Ordspråksboken 12
1 Den som älskar tuktan, han älskar kunskap, men oförnuftig är den som hatar tillrättavisning.
Tietoa rakastaa, joka kuritusta rakastaa, mutta järjetön se, joka nuhdetta vihaa.
2 Den gode undfår nåd av HERREN, men den ränkfulle varder av honom fördömd.
Hyvä saa Herran mielisuosion, mutta juonittelijan hän tuomitsee syylliseksi.
3 Ingen människa bliver beståndande genom ogudaktighet, men de rättfärdigas rot kan icke rubbas.
Ei ihminen kestä jumalattomuuden varassa, mutta vanhurskasten juuri on horjumaton.
4 En idog hustru är sin mans krona, men en vanartig är såsom röta i hans ben.
Kelpo vaimo on puolisonsa kruunu, mutta kunnoton on kuin mätä hänen luissansa.
5 De rättfärdigas tankar gå ut på vad rätt är, men de ogudaktigas rådklokhet går ut på svek.
Vanhurskasten aivoitukset ovat oikeat, jumalattomien hankkeet petolliset.
6 De ogudaktigas ord ligga på lur efter blod, men de redliga räddas genom sin mun.
Jumalattomien puheet väijyvät verta, mutta oikeamieliset pelastaa heidän suunsa.
7 De ogudaktiga varda omstörtade och äro så icke mer, men de rättfärdigas hus består.
Jumalattomat kukistuvat olemattomiin, mutta vanhurskasten huone pysyy.
8 I mån av sitt vett varder en man prisad, men den som har ett förvänt förstånd, han bliver föraktad.
Ymmärryksensä mukaan miestä kiitetään, mutta nurjasydämistä halveksitaan.
9 Bättre är en ringa man, som likväl har en tjänare, än den som vill vara förnäm och saknar bröd.
Parempi halpa-arvoinen, jolla on palvelija, kuin rehentelijä, joka on vailla leipää.
10 Den rättfärdige vet huru hans boskap känner det, men de ogudaktigas hjärtelag är grymt.
Vanhurskas tuntee, mitä hänen karjansa kaipaa, mutta jumalattomain sydän on armoton.
11 Den som brukar sin åker får bröd till fyllest, men oförståndig är den som far efter fåfängliga ting.
Joka peltonsa viljelee, saa leipää kyllin, mutta tyhjän tavoittelija on mieltä vailla.
12 Den ogudaktige vill in i det nät som fångar de onda, men de rättfärdigas rot skjuter skott.
Jumalaton himoitsee pahojen saalista, mutta vanhurskasten juuri on antoisa.
13 Den som är ond bliver snärjd i sina läppars synd, men den rättfärdige undkommer ur nöden
Huulten rikkomus on paha ansa, mutta vanhurskas pääsee hädästä.
14 Sin muns frukt får envar njuta sig fullt till godo, och vad en människas händer hava förövat, det varder henne vedergällt.
Suunsa hedelmästä saa kyllälti hyvää, ja ihmisen eteen kiertyvät hänen kättensä työt.
15 Den oförnuftige tycker sin egen väg vara den rätta, med den som är vis lyssnar till råd.
Hullun tie on hänen omissa silmissään oikea, mutta joka neuvoa kuulee, on viisas.
16 Den oförnuftiges förtörnelse bliver kunnig samma dag, men den som är klok, han döljer sin skam
Hullun suuttumus tulee kohta ilmi, mutta mielevä peittää kärsimänsä häpeän.
17 Den som talar vad rätt är, han främjar sanning, men ett falskt vittne talar svek.
Toden puhuja lausuu oikeuden, mutta väärä todistaja petoksen.
18 Mången talar i obetänksamhet ord som stinga likasom svärd, men de visas tunga är en läkedom.
Moni viskoo sanoja kuin miekanpistoja, mutta viisasten kieli on lääke.
19 Sannfärdiga läppar bestå evinnerligen, men en lögnaktig tunga allenast ett ögonblick.
Totuuden huulet pysyvät iäti, mutta valheen kieli vain tuokion.
20 De som bringa ont å bane hava falskhet i hjärtat, men de som stifta frid, de undfå glädje.
Jotka pahaa miettivät, niillä on mielessä petos, mutta jotka rauhaan neuvovat, niille tulee ilo.
21 Intet ont vederfares den rättfärdige, men över de ogudaktiga kommer olycka i fullt mått.
Ei tule turmiota vanhurskaalle, mutta jumalattomat ovat onnettomuutta täynnä.
22 En styggelse för HERREN äro lögnaktiga låppar, men de som handla redligt behaga honom väl.
Herralle kauhistus ovat valheelliset huulet, mutta teoissaan uskolliset ovat hänelle otolliset.
23 En klok man döljer sin kunskap, men dårars hjärtan ropa ut sitt oförnuft.
Mielevä ihminen peittää tietonsa, mutta tyhmäin sydän huutaa julki hulluutensa.
24 De idogas hand kommer till välde, men en lat hand måste göra trältjänst.
Ahkerain käsi saa hallita, mutta laiska joutuu työveron alaiseksi.
25 Sorg i en mans hjärta trycker det ned, men ett vänligt ord skaffar det glädje.
Huoli painaa alas miehen mielen, mutta hyvä sana sen ilahuttaa.
26 Den rättfärdige visar sin vän till rätta, men de ogudaktigas väg för dem själva vilse.
Vanhurskas opastaa lähimmäistänsä, mutta jumalattomat eksyttää heidän oma tiensä.
27 Den late får icke upp något villebråd, men idoghet är för människan en dyrbar skatt.
Laiska ei saa ajetuksi itselleen riistaa, mutta ahkeruus on ihmiselle kallis tavara.
28 På rättfärdighetens väg är liv, och där dess stig går fram är frihet ifrån död.
Vanhurskauden polulla on elämä, ja sen tien kulku ei ole kuolemaksi.
