4 Mosebok 32

1 Och Rubens barn och Gads barn hade stora och mycket talrika boskapshjordar; och när de sågo Jaesers land och Gileads land, funno de att detta var en trakt för boskap.

The tribes of Reuben and Gad had large numbers of livestock and saw that the land of Jazer and Gilead was a good place to rear them.

2 Då kommo Gads barn och Rubens barn och sade till Mose och prästen Eleasar och menighetens hövdingar:

So they came to Moses, Eleazar the priest, and the Israelite leaders and said,

3 »Atarot, Dibon, Jaeser, Nimra, Hesbon, Eleale, Sebam, Nebo och Beon,

“The towns of Ataroth, Dibon, Jazer, Nimrah, Heshbon, Elealeh, Sebam, Nebo, and Beon,

4 det land som HERREN har låtit Israels menighet intaga, är ett land för boskap, och dina tjänare hava boskap.»

which the Lord conquered in full view of the Israelites, are well-suited for the livestock that we your servants own.”

5 Och de sade ytterligare: »Om vi hava funnit nåd inför dina ögon så må detta land givas åt dina tjänare till besittning. Låt oss slippa att gå över Jordan.»

They continued, “Please respond to our request favorably: give us this land. Don't make us cross the Jordan.”

6 Men Mose sade till Gads barn och Rubens barn: »Skolen då I stanna här, under det att edra bröder draga ut i krig?

In reply Moses asked the tribes of Gad and Reuben, “Are you expecting your brothers to go and fight while you just sit here?

7 Varför viljen I avvända Israels barns hjärtan från att gå över floden, in i det land som HERREN har givit åt dem?

Why discourage the Israelites from crossing into the country that the Lord has given them?

8 Så gjorde ock edra fäder, när jag sände dem från Kades-Barnea för att bese landet:

This is just what your fathers did when I sent them out from Kadesh-barnea to explore the land.

9 sedan de hade dragit upp till Druvdalen och besett landet, avvände de Israels barns hjärtan från att gå in i det land som HERREN hade givit åt dem.

After your fathers traveled up the valley of Eshcol and explored the land, they discouraged the Israelites, persuading them not to enter the country that the Lord had given them.

10 Och på den dagen upptändes HERRENS vrede, och han svor och sade:

As a result, they made the Lord very angry that day, and he swore this oath,

11 'Av de män som hava dragit upp ur Egypten skall ingen som är tjugu år gammal eller därutöver få se det land som jag med ed har lovat åt Abraham, Isak och Jakob -- eftersom de icke i allt hava efterföljt mig

‘Not a single one of those I saved from Egypt who is twenty years old or older will ever see the land I promised with an oath to give to Abraham, Isaac, and Jacob, because they were not completely committed to me—

12 ingen förutom Kaleb, Jefunnes son, kenaséen, och Josua, Nuns son; ty de hava i allt efterföljt HERREN.'

no one except Caleb, son of Jephunneh, the Kenizzite, and Joshua, son of Nun, because they were completely committed to me.’

13 Så upptändes HERRENS vrede mot Israel, och han lät dem driva omkring i öknen i fyrtio år, till dess att hela det släkte hade dött bort som hade gjort vad ont var i HERRENS ögon.

The Lord was angry with Israel, and made them wander around in the desert for forty years, until the whole generation who had done evil in his sight had died.

14 Och se, nu haven I trätt i edra fäders fotspår, I, syndiga mäns avföda, och öken så ännu mer HERRENS vredes glöd mot Israel.

Now look at you, you brood of sinners who have come to take your fathers' place to make the Lord even angrier with Israel!

15 Då I nu vänden eder bort ifrån honom, skall han låta Israel ännu längre bliva kvar i öknen, och I dragen så fördärv över allt detta folk.»

If you give up following him, he will abandon these people in the desert once again, and their deaths will be your fault!”

16 Då trädde de fram till honom och sade: »Låt oss här bygga gårdar åt var boskap och städer åt våra kvinnor och barn.

Then the tribes of Gad and Reuben came to Moses and told him, “We would plan to build stone walls to keep our livestock safe and towns for our children.

17 Själva vilja vi sedan skyndsamt väpna oss och gå åstad i spetsen för Israels barn, till dess vi hava fört dem dit de skola. Under tiden kunna våra kvinnor och barn bo i de befästa städerna och så vara skyddade mot landets inbyggare.

But we will still get ourselves ready for battle, and we will be prepared to lead the Israelites until they can safely occupy their land. In the meantime, our children will stay behind, living in the fortified towns to protect them from the local people.

18 Vi skola icke vända tillbaka hem, förrän Israels barn hava fått var och en sin arvedel.

We won't return to our homes until every Israelite is in possession of their allotted land.

19 Ty vi vilja icke taga vår arvedel jämte dem, på andra sidan Jordan och längre bort, utan vår arvedel har tillfallit oss här på andra sidan Jordan, på östra sidan.»

However, we won't own any land on the other side of the Jordan because we've received this land to own on this eastern side of the Jordan.”

