Ordspråksboken 1
1 Detta är Salomos ordspråk, Davids sons, Israels konungs.
Israel manghai David capa Solomon kah he,
2 Av dem kan man lära vishet och tukt,
cueihnah ming sak ham neh ol yakmingnah te yakming sak ham thuituennah la om.
3 så ock att förstå förståndigt tal. Av dem kan man undfå tuktan till insikt och lära rättfärdighet, rätt och redlighet.
Thuituennah la loh ham neh duengnah, tiktamnah neh vanatnah te aka cangbam sak la om.
4 De kunna giva åt de fåkunniga klokhet, åt den unge kunskap och eftertänksamhet.
Camoe hlangyoe taengah mingnah neh thuepnah, khinglangnah aka pae la om.
5 Genom att höra på dem förökar den vise sin lärdom och förvärvar den förståndige rådklokhet.
Aka cueih loh hnatun saeh lamtah rhingtuknah la thap thil saeh, aka yakming loh a niing la hol saeh.
6 Av dem lär man förstå ordspråk och djupsinnigt tal, de vises ord och deras gåtor.
Aka cueih rhoek kah, nuettahnah olka neh amih kah olkael aka yakming sak la om.
7 HERRENS fruktan är begynnelsen till kunskap; vishet och tuktan föraktas av oförnuftiga.
BOEIPA hinyahnah tah cueihnah, mingnah a tongnah la om tih aka ang loh thuituennah a hnoelrhoeng.
8 Hör, min son, din faders tuktan, och förkasta icke din moders undervisning.
Ka ca aw na pa kah thuituennah he hnatun lamtah na nu kah olkhueng khaw tloeng sut boeh.
9 Ty sådant är en skön krans för ditt huvud och en kedja till prydnad för din hals.
Te te na lu ham mikdaithen kah lukhueng neh na rhawn ham oi la om.
10 Min son, om syndare locka dig, så följ icke.
Ka ca nang te hlangtholh rhoek loh n'hloih cakhaw rhoih boeh.
11 Om de säga: »Kom med oss; vi vilja lägga oss på lur efter blod, sätta försåt för de oskyldiga, utan sak;
“Kaimih taengah pongpa lamtah hlang thii te rhongngol thil sih, ommongsitoe te a tloengtlaih la dawn sih.
12 såsom dödsriket vilja vi uppsluka dem levande, friska och sunda, såsom fore de ned i graven; (Sheol h7585)
Amih te saelkhui bangla a hing la dolh sih lamtah tangrhom ah a pum la a cungpung bangla om saeh. (Sheol h7585)
13 allt vad dyrbart är skola vi vinna, vi skola fylla våra hus med byte;
A boei a rhaeng boeih neh a phu aka tlo te n'dang uh vetih mamih im he kutbuem neh m'baetawt sak mako.
14 dela du med oss vår lott, alla skola vi hava samma pung» --
Na hmulung te kaimih lakli ah naan lamtah mamih boeih ham sungsa pakhat la om saeh,” a ti uh atah,
15 då, min son, må du ej vandra samma väg som de. Nej, håll din fot ifrån deras stig,
Ka ca aw, amih kah longpuei ah cet boel lamtah na kho te amih kah a hawn lamloh hoi lah.
16 ty deras fötter hasta till vad ont är, och äro snara, när det gäller att utgjuta blod.
Amih kah a kho tah boethae hamla cungpoeh uh tih thii long sak ham loe uh.
17 Ty väl är det fåfängt, då man vill fånga fåglar, att breda ut nätet i hela flockens åsyn.
Vaa phae boeih kah a hmaiah a tloengtlaih la lawk a tung uh.
18 Men dessa ligga på lur efter sitt eget blod, de sätta försåt för sina egna liv.
Amih loh amamih kah a thii te a rhongngol thil uh tih a hinglu te a mae uh.
19 Så går det envar som söker orätt vinning: sin egen herre berövar den livet.
Mueluemnah dongah aka mueluem boeih kah a khosing te tah a boei kah a hinglu ni a rhawt pah.
20 Visheten höjer sitt rop på gatan, på torgen låter hon höra sin röst.
Cueihnah tah vongvoel ah tamhoe tih toltung ah a ol a huel.
21 I bullrande gathörn predikar hon; där portarna i staden öppna sig, där talar hon sina ord:
Thohka ah aka kawk rhoek kah a lu ah a pang pah tih khopuei vongka ah ol a thui.
22 Huru länge, I fåkunnige, skolen I älska fåkunnighet? Huru länge skola bespottarna hava sin lust i bespottelse och dårarna hata kunskap?
Hlangyoe nang loh mevaeng hil nim hlangyoe na lungnah ve, hmuiyoi rhoek tah amamih kah saipaat dongah naep uh tih, aka ang rhoek loh mingnah te a hmuhuet uh.
23 Vänden om och akten på min tillrättavisning; se, då skall jag låta min ande flöda för eder jag skall låta eder förnimma mina ord.
Ka toelthamnah he mael thil lah, ka mueihla he nang hamla kan thaa saeh lamtah ka ol he khaw nang kam ming sak eh.
24 Eftersom I icke villen höra, när jag ropade, eftersom ingen aktade på, när jag räckte ut min hand,
Kang khue vaengah na aal uh tih ka kut kan cavaih vaengah nim te hnatung uh pawh.
25 eftersom I läten allt mitt råd fara och icke villen veta av min tillrättavisning
Kai kah cilsuep boeih te na dul uh tih, kai kah toelthamnah khaw na ngaih uh pawh.
26 därför skall ock jag le vid eder ofärd och bespotta, när det kommer, som I frukten,
Kai khaw nangmih kah rhainah te ka nueih thil vetih nangmih ah birhihnah a thoeng vaengah kan tamdaeng ni.
27 ja, när det I frukten kommer såsom ett oväder, när ofärden nalkas eder såsom en storm och över eder kommer nöd och ångest.
Nangmih kah birhihnah tah khohli rhamrhael bangla ha pawk vetih na rhainah loh cangpalam bangla halo vaengah, citcai neh khobing loh nangmih te m'paan vaengah,
28 Då skall man ropa till mig, men jag skall icke svara, man skall söka mig, men icke finna mig.
Kai ng'khue uh cakhaw ka doo mahpawh, kai n'toem uh cakhaw m'hmu uh bal mahpawh.
29 Därför att de hatade kunskap och icke funno behag i HERRENS fruktan,
Te yueng te mingnah a hmuhuet uh tih BOEIPA kah hinyahnah te tuek uh pawh.
30 ej heller ville följa mitt råd, utan föraktade all min tillrättavisning,
Kai cilsuep dongah naep uh pawt tih, kai kah toelthamnah khaw boeih a tlaitlaek uh.
31 därför skola de få äta sina gärningars frukt och varda mättade av sina egna anslag.
A khosing kah a thaih te a caak uh vetih a cilkhih loh a lawn uh bitni.
32 Ty av sin avfällighet skola de fåkunniga dräpas. och genom sin säkerhet skola dårarna förgås.
Hlangyoe hnuknong loh amih te a ngawn vetih aka ang kah ommongnah loh amih te a milh sak ni.
33 Men den som hör mig, han skall bo i trygghet och vara säker mot olyckans skräck.
Tedae kai taengah aka hnatun long tah ngaikhuek la kho a sak vetih yoethae kah birhihnah khuiah khaw rhalthal van ni.
