Nehemja 9

1 Men på tjugufjärde dagen i samma månad församlade sig Israels barn och höllo fasta och klädde sig i sorgdräkt och strödde jord på sina huvuden.

Hot patetlah, hate thapa 24 hnin nah Isarelnaw teh rawcahai hoi buri kâkhu teh, vaiphu a kâphuen awh teh kamkhueng awh.

2 Och de som voro av Israels släkt avskilde sig från alla främlingar och trädde så fram och bekände sina synder och sina fäders missgärningar.

Isarelnaw teh ram alouknaw koehoi aloukcalah ao awh teh, a yonnae naw hoi mintoenaw e payonnae hah kangdue laihoi a pâpho awh.

3 Och de stodo upp, var och en på sin plats, och man föreläste ur HERRENS, deras Guds, lagbok under en fjärdedel av dagen; och under en annan fjärdedel bekände de sina synder och tillbådo HERREN, sin Gud.

Amamouh onae hmuen koe lengkaleng a kangdue awh teh, hnin touh hah pali touh lah a kapek awh teh, amamae hmuen koe lengkaleng a kangdue awh teh, buet touh dawk BAWIPA Cathut e kâlawk a touk awh. Buet touh dawk, yon a pâpho awh teh, buet touh dawk BAWIPA Cathut hah a bawk awh.

4 Och Jesua och Bani, Kadmiel, Sebanja, Bunni, Serebja, Bani och Kenani trädde upp på leviternas upphöjning och ropade med hög röst till HERREN, sin Gud.

Hot patetlah, Levih taminaw khalai rasang dawk Jeshua, Bani, Kadmiel, Shebaniah, Bunni, Sherebiah, Bani hoi Kenani naw hah a kangdue awh teh, kacaipounglah BAWIPA Cathut hah a kaw awh.

5 Och leviterna Jesua och Kadmiel, Bani, Hasabneja, Serebja, Hodia, Sebanja och Petaja sade: »Stån upp och loven HERREN, eder Gud, från evighet till evighet. Ja, lovat vare ditt härliga namn, som är upphöjt över allt lov och pris.

Hot patetlah, Levih tami, Jeshua hoi Kadmiel, Bani, Hashabneiah, Sherebiah, Hodiah, Shebaniah, hoi Pethahiah naw ni kang dout awh nateh Jehovah Cathut teh a yungyoe hoi a yungyoe pholen awh. Pholennae a Lathueng Poung lah kaawm e, na min lentoenae teh pholennae awm seh telah ati awh.

6 Du allena är HERREN. Du har gjort himlarna och himlarnas himmel och hela deras härskara, jorden och allt vad därpå är, haven och allt vad som är i dem, och det är du som behåller det allt vid liv; och himmelens härskara tillbeder dig.

Hahoi maya ni nang duengdoeh Jehovah lah na kaawm. Nama ni kalvan hah na sak. Kalvannaw e kalvan hoi athung kaawmnaw pueng hoi, talai hoi athung kaawmnaw pueng hoi, talî hoi athung kaawm e pueng hah na sak teh, abuemlah na khetyawt. Nang teh kalvan kaawm pueng ni na bawk awh.

7 Du är HERREN Gud, som utvalde Abram och förde honom ut från det kaldeiska Ur och gav honom namnet Abraham.

Nang ni Abraham na rawi teh, Khaldean ram Ur kho hoi na tâcokhai teh, a min lah Abraham telah na ka phung e Jehovah Cathut lah na o.

8 Och du fann hans hjärta fast i tron inför dig, och du slöt med honom det förbundet att du skulle giva åt hans säd kananéernas, hetiternas, amoréernas, perisséernas, jebuséernas och girgaséernas land, ja, giva det åt dem; och du uppfyllde dina ord, ty du är rättfärdig.

A lungthin teh na hmalah yuemkamcu lah na hmu teh, Kanaan tami, Hit tami, Amor tami, Periz tami, Jebusit tami hoi Girgashite taminaw e ram hah, ca catounnaw poe hanelah lawkkam na sak. Na lawk teh na kuep sak. Bangkongtetpawiteh nang teh na lan.

9 Och du såg till våra fäders betryck i Egypten och hörde deras rop vid Röda havet.

Izip ram e mintoenaw rucat khangnae hah na hmu teh, tuipuipaling teng e a hramki awh e lawk hah na thai.

