Ordspråksboken 12
1 Den som älskar tuktan, han älskar kunskap, men oförnuftig är den som hatar tillrättavisning.
He that loueth chastisyng, loueth kunnyng; but he that hatith blamyngis, is vnwijs.
2 Den gode undfår nåd av HERREN, men den ränkfulle varder av honom fördömd.
He that is good, schal drawe to hym silf grace of the Lord; but he that tristith in hise thouytis, doith wickidli.
3 Ingen människa bliver beståndande genom ogudaktighet, men de rättfärdigas rot kan icke rubbas.
A man schal not be maad strong by wyckidnesse; and the root of iust men schal not be moued.
4 En idog hustru är sin mans krona, men en vanartig är såsom röta i hans ben.
A diligent womman is a coroun to hir hosebond; and rot is in the boonys of that womman, that doith thingis worthi of confusioun.
5 De rättfärdigas tankar gå ut på vad rätt är, men de ogudaktigas rådklokhet går ut på svek.
The thouytis of iust men ben domes; and the counselis of wickid men ben gileful.
6 De ogudaktigas ord ligga på lur efter blod, men de redliga räddas genom sin mun.
The wordis of wickid men setten tresoun to blood; the mouth of iust men schal delyuere hem.
7 De ogudaktiga varda omstörtade och äro så icke mer, men de rättfärdigas hus består.
Turne thou wickid men, and thei schulen not be; but the housis of iust men schulen dwelle perfitli.
8 I mån av sitt vett varder en man prisad, men den som har ett förvänt förstånd, han bliver föraktad.
A man schal be knowun bi his teching; but he that is veyn and hertles, schal be open to dispising.
9 Bättre är en ringa man, som likväl har en tjänare, än den som vill vara förnäm och saknar bröd.
Betere is a pore man, and sufficient to him silf, than a gloriouse man, and nedi of breed.
10 Den rättfärdige vet huru hans boskap känner det, men de ogudaktigas hjärtelag är grymt.
A iust man knowith the soulis of hise werk beestis; but the entrailis of wickid men ben cruel.
11 Den som brukar sin åker får bröd till fyllest, men oförståndig är den som far efter fåfängliga ting.
He that worchith his lond, schal be fillid with looues; but he that sueth idilnesse, is moost fool. He that is swete, lyueth in temperaunces; and in hise monestyngis he forsakith dispisyngis.
12 Den ogudaktige vill in i det nät som fångar de onda, men de rättfärdigas rot skjuter skott.
The desir of a wickid man is the memorial of worste thingis; but the roote of iust men schal encreesse.
13 Den som är ond bliver snärjd i sina läppars synd, men den rättfärdige undkommer ur nöden
For the synnes of lippis `falling doun neiyeth to an yuel man; but a iust man schal scape fro angwisch.
14 Sin muns frukt får envar njuta sig fullt till godo, och vad en människas händer hava förövat, det varder henne vedergällt.
Of the fruyt of his mouth ech man schal be fillid with goodis; and bi the werkis of hise hondis it schal be yoldun to him.
15 Den oförnuftige tycker sin egen väg vara den rätta, med den som är vis lyssnar till råd.
The weie of a fool is riytful in hise iyen; but he that is wijs, herith counsels.
16 Den oförnuftiges förtörnelse bliver kunnig samma dag, men den som är klok, han döljer sin skam
A fool schewith anoon his ire; but he that dissymelith wrongis, is wijs.
17 Den som talar vad rätt är, han främjar sanning, men ett falskt vittne talar svek.
He that spekith that, that he knowith, is a iuge of riytfulnesse; but he that lieth, is a gileful witnesse.
18 Mången talar i obetänksamhet ord som stinga likasom svärd, men de visas tunga är en läkedom.
A man is that bihetith, and he is prickid as with the swerd of conscience; but the tunge of wise men is helthe.
19 Sannfärdiga läppar bestå evinnerligen, men en lögnaktig tunga allenast ett ögonblick.
The lippe of treuthe schal be stidfast with outen ende; but he that is a sudeyn witnesse, makith redi the tunge of leesyng.
20 De som bringa ont å bane hava falskhet i hjärtat, men de som stifta frid, de undfå glädje.
Gile is in the herte of hem that thenken yuels; but ioye sueth hem, that maken counsels of pees.
21 Intet ont vederfares den rättfärdige, men över de ogudaktiga kommer olycka i fullt mått.
What euere bifallith to a iust man, it schal not make hym sori; but wickid men schulen be fillid with yuel.
22 En styggelse för HERREN äro lögnaktiga låppar, men de som handla redligt behaga honom väl.
False lippis is abhominacioun to the Lord; but thei that don feithfuli, plesen him.
23 En klok man döljer sin kunskap, men dårars hjärtan ropa ut sitt oförnuft.
A fel man hilith kunnyng; and the herte of vnwise men stirith foli.
24 De idogas hand kommer till välde, men en lat hand måste göra trältjänst.
The hond of stronge men schal haue lordschip; but the hond that is slow, schal serue to tributis.
25 Sorg i en mans hjärta trycker det ned, men ett vänligt ord skaffar det glädje.
Morenynge in the herte of a iust man schal make hym meke; and he schal be maad glad bi a good word.
26 Den rättfärdige visar sin vän till rätta, men de ogudaktigas väg för dem själva vilse.
He that dispisith harm for a frend, is a iust man; but the weie of wickid men schal disseyue hem.
27 Den late får icke upp något villebråd, men idoghet är för människan en dyrbar skatt.
A gileful man schal not fynde wynnyng; and the substaunce of man schal be the prijs of gold.
28 På rättfärdighetens väg är liv, och där dess stig går fram är frihet ifrån död.
Lijf is in the path of riytfulnesse; but the wrong weie leedith to deeth.
