4 Mosebok 32

1 Och Rubens barn och Gads barn hade stora och mycket talrika boskapshjordar; och när de sågo Jaesers land och Gileads land, funno de att detta var en trakt för boskap.

Now the children of Reuben and the children of Gad had a very great multitude of cattle: and when they saw the land of Jazer, and the land of Gilead, that, behold, the place was a place for cattle;

2 Då kommo Gads barn och Rubens barn och sade till Mose och prästen Eleasar och menighetens hövdingar:

The children of Gad and the children of Reuben came and spoke to Moses, and to Eleazar the priest, and to the princes of the congregation, saying,

3 »Atarot, Dibon, Jaeser, Nimra, Hesbon, Eleale, Sebam, Nebo och Beon,

Ataroth, and Dibon, and Jazer, and Nimrah, and Heshbon, and Elealeh, and Shebam, and Nebo, and Beon,

4 det land som HERREN har låtit Israels menighet intaga, är ett land för boskap, och dina tjänare hava boskap.»

Even the country which the LORD smote before the congregation of Israel, is a land for cattle, and thy servants have cattle:

5 Och de sade ytterligare: »Om vi hava funnit nåd inför dina ögon så må detta land givas åt dina tjänare till besittning. Låt oss slippa att gå över Jordan.»

Therefore, said they, if we have found grace in thy sight, let this land be given to thy servants for a possession, and bring us not over Jordan.

6 Men Mose sade till Gads barn och Rubens barn: »Skolen då I stanna här, under det att edra bröder draga ut i krig?

And Moses said to the children of Gad and to the children of Reuben, Shall your brethren go to war, and shall ye sit here?

7 Varför viljen I avvända Israels barns hjärtan från att gå över floden, in i det land som HERREN har givit åt dem?

And why discourage ye the heart of the children of Israel from going over into the land which the LORD hath given them?

8 Så gjorde ock edra fäder, när jag sände dem från Kades-Barnea för att bese landet:

Thus did your fathers, when I sent them from Kadeshbarnea to see the land.

9 sedan de hade dragit upp till Druvdalen och besett landet, avvände de Israels barns hjärtan från att gå in i det land som HERREN hade givit åt dem.

For when they went up to the valley of Eshcol, and saw the land, they discouraged the heart of the children of Israel, that they should not go into the land which the LORD had given them.

10 Och på den dagen upptändes HERRENS vrede, och han svor och sade:

And the LORD’S anger was kindled the same time, and he swore, saying,

11 'Av de män som hava dragit upp ur Egypten skall ingen som är tjugu år gammal eller därutöver få se det land som jag med ed har lovat åt Abraham, Isak och Jakob -- eftersom de icke i allt hava efterföljt mig

Surely none of the men that came up from Egypt, from twenty years old and upward, shall see the land which I swore to Abraham, to Isaac, and to Jacob; because they have not wholly followed me:

12 ingen förutom Kaleb, Jefunnes son, kenaséen, och Josua, Nuns son; ty de hava i allt efterföljt HERREN.'

Except Caleb the son of Jephunneh the Kenezite, and Joshua the son of Nun: for they have wholly followed the LORD.

13 Så upptändes HERRENS vrede mot Israel, och han lät dem driva omkring i öknen i fyrtio år, till dess att hela det släkte hade dött bort som hade gjort vad ont var i HERRENS ögon.

And the LORD’S anger was kindled against Israel, and he made them wander in the wilderness forty years, until all the generation, that had done evil in the sight of the LORD, was consumed.

14 Och se, nu haven I trätt i edra fäders fotspår, I, syndiga mäns avföda, och öken så ännu mer HERRENS vredes glöd mot Israel.

And, behold, ye have risen up in your fathers’ stead, an increase of sinful men, to augment yet the fierce anger of the LORD toward Israel.

15 Då I nu vänden eder bort ifrån honom, skall han låta Israel ännu längre bliva kvar i öknen, och I dragen så fördärv över allt detta folk.»

For if ye turn away from after him, he will yet again leave them in the wilderness; and he shall destroy all this people.

16 Då trädde de fram till honom och sade: »Låt oss här bygga gårdar åt var boskap och städer åt våra kvinnor och barn.

And they came near to him, and said, We will build sheepfolds here for our cattle, and cities for our little ones:

17 Själva vilja vi sedan skyndsamt väpna oss och gå åstad i spetsen för Israels barn, till dess vi hava fört dem dit de skola. Under tiden kunna våra kvinnor och barn bo i de befästa städerna och så vara skyddade mot landets inbyggare.

But we ourselves will go ready armed before the children of Israel, until we have brought them to their place: and our little ones shall dwell in the fortified cities because of the inhabitants of the land.

18 Vi skola icke vända tillbaka hem, förrän Israels barn hava fått var och en sin arvedel.

We will not return to our houses, until the children of Israel have inherited every man his inheritance.

19 Ty vi vilja icke taga vår arvedel jämte dem, på andra sidan Jordan och längre bort, utan vår arvedel har tillfallit oss här på andra sidan Jordan, på östra sidan.»

For we will not inherit with them on the other side of Jordan, or beyond; because our inheritance hath fallen to us on this side of Jordan eastward.

