Ordspråksboken 12
1 Den som älskar tuktan, han älskar kunskap, men oförnuftig är den som hatar tillrättavisning.
Kdo miluje cvičení, miluje umění; kdož pak nenávidí domlouvání, nemoudrý jest.
2 Den gode undfår nåd av HERREN, men den ränkfulle varder av honom fördömd.
Dobrý nalézá lásku u Hospodina, ale muže nešlechetného potupí Bůh.
3 Ingen människa bliver beståndande genom ogudaktighet, men de rättfärdigas rot kan icke rubbas.
Nebývá trvánlivý člověk v bezbožnosti, kořen pak spravedlivých nepohne se.
4 En idog hustru är sin mans krona, men en vanartig är såsom röta i hans ben.
Žena statečná jest koruna muže svého, ale jako hnis v kostech jeho ta, kteráž k hanbě přivodí.
5 De rättfärdigas tankar gå ut på vad rätt är, men de ogudaktigas rådklokhet går ut på svek.
Myšlení spravedlivých jsou pravá, rady pak bezbožných lstivé.
6 De ogudaktigas ord ligga på lur efter blod, men de redliga räddas genom sin mun.
Slova bezbožných úklady činí krvi, ústa pak spravedlivých vytrhují je.
7 De ogudaktiga varda omstörtade och äro så icke mer, men de rättfärdigas hus består.
Vyvráceni bývají bezbožní tak, aby jich nebylo, ale dům spravedlivých ostojí.
8 I mån av sitt vett varder en man prisad, men den som har ett förvänt förstånd, han bliver föraktad.
Podlé toho, jakž rozumný jest, chválen bývá muž, převráceného pak srdce bude v pohrdání.
9 Bättre är en ringa man, som likväl har en tjänare, än den som vill vara förnäm och saknar bröd.
Lepší jest nevzácný, kterýž má služebníka, nežli ten, kterýž sobě slavně počíná, a nemá chleba.
10 Den rättfärdige vet huru hans boskap känner det, men de ogudaktigas hjärtelag är grymt.
Pečuje spravedlivý o život hovádka svého, srdce pak bezbožných ukrutné jest.
11 Den som brukar sin åker får bröd till fyllest, men oförståndig är den som far efter fåfängliga ting.
Kdo dělá zemi svou, nasycen bývá chlebem; ale kdož následuje zahalečů, blázen jest.
12 Den ogudaktige vill in i det nät som fångar de onda, men de rättfärdigas rot skjuter skott.
Žádostiv jest bezbožný obrany proti zlému, ale kořen spravedlivých způsobuje ji.
13 Den som är ond bliver snärjd i sina läppars synd, men den rättfärdige undkommer ur nöden
Do přestoupení rtů zapletá se zlostník, ale spravedlivý vychází z ssoužení.
14 Sin muns frukt får envar njuta sig fullt till godo, och vad en människas händer hava förövat, det varder henne vedergällt.
Z ovoce úst každý nasycen bude dobrým, a odplatu za skutky člověka dá jemu Bůh.
15 Den oförnuftige tycker sin egen väg vara den rätta, med den som är vis lyssnar till råd.
Cesta blázna přímá se zdá jemu, ale kdo poslouchá rady, moudrý jest.
16 Den oförnuftiges förtörnelse bliver kunnig samma dag, men den som är klok, han döljer sin skam
Hněv blázna v tentýž den poznán bývá, ale opatrný hanbu skrývá.
17 Den som talar vad rätt är, han främjar sanning, men ett falskt vittne talar svek.
Kdož mluví pravdu, ohlašuje spravedlnost, svědek pak falešný lest.
18 Mången talar i obetänksamhet ord som stinga likasom svärd, men de visas tunga är en läkedom.
Někdo vynáší řeči podobné meči probodujícímu, ale jazyk moudrých jest lékařství.
19 Sannfärdiga läppar bestå evinnerligen, men en lögnaktig tunga allenast ett ögonblick.
Rtové pravdomluvní utvrzeni budou na věky, ale na kratičko jazyk lživý.
20 De som bringa ont å bane hava falskhet i hjärtat, men de som stifta frid, de undfå glädje.
V srdci těch, kteříž zlé obmýšlejí, bývá lest, v těch pak, kteříž radí ku pokoji, veselí.
21 Intet ont vederfares den rättfärdige, men över de ogudaktiga kommer olycka i fullt mått.
Nepotká spravedlivého žádná těžkost, bezbožní pak naplněni budou zlým.
22 En styggelse för HERREN äro lögnaktiga låppar, men de som handla redligt behaga honom väl.
Ohavností jsou Hospodinu rtové lživí, ale ti, jenž činí pravdu, líbí se jemu.
23 En klok man döljer sin kunskap, men dårars hjärtan ropa ut sitt oförnuft.
Člověk opatrný tají umění, ale srdce bláznů vyvolává bláznovství.
24 De idogas hand kommer till välde, men en lat hand måste göra trältjänst.
Ruka pracovitých panovati bude, lstivá pak musí dávati plat.
25 Sorg i en mans hjärta trycker det ned, men ett vänligt ord skaffar det glädje.
Starost v srdci člověka snižuje ji, ale věc dobrá obveseluje ji.
26 Den rättfärdige visar sin vän till rätta, men de ogudaktigas väg för dem själva vilse.
Vzácnější jest nad bližního svého spravedlivý, cesta pak bezbožných svodí je.
27 Den late får icke upp något villebråd, men idoghet är för människan en dyrbar skatt.
Nebude péci fortelný, což ulovil, ale člověk bedlivý statku drahého nabude.
28 På rättfärdighetens väg är liv, och där dess stig går fram är frihet ifrån död.
Na stezce spravedlnosti jest život, a cesta stezky její nesmrtelná jest.