10 Du gjorde tecken och under på Farao och på alla hans tjänare och på allt folket i hans land; ty du förnam att dessa handlade övermodigt mot dem, och du gjorde dig ett namn, som är detsamma än i dag.

Faro hoi ama koe kaawm e pueng hoi a ram dawk e tami pueng e lathueng vah, mitnoutnae kângairu hah na kamnue sak. Bangkongtetpawiteh, polainae nama dawk ouk a sak awh e hah, nama ni na panue. Hatdawkvah, nama hane na min hah na sak. Sahnin e kaawm e patetlah.

11 Havet klöv du itu för dem, så att de gingo mitt igenom havet på torr mark; men deras förföljare lät du sjunka i djupet såsom stenar, i väldiga vatten.

Hahoi ahnimae hmalah tui hah na kapek teh talai kaphui dawk na cei awh. Ahnimouh thoe ka bo e hah kadung e tui thung, athakaawme tui thung vah talung patetlah na tâkhawng.

12 Du ledde dem om dagen med en molnstod, och om natten med en eldstod, för att lysa dem på den väg de skulle gå.

Kanîthun vah tâmaikhom hoi na hrawi teh, karum lah a cei awh nahane lamthung dawk ka tue hanelah hmaikhom hoi a hrawi.

13 Och du steg ned på berget Sinai och talade till dem från himmelen och gav dem rättfärdiga rätter och riktiga lagar, goda stadgar och bud.

Sinai mon dawk hoi na kum teh, kalvan hoi ahnimouh koe lawk na dei. Kalan e lawkcengnae, kalan e kâlawk, phunglawknaw hoi kâpoelawk hah na poe.

14 Du gav dem kunskap om din heliga sabbat och gav dem bud och stadgar och lag genom din tjänare Mose.

Kathounge Sabbath hah na panue sak. Mosi hno lahoi kâ na poe. Phunglawknaw, kâpoelawknaw, hoi kâlawk hah na poe.

15 Och du gav dem bröd från himmelen, när de hungrade, och lät vatten komma ut ur klippan, när de törstade; och du tillsade dem att gå och taga i besittning det land som du med upplyft hand hade lovat giva åt dem.

Hahoi a vonhlam navah, kalvan hoi vaiyei na poe. Tui kahran awh navah, lungsong dawk hoi tui na tâcosak teh, poe hanelah na noe pouh e ram hah ao awh nahan na poe.

16 Men våra fäder, de voro övermodiga; de voro hårdnackade, så att de icke hörde på dina bud.

Hateiteh ahnimouh hoi mintoenaw ni polainae hoi a lungpata sak awh. Kâpoelawknaw hah tarawi awh hoeh.

17 De ville icke höra och tänkte icke på de under som du hade gjort med dem, utan voro hårdnackade och valde i sin gensträvighet en anförare, för att vända tillbaka till sin träldom. Men du är en förlåtande Gud, nådig och barmhärtig, långmodig och stor i mildhet; och du övergav dem icke.

Tarawi han ngai awh hoeh. Kângairu hno na sak e naw hai thai han ngai awh hoeh toe. A lung hah a pata sak awh teh, taran a thaw awh teh san lah a onae koe lah ban hane kahrawikung hah a rawi awh. Hatei nang teh ngaithoum hanelah coungkacoe lah kaawm e Cathut, pahrennae lungmanae, hoi ka kawi e, lung kasawe, hawisaknae moi ka tawn e lah na o teh, ahnimouh teh na cettakhai boihoeh.

18 Nej, fastän de gjorde åt sig en gjuten kalv och sade: 'Detta är din Gud, han som har fört dig upp ur Egypten', och fastän de gjorde sig skyldiga till stora hädelser,

Meikaphawk maitoca a sak awh teh, Izip ram hoi ka tâcawtkhai e Cathut teh puenghoi a lungkhuek nahanlah a sak awh nakunghai,

19 så övergav du dem likväl icke i öknen, efter din stora barmhärtighet. Molnstoden vek om dagen icke ifrån dem, utan ledde dem på vägen, ej heller eldstoden om natten, utan lyste dem på den väg de skulle gå.

Lungmanae kalenpounge dawk hoi kahrawngum vah na cettakhai boihoeh. Lam ka hrawi hane tâmaikhom ni cettakhai boihoeh. Lam a hmu thai na hanelah karum lah hmaikhom ni cettakhai boihoeh.

