Ordspråksboken 11
1 Falsk våg är en styggelse för HERREN, men full vikt behagar honom väl.
La fausse balance est en abomination à l’Éternel, mais le poids juste lui est agréable.
2 När högfärd kommer, kommer ock smälek, men hos de ödmjuka är vishet.
[Quand] vient l’orgueil, la honte vient aussi; mais la sagesse est avec les hommes modestes.
3 De redligas ostrafflighet vägleder dem, men de trolösas vrånghet är dem till fördärv.
L’intégrité des hommes droits les guide, mais la perversité des perfides les détruit.
4 Gods hjälper intet på vredens dag men rättfärdighet räddar från döden.
Les richesses ne profitent de rien au jour de la colère, mais la justice délivre de la mort.
5 Den ostraffliges rättfärdighet gör hans väg jämn, men genom sin ogudaktighet faller den ogudaktige.
La justice de l’homme intègre rend droite sa voie, mais le méchant tombe par sa méchanceté.
6 De redligas rättfärdighet räddar dem, men de trolösa fångas genom sin egen lystnad.
La justice des hommes droits les délivre, mais les perfides sont pris dans leur avidité.
7 När en ogudaktig dör, varder hans hopp om intet; ja, ondskans väntan bliver om intet.
Quand l’homme méchant meurt, son espérance périt, et l’attente des iniques périt.
8 Den rättfärdige räddas ur nöden, och den ogudaktige får träda i hans ställe.
Le juste est délivré de la détresse, et le méchant [y] entre à sa place.
9 Genom sin mun fördärvar den gudlöse sin nästa, men genom sitt förstånd bliva de rättfärdiga räddade.
Par sa bouche l’impie perd son prochain; mais les justes sont délivrés par la connaissance.
10 När det går de rättfärdiga väl, fröjdar sig staden, och när de ogudaktiga förgås, råder jubel.
La ville se réjouit du bien-être des justes; et quand les méchants périssent il y a des cris de joie.
11 Genom de redligas välsignelse varder en stad upphöjd, men genom de ogudaktigas mun brytes den ned.
La ville s’élève par la bénédiction des hommes droits, mais elle est renversée par la bouche des méchants.
12 Den är utan vett, som visar förakt för sin nästa; en man med förstånd tiger stilla.
Qui méprise son prochain est dépourvu de sens, mais l’homme intelligent se tait.
13 Den som går med förtal, han förråder din hemlighet, den som har ett trofast hjärta döljer vad han får veta.
Celui qui va rapportant révèle le secret, mais celui qui est d’un esprit fidèle couvre la chose.
14 Där ingen rådklokhet finnes kommer folket på fall, där de rådvisa äro många, där går det väl.
Quand il n’y a pas de direction le peuple tombe, mais il y a salut dans le grand nombre des conseillers.
15 En som går i borgen för en annan, honom går det illa, den som skyr att giva handslag, han är trygg.
On se trouve mal de cautionner un étranger, mais celui qui hait ceux qui frappent [dans la main] est en sûreté.
16 En skön kvinna vinner ära, och våldsverkare vinna rikedom.
Une femme gracieuse obtient l’honneur, et les hommes forts obtiennent la richesse.
17 En barmhärtig man gör väl mot sig själv men den grymme misshandlar sitt eget kött.
L’homme bon fait du bien à son âme, mais le cruel trouble sa chair.
18 Den ogudaktige gör en bedräglig vinst, men den som utsår rättfärdighet får en säker lön.
Le méchant fait une œuvre trompeuse, mais celui qui sème la justice a un vrai salaire.
19 Den som står fast i rättfärdighet, han vinner liv, men den som far efter ont drager över sig död.
Comme la justice [tend] à la vie, celui qui poursuit le mal [tend] à sa mort.
20 En styggelse för HERREN äro de vrånghjärtade, men de vilkas väg är ostrafflig behaga honom väl.
Ceux qui sont pervers de cœur sont en abomination à l’Éternel, mais ceux qui sont intègres dans leurs voies lui sont agréables.
21 De onda bliva förvisso icke ostraffade, men de rättfärdigas avkomma får gå fri.
Certainement l’inique ne sera point tenu pour innocent; mais la semence des justes sera délivrée.
22 Såsom en gyllene ring i svinets tryne, så är skönhet hos en kvinna som saknar vett.
Une femme belle et dépourvue de sens, c’est un anneau d’or au nez d’un pourceau.
23 Vad de rättfärdiga önska får i allo en god fullbordan, men vad de ogudaktiga kunna hoppas är vrede.
Le désir des justes n’est que le bien; l’attente des méchants, c’est la fureur.
24 Den ene utströr och får dock mer, den andre spar över hövan, men bliver allenast fattigare.
Tel disperse, et augmente encore; et tel retient plus qu’il ne faut, mais n’en a que disette.
25 Den frikostige varder rikligen mättad, och den som vederkvicker andra, han bliver själv vederkvickt.
L’âme qui bénit sera engraissée, et celui qui arrose sera lui-même arrosé.
26 Den som håller inne sin säd, honom förbannar folket, den som lämnar ut sin säd, över hans huvud kommer välsignelse.
Celui qui retient le blé, le peuple le maudit; mais la bénédiction sera sur la tête de celui qui le vend.
27 Den som vinnlägger sig om vad gott är, han strävar efter nåd, men den son söker vad ont är, över honom kommer ock ont.
Qui recherche le bien cherche la faveur, mais le mal arrive à qui le recherche.
28 Den som förtröstar på sin rikedom, han kommer på fall, men de rättfärdiga skola grönska likasom löv.
Celui-là tombe qui se confie en ses richesses; mais les justes verdissent comme la feuille.
29 Den som drager olycka över sitt hus, han får vind till arvedel, och den oförnuftige bliver träl åt den som har ett vist hjärta.
Celui qui trouble sa maison héritera le vent, et le fou deviendra serviteur de celui qui est sage de cœur.
30 Den rättfärdiges frukt är ett livets träd, och den som är vis, han vinner hjärtan.
Le fruit du juste est un arbre de vie, et le sage gagne les âmes.
31 Se, den rättfärdige får sin lön på jorden; huru mycket mer då den ogudaktige och syndaren!
Voici, le juste est rétribué sur la terre, combien plus le méchant et le pécheur!