20 Mose svarade dem: »Om I gören såsom I nu haven sagt, om I väpnen eder inför HERREN till kriget,

And Moses said to them, If ye will do this thing, if ye will go armed before the LORD to war,

21 så att alla edra väpnade män gå över Jordan inför HERREN och stanna där, till dess han har fördrivit sina fiender för sig,

And will go all of you armed over Jordan before the LORD, until he hath driven out his enemies from before him,

22 om I alltså vänden tillbaka först då landet har blivit HERREN underdånigt, så skolen I vara utan skuld mot HERREN och Israel, och detta land skall då bliva eder besittning inför HERREN.

And the land shall be subdued before the LORD: then afterward ye shall return, and be guiltless before the LORD, and before Israel; and this land shall be your possession before the LORD.

23 Men om I icke så gören, se, då synden I mot HERREN, och I skolen då komma att förnimma eder synd, ty den skall drabba eder.

But if ye will not do so, behold, ye have sinned against the LORD: and be sure your sin will find you out.

24 Byggen eder nu städer åt edra kvinnor och barn, och gårdar åt eder boskap, och gören vad eder mun har talat.»

Build for yourselves cities for your little ones, and folds for your sheep; and do that which hath proceeded out of your mouth.

25 Och Gads barn och Rubens barn talade till Mose och sade: »Dina tjänare skola göra såsom min herre bjuder.

And the children of Gad and the children of Reuben spoke to Moses, saying, Thy servants will do as my lord commandeth.

26 Våra barn våra hustrur, vår boskap och alla våra dragare skola bliva kvar här i Gileads städer.

Our little ones, our wives, our flocks, and all our cattle, shall be there in the cities of Gilead:

27 Men dina tjänare, vi så många som äro väpnade till strid, skola draga ditöver och kämpa inför HERREN, såsom min herre har sagt.»

But thy servants will pass over, every man armed for war, before the LORD to battle, as my lord saith.

28 Och Mose gav befallning om dem åt prästen Eleasar och åt Josua, Nuns son, och åt huvudmännen för familjerna inom Israels barns stammar.

So concerning them Moses commanded Eleazar the priest, and Joshua the son of Nun, and the chief fathers of the tribes of the children of Israel:

29 Mose sade till dem: »Om Gads barn och Rubens barn gå över Jordan med eder, så många som äro väpnade till att kämpa inför HERREN, och landet så bliver eder underdånigt, då skolen I åt dem giva landet Gilead till besittning.

And Moses said to them, If the children of Gad and the children of Reuben will pass with you over Jordan, every man armed for battle, before the LORD, and the land shall be subdued before you; then ye shall give them the land of Gilead for a possession:

30 Men om de icke draga väpnade ditöver med eder, så skola de få sin besittning ibland eder i Kanaans land.»

But if they will not pass over with you armed, they shall have possessions among you in the land of Canaan.

31 Och Gads barn och Rubens barn svarade och sade: »Vad HERREN har sagt till dina tjänare, det vilja vi göra.

And the children of Gad and the children of Reuben answered, saying, As the LORD hath said to thy servants, so will we do.

32 Vi vilja draga väpnade över till Kanaans land inför HERREN, och så få vår arvsbesittning har på andra sidan Jordan.»

We will pass over armed before the LORD into the land of Canaan, that the possession of our inheritance on this side Jordan may be ours.

33 Så gav då Mose åt dem, åt Gads barn, Rubens barn och ena hälften av Manasses, Josefs sons, stam, Sihons, amoréernas konungs, rike och Ogs rike, konungens i Basan: själva landet med dess städer och dessas områden, landets städer runt omkring.

And Moses gave to them, even to the children of Gad, and to the children of Reuben, and to half the tribe of Manasseh the son of Joseph, the kingdom of Sihon king of the Amorites, and the kingdom of Og king of Bashan, the land, with its cities within the borders, even the cities of the surrounding country.

34 Och Gads barn byggde upp Dibon, Atarot, Aroer,

And the children of Gad built Dibon, and Ataroth, and Aroer,

35 Atrot-Sofan, Jaeser, Jogbeha,

And Atroth, Shophan, and Jaazer, and Jogbehah,

36 Bet-Nimra och Bet-Haran, befästa städer och boskapsgårdar.

And Bethnimrah, and Bethharan, fortified cities: and folds for sheep.

37 Och Rubens barn byggde upp Hesbon, Eleale, Kirjataim,

And the children of Reuben built Heshbon, and Elealeh, and Kirjathaim,

38 Nebo och Baal-Meon -- vilkas namn hava ändrats -- och Sibma. Och de gåvo namn åt städerna som de byggde upp.

And Nebo, and Baalmeon, (their names being changed, ) and Shibmah: and gave other names to the cities which they built.

39 Och Makirs, Manasses sons, barn gingo åstad till Gilead och intogo det och fördrevo amoréerna som bodde där.

And the children of Machir the son of Manasseh went to Gilead, and took it, and dispossessed the Amorite who was in it.

40 Och Mose gav Gilead åt Makir, Manasses son, och han bosatte sig där.

And Moses gave Gilead to Machir the son of Manasseh; and he dwelt in it.

41 Och Jair, Manasses son, gick åstad och intog deras byar och kallade dem Jairs byar.

And Jair the son of Manasseh went and took its small towns, and called them Havothjair.

42 Och Noba gick åstad och intog Kenat, med underlydande orter, och kallade det Noba, efter sitt eget namn.

And Nobah went and took Kenath, and its villages, and called it Nobah, after his own name.