Ordspråksboken 1
1 Detta är Salomos ordspråk, Davids sons, Israels konungs.
Pregovori Salomona, Davidovega sina, Izraelovega kralja,
2 Av dem kan man lära vishet och tukt,
da bi spoznali modrost in poučevanje, da bi zaznali besede razumevanja,
3 så ock att förstå förståndigt tal. Av dem kan man undfå tuktan till insikt och lära rättfärdighet, rätt och redlighet.
da bi sprejeli poučevanje modrosti, pravice, sodbe in nepristranskost;
4 De kunna giva åt de fåkunniga klokhet, åt den unge kunskap och eftertänksamhet.
da bi dali premetenost preprostemu, mladeniču spoznanje in preudarnost.
5 Genom att höra på dem förökar den vise sin lärdom och förvärvar den förståndige rådklokhet.
Moder človek bo slišal in bo povečal učenje in razumen človek se bo dokopal k modrim nasvetom,
6 Av dem lär man förstå ordspråk och djupsinnigt tal, de vises ord och deras gåtor.
da bo razumel pregovor in razlago, besede modrih in njihove temne izreke.
7 HERRENS fruktan är begynnelsen till kunskap; vishet och tuktan föraktas av oförnuftiga.
Strah Gospodov je začetek spoznanja, toda bedaki prezirajo modrost in poučevanje.
8 Hör, min son, din faders tuktan, och förkasta icke din moders undervisning.
Moj sin, prisluhni poučevanju svojega očeta in ne zapusti postave svoje matere,
9 Ty sådant är en skön krans för ditt huvud och en kedja till prydnad för din hals.
kajti ona bosta ornament milosti tvoji glavi in verižici okoli tvojega vratu.
10 Min son, om syndare locka dig, så följ icke.
Moj sin, če te grešniki privabljajo, ne privoli.
11 Om de säga: »Kom med oss; vi vilja lägga oss på lur efter blod, sätta försåt för de oskyldiga, utan sak;
Če rečejo: »Pridi z nami, v zasedi prežimo na kri, brez razloga se tajno pritajimo za nedolžnega,
12 såsom dödsriket vilja vi uppsluka dem levande, friska och sunda, såsom fore de ned i graven; (Sheol h7585)
požrimo jih žive kakor grob in cele, kakor tiste, ki gredo dol v jamo. (Sheol h7585)
13 allt vad dyrbart är skola vi vinna, vi skola fylla våra hus med byte;
Našli bomo vse dragoceno imetje, svoje hiše bomo napolnili z ukradenim blagom.
14 dela du med oss vår lott, alla skola vi hava samma pung» --
Svoj žreb vrzi med nas, vsi imejmo eno mošnjo.«
15 då, min son, må du ej vandra samma väg som de. Nej, håll din fot ifrån deras stig,
Moj sin, ne hodi z njimi na pot, svoje stopalo zadrži pred njihovo stezo,
16 ty deras fötter hasta till vad ont är, och äro snara, när det gäller att utgjuta blod.
kajti njihova stopala tečejo k zlu in hitijo, da prelijejo kri.
17 Ty väl är det fåfängt, då man vill fånga fåglar, att breda ut nätet i hela flockens åsyn.
Zagotovo je zaman razprostrta mreža v očeh katerekoli ptice.
18 Men dessa ligga på lur efter sitt eget blod, de sätta försåt för sina egna liv.
In oni prežijo v zasedi na svojo lastno kri, tajno se pritajijo za svoja lastna življenja.
19 Så går det envar som söker orätt vinning: sin egen herre berövar den livet.
Takšne so poti vsakega, ki je pohlepen dobička, ki odvzema življenje svojim lastnikom.
20 Visheten höjer sitt rop på gatan, på torgen låter hon höra sin röst.
Modrost kliče zunaj, svoj glas izreka na ulicah,
21 I bullrande gathörn predikar hon; där portarna i staden öppna sig, där talar hon sina ord:
kliče na glavnem kraju vrveža, v odprtinah velikih vrat, v mestu izreka svoje besede, rekoč:
22 Huru länge, I fåkunnige, skolen I älska fåkunnighet? Huru länge skola bespottarna hava sin lust i bespottelse och dårarna hata kunskap?
»Doklej boste, vi topi, ljubili topost? In se posmehljivci razveseljevali v svojem posmehovanju in bedaki sovražili spoznanje?
23 Vänden om och akten på min tillrättavisning; se, då skall jag låta min ande flöda för eder jag skall låta eder förnimma mina ord.
Obrnite se na moj opomin. Glejte, na vas bom izlila svojega duha, razglašala vam bom svoje besede.
24 Eftersom I icke villen höra, när jag ropade, eftersom ingen aktade på, när jag räckte ut min hand,
Ker sem klicala, pa ste odklonili, iztegovala sem svojo roko, pa noben človek ni upošteval,
25 eftersom I läten allt mitt råd fara och icke villen veta av min tillrättavisning
temveč ste zaničevali vse moje svetovanje in niste hoteli mojega opomina,
26 därför skall ock jag le vid eder ofärd och bespotta, när det kommer, som I frukten,
se bom tudi jaz smejala ob vaši katastrofi, zasmehovala bom, ko pride vaš strah,
27 ja, när det I frukten kommer såsom ett oväder, när ofärden nalkas eder såsom en storm och över eder kommer nöd och ångest.
ko prihaja vaš strah kakor opustošenje in vaše uničenje kakor vrtinčast veter, ko nad vas prihajata tegoba in tesnoba.
28 Då skall man ropa till mig, men jag skall icke svara, man skall söka mig, men icke finna mig.
Tedaj se bodo obračali name, toda ne bom jim odgovorila, iskali me bodo zgodaj, toda ne bodo me našli,
29 Därför att de hatade kunskap och icke funno behag i HERRENS fruktan,
ker so sovražili spoznanje in niso izbrali strahu Gospodovega.
30 ej heller ville följa mitt råd, utan föraktade all min tillrättavisning,
Ničesar niso hoteli od mojega nasveta. Prezirali so vsak moj opomin.
31 därför skola de få äta sina gärningars frukt och varda mättade av sina egna anslag.
Zato bodo jedli od sadu svoje lastne poti in napolnjeni bodo s svojimi lastnimi naklepi.
32 Ty av sin avfällighet skola de fåkunniga dräpas. och genom sin säkerhet skola dårarna förgås.
Kajti odvračanje od preprostosti jih bo ubilo in uspevanje bedakov jih bo uničilo.
33 Men den som hör mig, han skall bo i trygghet och vara säker mot olyckans skräck.
Toda kdorkoli me posluša, bo varno prebival in bo miren pred strahom zla.«
