Ordspråksboken 12

1 Den som älskar tuktan, han älskar kunskap, men oförnuftig är den som hatar tillrättavisning.

At elske Tugt er at elske Kundskab, at hade Revselse er dumt.

2 Den gode undfår nåd av HERREN, men den ränkfulle varder av honom fördömd.

Den gode vinder Yndest hos HERREN, den rænkefulde dømmer han skyldig.

3 Ingen människa bliver beståndande genom ogudaktighet, men de rättfärdigas rot kan icke rubbas.

Ingen staar fast ved Gudløshed, men retfærdiges Rod skal aldrig rokkes.

4 En idog hustru är sin mans krona, men en vanartig är såsom röta i hans ben.

En duelig Kvinde er sin Ægtemands Krone, en daarlig er som Edder i hans Ben.

5 De rättfärdigas tankar gå ut på vad rätt är, men de ogudaktigas rådklokhet går ut på svek.

Retfærdiges Tanker er Ret, gudløses Opspind er Svig.

6 De ogudaktigas ord ligga på lur efter blod, men de redliga räddas genom sin mun.

Gudløses Ord er paa Lur efter Blod, retsindiges Mund skal bringe dem Frelse.

7 De ogudaktiga varda omstörtade och äro så icke mer, men de rättfärdigas hus består.

Gudløse styrtes og er ikke mer, retfærdiges Hus staar fast.

8 I mån av sitt vett varder en man prisad, men den som har ett förvänt förstånd, han bliver föraktad.

For sin Klogskab prises en Mand, til Spot bliver den, hvis Vid er vrangt.

9 Bättre är en ringa man, som likväl har en tjänare, än den som vill vara förnäm och saknar bröd.

Hellere overses, naar man holder Træl, end optræde stort, naar man mangler Brød.

10 Den rättfärdige vet huru hans boskap känner det, men de ogudaktigas hjärtelag är grymt.

Den retfærdige føler med sit Kvæg, gudløses Hjerte er grumt.

11 Den som brukar sin åker får bröd till fyllest, men oförståndig är den som far efter fåfängliga ting.

Den mættes med Brød, som dyrker sin Jord, uden Vid er den, der jager efter Tomhed.

12 Den ogudaktige vill in i det nät som fångar de onda, men de rättfärdigas rot skjuter skott.

De ondes Fæstning jævnes med Jorden, de retfærdiges Rod holder Stand.

13 Den som är ond bliver snärjd i sina läppars synd, men den rättfärdige undkommer ur nöden

I Læbernes Brøde hildes den onde, den retfærdige undslipper Nøden.

14 Sin muns frukt får envar njuta sig fullt till godo, och vad en människas händer hava förövat, det varder henne vedergällt.

Af sin Munds Frugt mættes en Mand med godt, et Menneske faar, som hans Hænder har øvet.

15 Den oförnuftige tycker sin egen väg vara den rätta, med den som är vis lyssnar till råd.

Daarens Færd behager ham selv, den vise hører paa Raad.

16 Den oförnuftiges förtörnelse bliver kunnig samma dag, men den som är klok, han döljer sin skam

En Daare giver straks sin Krænkelse Luft, den kloge spottes og lader som intet.

17 Den som talar vad rätt är, han främjar sanning, men ett falskt vittne talar svek.

Den sanddru fremfører, hvad der er ret, det falske Vidne kommer med Svig.

18 Mången talar i obetänksamhet ord som stinga likasom svärd, men de visas tunga är en läkedom.

Mangens Snak er som Sværdhug, de vises Tunge læger.

19 Sannfärdiga läppar bestå evinnerligen, men en lögnaktig tunga allenast ett ögonblick.

Sanddru Læbe bestaar for evigt, Løgnetunge et Øjeblik.

20 De som bringa ont å bane hava falskhet i hjärtat, men de som stifta frid, de undfå glädje.

De, som smeder ondt, har Svig i Hjertet; de, der stifter Fred, har Glæde.

21 Intet ont vederfares den rättfärdige, men över de ogudaktiga kommer olycka i fullt mått.

Den retfærdige times der intet ondt, gudløse oplever Vanheld paa Vanheld.

22 En styggelse för HERREN äro lögnaktiga låppar, men de som handla redligt behaga honom väl.

Løgnelæber er HERREN en Gru, de ærlige har hans Velbehag.

23 En klok man döljer sin kunskap, men dårars hjärtan ropa ut sitt oförnuft.

Den kloge dølger sin Kundskab, Taabers Hjerte udraaber Daarskab.

24 De idogas hand kommer till välde, men en lat hand måste göra trältjänst.

De flittiges Haand skal raade, den lade tvinges til Hoveriarbejde.

25 Sorg i en mans hjärta trycker det ned, men ett vänligt ord skaffar det glädje.

Hjertesorg bøjer til Jorden, et venligt Ord gør glad.

26 Den rättfärdige visar sin vän till rätta, men de ogudaktigas väg för dem själva vilse.

Den retfærdige vælger sin Græsgang, gudløses Vej vildleder dem selv.

27 Den late får icke upp något villebråd, men idoghet är för människan en dyrbar skatt.

Ladhed opskræmmer intet Vildt, men kosteligt Gods faar den flittige tildelt.

28 På rättfärdighetens väg är liv, och där dess stig går fram är frihet ifrån död.

Paa Retfærds Sti er der Liv, til Døden fører den onde Vej.