20 Din gode Ande sände du att undervisa dem, och ditt manna förvägrade du icke deras mun, och vatten gav du dem, när de törstade.

Ahnimouh ka cangkhai hanelah, kahawi e na Muitha hah na poe teh, mana hoi na kawk teh nei hanelah tui na poe.

21 I fyrtio år försörjde du dem i öknen, så att intet fattades dem; deras kläder blevo icke utslitna, och deras fötter svullnade icke.

Kahrawngum kum 40 touh thung na kawk. Banghai voutthoupnae awmhoeh. Hnicu a pawnnae awmhoeh. A khoknaw hai phing hoeh.

22 Och du gav dem riken och folk och utskiftade lotter åt dem på skilda håll; och de intogo Sihons land, det land som tillhörde konungen i Hesbon, och det land som tillhörde Og, konungen i Basan

Hahoi uknaeram hoi miphun hah na poe teh ram buet touh hnukkhu buet touh na rei. Hottelah, Heshbon siangpahrang Sihon ram e, Bashan siangpahrang Og ram hah a la awh.

23 Och du lät deras barn bliva talrika såsom stjärnorna på himmelen, och förde dem in i det land varom du hade sagt till deras fäder att de skulle komma dit och taga det i besittning.

Ca catounnaw teh kalvan e âsi yit touh na pung sak teh a coe awh hane mintoenaw koe na dei pouh e patetlah, ram dawk na kâenkhai.

24 Så kommo då barnen och togo landet i besittning, och du kuvade för dem landets inbyggare, kananéerna, och gav dessa i deras hand, både konungarna och folken där i landet, så att de gjorde med dem vad de ville.

Hot patetlah, ca catounnaw ni ram teh a coe awh. Nama ni hote ram dawk kaawm e Kanaan taminaw hah, ahnimae a hmalah na sung sak teh, a ngai patetlah a sak awh hanelah siangpahrangnaw hoi a ram e taminaw hah a kut dawk na poe.

25 Och de intogo befästa städer och ett bördigt land och kommo i besittning av hus, fulla med allt gott, och av uthuggna brunnar, vingårdar, olivplanteringar och fruktträd i myckenhet; och de åto och blevo mätta och feta och gjorde sig glada dagar av ditt myckna goda.

Ka cak e khopuinaw hoi, kahawipoung e ramnaw hah a la awh teh, hnokahawi phunkuep hoi kakawi e imnaw, tai tangcoung e tuikhunaw hoi misur takha hoi, olive takhanaw hoi thingthaikungnaw a pang awh. Hottelah a ca awh teh, a von a paha awh. A thaw teh na lentoenae, na hawinae dawk a phunep awh.

26 Men de blevo gensträviga och satte sig upp mot dig och kastade din lag bakom sin rygg och dräpte dina profeter, som varnade dem och ville omvända dem till dig; och de gjorde sig skyldiga till stora hädelser.

Hateiteh, ahnimouh teh lawkngai awh hoeh. Na taran awh teh, kâlawk hah amamae hnuklah a ta awh teh, nang koe bout ban hanelah, ka yue e profet hah a thei awh teh, puenghoi a tounkhouk awh.

27 Då gav du dem i deras ovänners hand, så att dessa förtryckte dem; men när de i sin nöds tid ropade till dig, hörde du det från himmelen, och efter din stora barmhärtighet gav du dem frälsare, som frälste dem ur deras ovänners hand.

Hatdawkvah, ahnimouh hah amamae taran kut dawk na poe toe. Runae a kâhmo awh teh nang koe a hram awh toteh, kalvan hoi na thai pouh teh, lungmanae hoi na kawi dawkvah, taran kut dawk hoi rungngangkung hah na poe.

28 När de så kommo till ro, gjorde de åter vad ont var inför dig. Då överlämnade du dem i deras fienders hand, så att dessa fingo råda över dem; men när de åter ropade till dig, då hörde du det från himmelen och räddade dem efter din barmhärtighet, många gånger.

Hatei a kâhat awh toteh, na hmalah vah, hawihoehnae bout a sak awh dawkvah, taran kut dawk bout na poe. Ahnimouh ni bout a tho awh teh, nang koe bout a hram awh toteh, kalvan hoi na thai pouh teh lungmanae hoi na kawi dawkvah, boutbout na rungngang.

29 Och du varnade dem och ville omvända dem till din lag; men de voro övermodiga och hörde icke på dina bud, utan syndade mot dina rätter, om vilka det gäller att den människa som gör efter dem får leva genom dem; de spjärnade emot i gensträvighet och voro hårdnackade och ville icke höra.