20 Mose svarade dem: »Om I gören såsom I nu haven sagt, om I väpnen eder inför HERREN till kriget,

Moses responded, “If this is what you will actually do, if you will get yourselves ready for battle under the Lord's direction,

21 så att alla edra väpnade män gå över Jordan inför HERREN och stanna där, till dess han har fördrivit sina fiender för sig,

and if all your troops cross the Jordan with the Lord until he has driven out his enemies ahead of him,

22 om I alltså vänden tillbaka först då landet har blivit HERREN underdånigt, så skolen I vara utan skuld mot HERREN och Israel, och detta land skall då bliva eder besittning inför HERREN.

then once the country is conquered with the Lord's help then you may return, and you will have fulfilled your obligations to the Lord and to Israel. You will own this land, granted to you by the Lord.

23 Men om I icke så gören, se, då synden I mot HERREN, och I skolen då komma att förnimma eder synd, ty den skall drabba eder.

But if you fail to do this, you will clearly be sinning against the Lord, and the consequences of your sin will catch up with you.

24 Byggen eder nu städer åt edra kvinnor och barn, och gårdar åt eder boskap, och gören vad eder mun har talat.»

Go ahead and build towns for your children and stone walls for your flocks, but make sure you do what you've promised!”

25 Och Gads barn och Rubens barn talade till Mose och sade: »Dina tjänare skola göra såsom min herre bjuder.

The tribes of Gad and Reuben promised Moses, “Sir, we your servants will do just as you have ordered.

26 Våra barn våra hustrur, vår boskap och alla våra dragare skola bliva kvar här i Gileads städer.

Our wives and children, our livestock and all our animals, will all remain here in the towns of Gilead.

27 Men dina tjänare, vi så många som äro väpnade till strid, skola draga ditöver och kämpa inför HERREN, såsom min herre har sagt.»

But we your servants are ready for battle, and all our troops will cross over to fight with the Lord's help, just as you have said, sir.”

28 Och Mose gav befallning om dem åt prästen Eleasar och åt Josua, Nuns son, och åt huvudmännen för familjerna inom Israels barns stammar.

Moses gave the following instructions about them to Eleazar the priest, to Joshua, son of Nun, and to the family leaders of the tribes of Israel.

29 Mose sade till dem: »Om Gads barn och Rubens barn gå över Jordan med eder, så många som äro väpnade till att kämpa inför HERREN, och landet så bliver eder underdånigt, då skolen I åt dem giva landet Gilead till besittning.

Moses told them, “If the tribes of Gadites and Reuben cross the Jordan with you, with all their troops ready for battle with the Lord's help, and the land is conquered as you advance, then give them the land of Gilead to own.

30 Men om de icke draga väpnade ditöver med eder, så skola de få sin besittning ibland eder i Kanaans land.»

But if they don't get themselves ready for battle and cross over with you, then they must accept their allotted land among you in the country of Canaan.”

31 Och Gads barn och Rubens barn svarade och sade: »Vad HERREN har sagt till dina tjänare, det vilja vi göra.

The tribes of Gad and Reuben responded, “We will do just as the Lord has told us, your servants.

32 Vi vilja draga väpnade över till Kanaans land inför HERREN, och så få vår arvsbesittning har på andra sidan Jordan.»

We will cross over and enter the country of Canaan ready for battle with the Lord's help, so that we may have our allotted share of land on this side of the Jordan.”

33 Så gav då Mose åt dem, åt Gads barn, Rubens barn och ena hälften av Manasses, Josefs sons, stam, Sihons, amoréernas konungs, rike och Ogs rike, konungens i Basan: själva landet med dess städer och dessas områden, landets städer runt omkring.

So Moses gave to the tribes of Gad and Reubenites and the half-tribe of Manasseh, son of Joseph, the kingdom of Sihon, king of the Amorites, and the kingdom of Og, king of Bashan. This land included its towns and their surrounding area.

34 Och Gads barn byggde upp Dibon, Atarot, Aroer,

The people of Gad rebuilt Dibon, Ataroth, Aroer,

35 Atrot-Sofan, Jaeser, Jogbeha,

Atroth-shophan, Jazer, Jogbehah,

36 Bet-Nimra och Bet-Haran, befästa städer och boskapsgårdar.

Beth-nimrah, and Beth-haran as fortified towns, and they built stone walls for their flocks.

37 Och Rubens barn byggde upp Hesbon, Eleale, Kirjataim,

The people of Reuben rebuilt Heshbon, Elealeh, Kiriathaim,

38 Nebo och Baal-Meon -- vilkas namn hava ändrats -- och Sibma. Och de gåvo namn åt städerna som de byggde upp.

as well as Nebo and Baal-meon (changing their names), and Sibmah. In fact they renamed those towns they rebuilt.

39 Och Makirs, Manasses sons, barn gingo åstad till Gilead och intogo det och fördrevo amoréerna som bodde där.

The descendants of Machir, son of Manasseh, attacked Gilead and captured it. They drove out the Amorites who were living there.

40 Och Mose gav Gilead åt Makir, Manasses son, och han bosatte sig där.

So Moses gave Gilead to the family of Machir, son of Manasseh, and they settled there.

41 Och Jair, Manasses son, gick åstad och intog deras byar och kallade dem Jairs byar.

Jair, a descendant of Manasseh, attacked their villages and captured them. He named them the Villages of Jair.

42 Och Noba gick åstad och intog Kenat, med underlydande orter, och kallade det Noba, efter sitt eget namn.

Nobah attacked Kenath and captured it, along with its villages. He named it Nobah after himself.