Ordspråksboken 12
1 Den som älskar tuktan, han älskar kunskap, men oförnuftig är den som hatar tillrättavisning.
훈계를 좋아하는 자는 지식을 좋아하나니 징계를 싫어하는 자는 짐승과 같으니라
2 Den gode undfår nåd av HERREN, men den ränkfulle varder av honom fördömd.
선인은 여호와께 은총을 받으려니와 악을 꾀하는 자는 정죄하심을 받으리이다
3 Ingen människa bliver beståndande genom ogudaktighet, men de rättfärdigas rot kan icke rubbas.
사람이 악으로 굳게 서지 못하나니 의인의 뿌리는 움직이지 아니하느니라
4 En idog hustru är sin mans krona, men en vanartig är såsom röta i hans ben.
어진 여인은 그 지아비의 면류관이나 욕을 끼치는 여인은 그 지아비로 뼈가 썩음 같게 하느니라
5 De rättfärdigas tankar gå ut på vad rätt är, men de ogudaktigas rådklokhet går ut på svek.
의인의 생각은 공직하여도 악인의 도모는 궤휼이니라
6 De ogudaktigas ord ligga på lur efter blod, men de redliga räddas genom sin mun.
악인의 말은 사람을 엿보아 피를 흘리자 하는 것이어니와 정직한 자의 입은 사람을 구원하느니라
7 De ogudaktiga varda omstörtade och äro så icke mer, men de rättfärdigas hus består.
악인은 엎드러져서 소멸되려니와 의인의 집은 서 있으리라
8 I mån av sitt vett varder en man prisad, men den som har ett förvänt förstånd, han bliver föraktad.
사람은 그 지혜대로 칭찬을 받으려니와 마음이 패려한 자는 멸시를 받으리라
9 Bättre är en ringa man, som likväl har en tjänare, än den som vill vara förnäm och saknar bröd.
비천히 여김을 받을지라도 종을 부리는 자는 스스로 높은 체 하고도 음식이 핍절한 자보다 나으니라
10 Den rättfärdige vet huru hans boskap känner det, men de ogudaktigas hjärtelag är grymt.
의인은 그 육축의 생명을 돌아보나 악인의 긍휼은 잔인이니라
11 Den som brukar sin åker får bröd till fyllest, men oförståndig är den som far efter fåfängliga ting.
자기의 토지를 경작하는 자는 먹을 것이 많거니와 방탕한 것을 따르는 자는 지혜가 없느니라
12 Den ogudaktige vill in i det nät som fångar de onda, men de rättfärdigas rot skjuter skott.
악인은 불의의 이를 탐하나 의인은 그 뿌리로 말미암아 결실하느니라
13 Den som är ond bliver snärjd i sina läppars synd, men den rättfärdige undkommer ur nöden
악인은 입술의 허물로 인하여 그물에 걸려도 의인은 환난에서 벗어나느니라
14 Sin muns frukt får envar njuta sig fullt till godo, och vad en människas händer hava förövat, det varder henne vedergällt.
사람은 입의 열매로 인하여 복록에 족하며 그 손의 행하는 대로 자기가 받느니라
15 Den oförnuftige tycker sin egen väg vara den rätta, med den som är vis lyssnar till råd.
미련한 자는 자기 행위를 바른 줄로 여기나 지혜로운 자는 권고를 듣느니라
16 Den oförnuftiges förtörnelse bliver kunnig samma dag, men den som är klok, han döljer sin skam
미련한 자는 분노를 당장에 나타내거니와 슬기로운 자는 수욕을 참느니라
17 Den som talar vad rätt är, han främjar sanning, men ett falskt vittne talar svek.
진리를 말하는 자는 의를 나타내어도 거짓 증인은 궤휼을 말하느니라
18 Mången talar i obetänksamhet ord som stinga likasom svärd, men de visas tunga är en läkedom.
혹은 칼로 찌름 같이 함부로 말하거니와 지혜로운 자의 혀는 양약 같으니라
19 Sannfärdiga läppar bestå evinnerligen, men en lögnaktig tunga allenast ett ögonblick.
진실한 입술은 영원히 보존되거니와 거짓 혀는 눈 깜짝일 동안만 있을 뿐이니라
20 De som bringa ont å bane hava falskhet i hjärtat, men de som stifta frid, de undfå glädje.
악을 꾀하는 자의 마음에는 궤휼이 있고 화평을 논하는 자에게는 희락이 있느니라
21 Intet ont vederfares den rättfärdige, men över de ogudaktiga kommer olycka i fullt mått.
의인에게는 아무 재앙도 임하지 아니하려니와 악인에게는 앙화가 가득하리라
22 En styggelse för HERREN äro lögnaktiga låppar, men de som handla redligt behaga honom väl.
거짓 입술은 여호와께 미움을 받아도 진실히 행하는 자는 그의 기뻐하심을 받느니라
23 En klok man döljer sin kunskap, men dårars hjärtan ropa ut sitt oförnuft.
슬기로운 자는 지식을 감추어 두어도 미련한 자의 마음은 미련한 것을 전파하느니라
24 De idogas hand kommer till välde, men en lat hand måste göra trältjänst.
부지런한 자의 손은 사람을 다스리게 되어도 게으른 자는 부림을 받느니라
25 Sorg i en mans hjärta trycker det ned, men ett vänligt ord skaffar det glädje.
근심이 사람의 마음에 있으면 그것으로 번뇌케 하나 선한 말은 그것을 즐겁게 하느니라
26 Den rättfärdige visar sin vän till rätta, men de ogudaktigas väg för dem själva vilse.
의인은 그 이웃의 인도자가 되나 악인의 소행은 자기를 미혹하게 하느니라
27 Den late får icke upp något villebråd, men idoghet är för människan en dyrbar skatt.
게으른 자는 그 잡을 것도 사냥하지 아니하나니 사람의 부귀는 부지런한 것이니라
28 På rättfärdighetens väg är liv, och där dess stig går fram är frihet ifrån död.
의로운 길에 생명이 있나니 그 길에는 사망이 없느니라
