fångar de onda, men de rättfärdigas rot skjuter skott.
Bezbožnik želi obranu oda zla, ali korijen pravednijeh daje je.
13 Den som är ond bliver snärjd i sina läppars synd, men den rättfärdige undkommer ur nöden
Zlome je zamka u grijehu usana njegovijeh, a pravednik izlazi iz tjeskobe.
14 Sin muns frukt får envar njuta sig fullt till godo, och vad en människas händer hava förövat, det varder henne vedergällt.
Od ploda usta svojih siti se èovjek dobra, i platu za djela svoja prima èovjek.
15 Den oförnuftige tycker sin egen väg vara den rätta, med den som är vis lyssnar till råd.
Bezumniku se èini prav put njegov; ali ko sluša savjet, mudar je.
16 Den oförnuftiges förtörnelse bliver kunnig samma dag, men den som är klok, han döljer sin skam
Gnjev bezumnikov odmah se pozna, ali pametni pokriva sramotu.
17 Den som talar vad rätt är, han främjar sanning, men ett falskt vittne talar svek.
Ko govori istinu, javlja što je pravo, a lažni svjedok prijevaru.
18 Mången talar i obetänksamhet ord som stinga likasom svärd, men de visas tunga är en läkedom.
Ima ko govori kao da maè probada, a jezik je mudrijeh lijek.
19 Sannfärdiga läppar bestå evinnerligen, men en lögnaktig tunga allenast ett ögonblick.
Istinita usta stoje tvrdo dovijeka, a jezik lažljivi za èas.
20 De som bringa ont å bane hava falskhet i hjärtat, men de som stifta frid, de undfå glädje.
Koji zlo misle, prijevara im je u srcu, a radost je onima koji svjetuju na mir.
21 Intet ont vederfares den rättfärdige, men över de ogudaktiga kommer olycka i fullt mått.
Nikaka nesreæa neæe zadesiti pravednika, a bezbožnici æe se napuniti zla.
22 En styggelse för HERREN äro lögnaktiga låppar, men de som handla redligt behaga honom väl.
Mrske su Gospodu lažljive usne; a koji rade vjerno, mili su mu.
23 En klok man döljer sin kunskap, men dårars hjärtan ropa ut sitt oförnuft.
Pametan èovjek pokriva znanje, a srce bezumnijeh razglašuje bezumlje.
24 De idogas hand kommer till välde, men en lat hand måste göra trältjänst.
Ruka radljiva gospodariæe, a lijena æe davati danak.
25 Sorg i en mans hjärta trycker det ned, men ett vänligt ord skaffar det glädje.
Briga u srcu èovjeèijem obara; a dobra rijeè razveseljava.
26 Den rättfärdige visar sin vän till rätta, men de ogudaktigas väg för dem själva vilse.
Pravedniku je bolje nego bližnjemu njegovu; a bezbožnike zavodi put njihov.
27 Den late får icke upp något villebråd, men idoghet är för människan en dyrbar skatt.
Ljenivac neæe peæi lova svoga, a u vrijedna je èovjeka dobro dragocjeno.
28 På rättfärdighetens väg är liv, och där dess stig går fram är frihet ifrån död.
Na putu pravde život je, i kuda ide staza njezina nema smrti.
