Filemonbrevet 1
1 Paulus, Kristi Jesu fånge, och brodern Timoteus hälsa Filemon, vår älskade broder och medarbetare,
Paul, prisoner of Christ Jesus, and Timothy my brother, —unto Philemon the beloved, and a fellow worker of ours,
2 och Appfia, vår syster, och Arkippus, vår medkämpe, och den församling som kommer tillhopa i ditt hus.
And unto Apphia our sister. And unto Archippus our fellow-soldier, and unto the assembly which meeteth, at thy house:
3 Nåd vare med eder och frid ifrån Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.
Favour unto you, and peace, from God our Father, and Lord Jesus Christ.
4 Jag tackar min Gud alltid, när jag tänker på dig i mina böner,
I am giving thanks unto my God—always, making mention, of thee, in my prayers,
5 ty jag har hört om den kärlek och den tro som du har till Herren Jesus, och som du bevisar mot alla de heliga.
Hearing of thy love, and of the faith which thou hast towards the Lord Jesus and towards all the saints, —
6 Och min bön är att den tro du har gemensam med oss må visa sig verksam, i det att du fullt inser huru mycket gott vi hava i Kristus.
To the end that, the fellowship of thy faith, may become, energetic, by a personal knowledge of every good thing that is in us towards Christ;
7 Ty jag har fått mycken glädje och hugnad av den kärlek varmed du, min broder, har vederkvickt de heligas hjärtan.
For, much joy, have I had, and encouragement, by occasion of thy love, in that, the tender affections of the saints, have had rest given them by thee, brother.
8 Därför, fastän jag med mycken frimodighet i Kristus kunde befalla dig att göra vad du nu bör göra,
Wherefore, though I have, much, freedom of speech, in Christ, to be enjoining upon thee that which is befitting,
9 beder jag dig dock hellre därom för kärlekens skull -- jag, sådan jag nu är, den gamle Paulus, han som därtill nu är en Kristi Jesu fånge;
Yet, for loves sake, I rather exhort, —being, such a one, as Paul the aged, now, also, even a prisoner of Christ Jesus, —
10 ja, jag beder dig för min son, den som jag har fött i min fångenskap, för Onesimus,
I exhort thee concerning my own child, whom I have begotten in my bonds, —Onesimus:
11 som förut var ingalunda var dig till »till gagn», men som nu är både dig och mig till stort gagn.
Him who, at one time, was, unto thee, unserviceable, but, now, unto thee and unto me, serviceable;
12 Denne sänder jag här tillbaka till dig; och när jag så gör, är det såsom sände jag åstad mitt eget hjärta.
Whom I have sent back unto thee—him, that is, my own, tender affections!—
13 Jag hade väl själv velat behålla honom hos mig, så att han å dina vägnar kunde hava betjänat mig i den fångenskap som jag utstår för evangelii skull.
Whom, I, was minded, with myself, to detain, that, in thy behalf, unto me, he might be ministering in the bonds of the joyful message;
14 Men utan ditt samtycke ville jag intet göra, ty det goda du gjorde skulle ju icke ske såsom av tvång, utan göras av fri vilja.
But, apart from thy mind, I wished to do, nothing, that, not as by necessity, thy goodness should be, but, by choice.
15 När han för en liten tid blev skild från dig, skedde detta till äventyrs just för att du skulle få honom igen för alltid, (aiōnios g166)
For, peradventure, for this cause, was he separated for an hour, that, as an age-abiding possession, thou mightest have him back, — (aiōnios g166)
16 nu icke längre såsom en träl, utan såsom något vida mer än en träl: såsom en älskad broder. Detta är han redan för mig i högsta måtto; huru mycket mer då för dig, han, din broder både efter köttet och i Herren!
No longer as a servant, but above a servant—a brother beloved, very greatly to me, but, how much rather, to thee—both in the flesh and in the Lord!
17 Om du alltså håller mig för din medbroder, så tag emot honom såsom du skulle taga emot mig själv.
If, therefore, thou holdest me as one in thy fellowship, take him unto thee, as myself;
18 Har han gjort dig någon orätt, eller är han dig något skyldig, så för upp det på min räkning.
And, if he hath wronged thee at all or oweth thee aught, the same, unto me, do thou reckon: —
19 Jag, Paulus, skriver här med egen hand: »Jag skall själv betala det.» Jag skulle också kunna säga: »För upp det på din räkning.» Ty du har ju en ännu större skuld till mig, nämligen -- dig själv.
I, Paul, have written [it] with, my own, hand, —I, will repay [it]; that I may not tell thee—that, thyself, unto me, thou still owest.
20 Ja, min broder, måtte jag »få gagn» av dig i Herren! Vederkvick mitt hjärta i Kristus.
Yea! brother, I, would, from thee, have help, in the Lord: give rest unto my tender affections in Christ.
21 Det är därför att jag är viss om din lydaktighet som jag har skrivit detta till dig. Och jag vet att du kommer att göra ännu mer än jag begär.
Confident of thine obedience, I have written unto thee, knowing that, even beyond what I say, thou wilt do: —
22 Och så tillägger jag: bered dig på att giva mig härbärge. Jag hoppas nämligen att jag genom edra böner skall bliva skänkt åt eder.
At the same time, moreover, be also getting ready for me, a lodging; for I am hoping that, through your prayers, I shall be granted as a favour unto you.
23 Epafras, min medfånge i Kristus Jesus, hälsar dig;
There salute thee—Epaphras my fellow-captive in Christ Jesus,
24 så göra ock Markus, Aristarkus, Demas och Lukas, mina medarbetare.
Mark, Aristarchus, Demas, Luke, —my fellow-workers.
25 Herrens, Jesu Kristi, nåd vare med eder ande. Det grekiska namnet Onesimos betyder nyttig, gagnelig; på denna namnets betydelse hänsyftas också i v. 20.
The favour of the Lord Jesus Christ, be with your spirit.
