Ordspråksboken 10
1 Detta är Salomos ordspråk. En vis son gör sin fader glädje, men en dåraktig son är sin moders bedrövelse.
Ordtøke av Salomo. Ein vis son er til gleda for far sin, men ein dårleg son er mor si til sorg.
2 Ogudaktighetens skatter gagna till intet men rättfärdigheten räddar från döden.
Ragn-fegne skattar gagnar inkje, men rettferd frelser frå dauden.
3 HERREN lämnar ej den rättfärdiges hunger omättad, men de ogudaktigas lystnad avvisar han.
Herren let ikkje rettferdig mann hungra, men giren hjå gudlause viser han burt.
4 Fattig bliver den som arbetar med lat hand, men de idogas hand skaffar rikedom.
Lat-hand skaper armod, men strevsam hand gjer rik.
5 En förståndig son samlar om sommaren, men en vanartig son sover i skördetiden.
Ein klok son sankar um sumaren, ein skjemdar-son søv um hausten.
6 Välsignelser komma över den rättfärdiges huvud, men de ogudaktigas mun gömmer på orätt.
Velsigningar kjem yver hovudet på den rettferdige, men munnen åt dei gudlause gøymer vald.
7 Den rättfärdiges åminnelse lever i välsignelse, men de ogudaktigas namn multnar bort.
Minnet um den rettferdige ert til velsigning, men namnet åt dei gudlause morknar.
8 Den som har ett vist hjärta tager emot tillsägelser, men den som har oförnuftiga läppar går till sin undergång.
Den vise tek imot påbod, men gapen gjeng til grunns,
9 Den som vandrar i ostrafflighet, han vandrar trygg, men den som går vrånga vägar, han bliver röjd.
den som ferdast i uskyld, ferdast trygt, men den som gjeng krokvegar, skal verta kjend.
10 Den som blinkar med ögonen, han kommer ont åstad, och den som har oförnuftiga läppar går till sin undergång.
Den som blinkar med auga, valdar vondt, men gapkjeften gjeng til grunns.
11 Den rättfärdiges mun är en livets källa, men de ogudaktigas mun gömmer på orätt.
Rettferdig manns munn er ei livsens kjelda, men munnen åt gudlause gøymar vald.
12 Hat uppväcker trätor, men kärlek skyler allt som är brutet.
Hat yppar trætta, men kjærleik breider yver alle brot.
13 På den förståndiges läppar finner man vishet, men till den oförståndiges rygg hör ris.
På vitug manns lippor er visdom å finna, men riset høver åt ryggen på dåren.
14 De visa gömma på sin kunskap, men den oförnuftiges mun är en överhängande olycka.
Dei vise gøymer kunnskapen sin, men or narremunn kann ein venta fåre.
15 Den rikes skatter äro honom en fast stad, men de armas fattigdom är deras olycka.
Rikmanns eiga er hans faste by; fatigfolks ulukka er deira armod.
16 Den rättfärdiges förvärv bliver honom till liv; den ogudaktiges vinning bliver honom till synd.
Det den rettferdige tener, gjeng til liv, det den gudlause vinn, gjeng til synd.
17 Att taga vara på tuktan är vägen till livet, men den som ej aktar på tillrättavisning, han far vilse.
Den som på tukt tek vare, gjeng til livet, men den fer vilt som ikkje agtar age.
18 Den som gömmer på hat är en lögnare med sina läppar, och den som utsprider förtal, han är en dåre.
Den som løyner hat, hev ljugarlippor, og den som breider ut baktale, er ein dåre.
19 Där många ord äro bliver överträdelse icke borta; men den som styr sina läppar, han är förståndig.
Der d’er mange ord, vil synd ikkje vanta, men den som set lås for lipporn’, er klok.
20 Den rättfärdiges tunga är utvalt silver, men de ogudaktigas förstånd är föga värt.
Rettferdig manns tunga er utvalt sylv, men gudløysings vit er lite verdt.
21 Den rättfärdiges läppar vederkvicka många, men de oförnuftiga dö genom brist på förstånd.
Rettferdig manns lippor læskar mange, men dårarne døyr for dei vantar vit.
22 Det är HERRENS välsignelse som giver rikedom, och egen möda lägger intet därtill
D’er Herrens velsigning som gjer rik, og eige stræv legg inkje til.
23 Dårens fröjd är att öva skändlighet, men den förståndiges är att vara vis.
Dåren finn moro i skjemdarverk, men den vituge mannen i visdom.
24 Vad den ogudaktige fruktar, det vederfares honom, och vad de rättfärdiga önska, del varder dem givet.
Det den ugudlege gruar for, kjem yver han, og det rettferdige ynskjer, vert deim gjeve.
25 När stormen kommer, är det ute med den ogudaktige; men den rättfärdige är en grundval som evinnerligen består.
Der stormen hev fare, er den gudlause burte, men den rettvise stend på æveleg grunn.
26 Såsom syra för tänderna och såsom rök för ögonen, så är den late för den som har sänt honom åstad.
Som edik er for tennerne og røyk for augo, so er letingen for den som sender han.
27 HERRENS fruktan förlänger livet men de ogudaktigas år varda förkortade.
Otte for Herren lengjer livet, men gudløysings år vert stytte.
28 De rättfärdigas väntan får en glad fullbordan, men de ogudaktigas hopp varder om intet.
Rettferdige kann venta gleda, men voni åt gudlause vert til inkjes.
29 HERRENS vägar äro den ostraffliges värn, men till olycka för ogärningsmännen.
Herrens veg er vern for den skuldfri, men øydeleggjing for illgjerningsmenner.
30 Den rättfärdige skall aldrig vackla men de ogudaktiga skola icke förbliva boende i landet.
Rettferdig mann skal aldri rikkast, men gudlause skal ei få bu i landet.
31 Den rättfärdiges mun bär vishet såsom frukt, men en vrång tunga bliver utrotad.
Rettferdig manns munn ber visdoms frukt, men avskori vert den falske tunga.
32 Den rättfärdiges läppar förstå vad välbehagligt är, men de ogudaktigas mun är idel vrånghet.
Rettferdig manns lippor søkjer hugnad, men munnen på gudlause berre fals.
