Ordspråksboken 10
1 Detta är Salomos ordspråk. En vis son gör sin fader glädje, men en dåraktig son är sin moders bedrövelse.
Maximes de Salomon. Un fils sage est la joie d'un père; et un fils insensé, le chagrin de sa mère.
2 Ogudaktighetens skatter gagna till intet men rättfärdigheten räddar från döden.
Les gains iniques ne profitent pas; mais la justice sauve de la mort.
3 HERREN lämnar ej den rättfärdiges hunger omättad, men de ogudaktigas lystnad avvisar han.
L'Éternel ne laisse pas le juste souffrir de la faim; mais Il repousse la convoitise des impies.
4 Fattig bliver den som arbetar med lat hand, men de idogas hand skaffar rikedom.
Celui qui travaille d'une main lâche, s'appauvrit; mais la main des diligents enrichit.
5 En förståndig son samlar om sommaren, men en vanartig son sover i skördetiden.
Qui recueille en été, est un fils sensé; qui dort pendant la moisson, est un fils qui fait honte.
6 Välsignelser komma över den rättfärdiges huvud, men de ogudaktigas mun gömmer på orätt.
Il y a des bénédictions pour la tête du juste; mais l'iniquité recouvre la bouche de l'impie.
7 Den rättfärdiges åminnelse lever i välsignelse, men de ogudaktigas namn multnar bort.
La mémoire du juste demeure en bénédiction; mais le nom des impies tombe en pourriture.
8 Den som har ett vist hjärta tager emot tillsägelser, men den som har oförnuftiga läppar går till sin undergång.
Celui qui a la sagesse dans le cœur, accueille les préceptes; mais celui qui a la folie sur les lèvres, court à sa perte.
9 Den som vandrar i ostrafflighet, han vandrar trygg, men den som går vrånga vägar, han bliver röjd.
Qui suit la voie de l'innocence, suit une voie sûre; mais qui prend des voies tortueuses, sera démasqué.
10 Den som blinkar med ögonen, han kommer ont åstad, och den som har oförnuftiga läppar går till sin undergång.
Celui qui cligne les yeux, est une cause de chagrin; et l'insensé parleur court à sa ruine.
11 Den rättfärdiges mun är en livets källa, men de ogudaktigas mun gömmer på orätt.
C'est une source de vie que la bouche du juste; mais l'injustice couvre la bouche des impies.
12 Hat uppväcker trätor, men kärlek skyler allt som är brutet.
La haine provoque les querelles; mais sur tous les manquements l'amour met un voile.
13 På den förståndiges läppar finner man vishet, men till den oförståndiges rygg hör ris.
Sur les lèvres de l'homme de sens se trouve la sagesse; mais la verge va au dos de qui manque de raison.
14 De visa gömma på sin kunskap, men den oförnuftiges mun är en överhängande olycka.
Les sages tiennent la science en réserve; mais la bouche de l'impie est une ruine qui menace.
15 Den rikes skatter äro honom en fast stad, men de armas fattigdom är deras olycka.
L'avoir du riche est sa forteresse; la ruine du pauvre, c'est sa pauvreté.
16 Den rättfärdiges förvärv bliver honom till liv; den ogudaktiges vinning bliver honom till synd.
Le gain du juste est une cause de vie; le revenu de l'impie, une cause de péché.
17 Att taga vara på tuktan är vägen till livet, men den som ej aktar på tillrättavisning, han far vilse.
Celui-là est le chemin de la vie qui garde la discipline, mais celui qui néglige la correction, induit en erreur.
18 Den som gömmer på hat är en lögnare med sina läppar, och den som utsprider förtal, han är en dåre.
Dissimuler la haine, c'est avoir des lèvres qui mentent; publier la calomnie, c'est être méchant.
19 Där många ord äro bliver överträdelse icke borta; men den som styr sina läppar, han är förståndig.
En parlant beaucoup, on ne manque pas de pécher; mais qui réfrène ses lèvres, agit prudemment.
20 Den rättfärdiges tunga är utvalt silver, men de ogudaktigas förstånd är föga värt.
La langue du juste est un argent de choix; le cœur des impies est bien peu de chose.
21 Den rättfärdiges läppar vederkvicka många, men de oförnuftiga dö genom brist på förstånd.
Les lèvres du juste donnent la pâture à plusieurs; mais les insensés périssent par défaut de raison.
22 Det är HERRENS välsignelse som giver rikedom, och egen möda lägger intet därtill
La bénédiction de Dieu, c'est elle qui enrichit, et le pénible labeur n'y peut rien ajouter.
23 Dårens fröjd är att öva skändlighet, men den förståndiges är att vara vis.
C'est une joie pour l'insensé de commettre le crime; et d'être sage, pour l'homme de sens.
24 Vad den ogudaktige fruktar, det vederfares honom, och vad de rättfärdiga önska, del varder dem givet.
Ce que redoute l'impie, c'est ce qui lui arrive; mais [Dieu] accomplit les vœux des justes.
25 När stormen kommer, är det ute med den ogudaktige; men den rättfärdige är en grundval som evinnerligen består.
Comme passe l'ouragan, ainsi disparaît l'impie, mais le juste est une fondation éternelle.
26 Såsom syra för tänderna och såsom rök för ögonen, så är den late för den som har sänt honom åstad.
Ce que le vinaigre est au dents, et la fumée aux yeux, tel est le paresseux pour celui qui l'envoie.
27 HERRENS fruktan förlänger livet men de ogudaktigas år varda förkortade.
La crainte de l'Éternel prolonge les jours; mais les années des impies sont abrégées.
28 De rättfärdigas väntan får en glad fullbordan, men de ogudaktigas hopp varder om intet.
L'attente des justes devient joie; et l'espoir des impies, désastre.
29 HERRENS vägar äro den ostraffliges värn, men till olycka för ogärningsmännen.
Pour l'innocence la voie de l'Éternel est un fort; mais une ruine pour les méchants.
30 Den rättfärdige skall aldrig vackla men de ogudaktiga skola icke förbliva boende i landet.
Le juste est à jamais inébranlable; mais les impies n'habiteront pas le pays.
31 Den rättfärdiges mun bär vishet såsom frukt, men en vrång tunga bliver utrotad.
La bouche du juste pousse des jets de sagesse; mais la langue dépravée est arrachée.
32 Den rättfärdiges läppar förstå vad välbehagligt är, men de ogudaktigas mun är idel vrånghet.
Les lèvres du juste connaissent la grâce; et la bouche de l'impie, la perversité.
