Ordspråksboken 12
1 Den som älskar tuktan, han älskar kunskap, men oförnuftig är den som hatar tillrättavisning.
Qui aime la réprimande aime la science; mais qui hait les remontrances est un sot.
2 Den gode undfår nåd av HERREN, men den ränkfulle varder av honom fördömd.
L’Homme bon s’attire la bienveillance de l’Eternel, l’homme artificieux sa réprobation:
3 Ingen människa bliver beståndande genom ogudaktighet, men de rättfärdigas rot kan icke rubbas.
On ne se maintient pas par l’iniquité; mais les justes jettent des racines inébranlables.
4 En idog hustru är sin mans krona, men en vanartig är såsom röta i hans ben.
Une femme vertueuse est la couronne de son époux; une dévergondée, c’est la carie dans ses os.
5 De rättfärdigas tankar gå ut på vad rätt är, men de ogudaktigas rådklokhet går ut på svek.
Les justes ne rêvent que justice, les méchants ne combinent que tromperies.
6 De ogudaktigas ord ligga på lur efter blod, men de redliga räddas genom sin mun.
Les méchants ne parlent que de dresser des embûches meurtrières; mais la bouche des justes ne s’applique qu’à sauver.
7 De ogudaktiga varda omstörtade och äro så icke mer, men de rättfärdigas hus består.
Une secousse, et les méchants ne sont plus! Mais la demeure des justes est stable.
8 I mån av sitt vett varder en man prisad, men den som har ett förvänt förstånd, han bliver föraktad.
En proportion de son intelligence, l’homme mérite des éloges; mais les cœurs obliques sont un objet de mépris.
9 Bättre är en ringa man, som likväl har en tjänare, än den som vill vara förnäm och saknar bröd.
Mieux vaut être dédaigné et posséder un esclave, que de faire le grand et manquer de pain.
10 Den rättfärdige vet huru hans boskap känner det, men de ogudaktigas hjärtelag är grymt.
Le juste a le souci du bien-être de ses bêtes; mais les entrailles des méchants ne connaissent pas la pitié.
11 Den som brukar sin åker får bröd till fyllest, men oförståndig är den som far efter fåfängliga ting.
Celui qui cultive sa terre a du pain à satiété; celui qui poursuit des frivolités manque de sens.
12 Den ogudaktige vill in i det nät som fångar de onda, men de rättfärdigas rot skjuter skott.
L’Impie convoite ce qui devient un piège pour les méchants; mais la racine des justes est généreuse en fruits.
13 Den som är ond bliver snärjd i sina läppars synd, men den rättfärdige undkommer ur nöden
Les lèvres criminelles constituent un piège funeste; mais le juste échappe à la peine.
14 Sin muns frukt får envar njuta sig fullt till godo, och vad en människas händer hava förövat, det varder henne vedergällt.
L’Homme doit à l’usage de la parole le bien dont il jouit; on paie à chacun le prix de ses œuvres.
15 Den oförnuftige tycker sin egen väg vara den rätta, med den som är vis lyssnar till råd.
La voie de l’insensé paraît droite à ses yeux; mais écouter des conseils, c’est être sage.
16 Den oförnuftiges förtörnelse bliver kunnig samma dag, men den som är klok, han döljer sin skam
Le sot, sur l’heure, manifeste son dépit; un habile homme sait dévorer un affront.
17 Den som talar vad rätt är, han främjar sanning, men ett falskt vittne talar svek.
Celui qui est épris de loyauté expose fidèlement les faits; le témoin mensonger les dénature.
18 Mången talar i obetänksamhet ord som stinga likasom svärd, men de visas tunga är en läkedom.
Il en est dont la parole blesse comme des coups d’épée, mais, le langage des sages est un baume bienfaisant.
19 Sannfärdiga läppar bestå evinnerligen, men en lögnaktig tunga allenast ett ögonblick.
La vérité est éternelle; le mensonge dure un clin d’œil.
20 De som bringa ont å bane hava falskhet i hjärtat, men de som stifta frid, de undfå glädje.
Dans le cœur de ceux qui méditent le mal s’il n’y a que perfidie; chez ceux qui donnent des conseils salutaires, il n’y a que joie.
21 Intet ont vederfares den rättfärdige, men över de ogudaktiga kommer olycka i fullt mått.
Aucune calamité ne surprend le juste; mais les méchants sont accablés de maux.
22 En styggelse för HERREN äro lögnaktiga låppar, men de som handla redligt behaga honom väl.
L’Eternel a horreur des lèvres mensongères; mais il aime ceux qui agissent avec loyauté.
23 En klok man döljer sin kunskap, men dårars hjärtan ropa ut sitt oförnuft.
Un homme avisé ne fait pas montre de son savoir; les esprits sots crient leur sottise.
24 De idogas hand kommer till välde, men en lat hand måste göra trältjänst.
La main diligente assure le pouvoir; la main négligente paie tribut.
25 Sorg i en mans hjärta trycker det ned, men ett vänligt ord skaffar det glädje.
Le souci abat le cœur de l’homme; mais une bonne parole y ramène la joie.
26 Den rättfärdige visar sin vän till rätta, men de ogudaktigas väg för dem själva vilse.
Supérieur à tous est le juste; les méchants suivent un chemin qui les égare.
27 Den late får icke upp något villebråd, men idoghet är för människan en dyrbar skatt.
La paresse évite de mettre son gibier sur le feu; mais l’activité est un trésor précieux pour l’homme.
28 På rättfärdighetens väg är liv, och där dess stig går fram är frihet ifrån död.
Sur le chemin de la vertu se trouve la vie, et son sentier aboutit à l’immortalité.