Nange kampangkhai e bout tarawi hanelah, na yue eiteh, ahnimouh ni ngâi awh laipalah, a kâoup awh. Katarawinaw koe hringnae lah kaawm e kâpoelawknaw hah a taran awh. Katepoung e lahuen hoi, lunglennae hoi tarawi laipalah ao awh.

30 Du hade fördrag med dem i många år och varnade dem med din Ande genom dina profeter, men de lyssnade icke därtill; då gav du dem i de främmande folkens hand.

A kum moikapap ahnimouh na panguep teh, na Muitha lahoi na profetnaw hno lahoi na yue nakunghai, ahnimouh ni ngâi awh hoeh. Hatdawkvah, ram alouknaw e kut dawk na poe toe.

31 Men i din stora barmhärtighet gjorde du icke alldeles ände på dem och övergav dem icke; ty du är en nådig och barmhärtig Gud.

Hatnavah nang ni pahrenlungmanae hoi kakawi e Cathut lah na o teh, pahrennae a len dawkvah, ahnimouh khoeroe na raphoe hoeh, na pahnawt hoeh.

32 Och nu, vår Gud, du store, väldige och fruktansvärde Gud, du som håller förbund och bevarar nåd, nu må du icke akta för ringa all den vedermöda som har träffat oss, våra konungar, våra furstar, våra präster, våra fäder och hela ditt folk, ifrån de assyriska konungarnas dagar ända till denna dag.

Hatdawkvah, maimae Cathut, kalen, athakaawme, takikatho e Cathut, pahrennae hoi lawkkam kacakpounge, Assiria siangpahrang uknae koehoi sahnin totouh, kaimae siangpahrang bawi, vaihma, profet, a tami pueng e lathueng ka phat e runae pueng, banglahai noutna hoeh e lah awm hoeh.

33 Nej, du är rättfärdig vid allt det som har kommit över oss; ty du har visat dig trofast, men vi hava varit ogudaktiga.

Nang ni kaimae lathueng na pha sak e hnonaw teh a kamsoum. Kaimanaw teh, kamsoum hoeh lah hno ka sak awh toe. Nang ni teh yuemkamcu lah na sak.

34 Och våra konungar, våra furstar, våra präster och våra fäder hava icke gjort efter din lag och icke aktat på dina bud och på de varningar som du har låtit komma till dem.

Maimae siangpahrang hoi ukkungnaw, maimae vaihma hoi mintoenaw ni hai, kâlawk tarawi awh hoeh. Kâpoelawk hoi na panuesaknae, na yuenae thai ngai awh hoeh.

35 Och fastän de sutto i sitt eget rike i det myckna goda som du hade givit dem, och i det rymliga och bördiga land som du hade upplåtit för dem, hava de ändå icke tjänat dig och icke omvänt sig från sina onda gärningar.

Ahnimanaw teh na uknaeram thung vah, kakaw poung, kahawipoung na poe e dawk thaw tawk ngai awh hoeh. Kahawi hoeh lah tawknae hai kâhat ngai awh hoeh.

36 Se, vi äro nu andras tjänare; i det land som du gav åt våra fäder, för att de skulle äta dess frukt och dess goda, just där äro vi andras tjänare,

Khenhaw! atuvah san lah o awh. Athung e canei katui e hoi hnokahawinaw hah yampa mintoenaw koe na poe e ram dawkvah san lah ka o awh toe.

37 och sin rika avkastning giver det åt de konungar som du för våra synders skull har satt över oss. Och de råda över våra kroppar och vår boskap såsom de vilja, och vi äro i stor nöd.»

Ka yon awh dawkvah, siangpahrangnaw ni kaimouh lathueng vah a bawi awh nahanelah, kaimae takthai hoi hnopainaw e lathueng a ngai awh e patetlah kâ a tawn awh toe. Ka lungreithai awh tangngak toe telah a dei awh.

38 På grund av allt detta slöto vi ett fast förbund och uppsatte det skriftligen; och på skrivelsen, som försågs med sigill, stodo våra furstars, våra leviters och våra prästers namn.

Hnopainaw dawkvah, kacakpounge lawkkam ka sak awh teh, ka thut awh hnukkhu kacuenaw, vaihmanaw hoi Levih taminaw ni tacik a kin awh.