Nehemja 8
1 När sjunde månaden nalkades och Israels barn voro bosatta i sina städer, församlade sig folket, alla såsom en man, på den öppna platsen framför Vattenporten; och de bådo Esra, den skriftlärde, att hämta fram Moses lagbok, den som HERREN hade givit åt Israel.
Pea naʻe fakakātoa fakataha ʻakinautolu ʻe he kakai ʻo hangē ko e tangata pē taha ʻi he hala lahi ʻaia naʻe hangatonu ki he matapā vai: pea naʻa nau lea kia Esela ko e tangata tohi ke ʻomi ʻae tohi ʻoe fono ʻa Mōsese, ʻaia naʻe fekau ʻe Sihova ki ʻIsileli.
2 Då framlade prästen Esra lagen för församlingen, för både män och kvinnor, alla som kunde förstå vad de hörde; detta var på första dagen i sjunde månaden.
Pea naʻe ʻomi ʻe Esela ko e tangata tohi ʻae fono ki he ʻao ʻoe fakataha ʻoe kau tangata mo e kau fefine, pea mo kinautolu kotoa pē naʻe faʻa fanongo mo e loto ʻilo, ʻi he ʻuluaki ʻaho ʻi hono fitu ʻoe māhina.
3 Och han föreläste därur vid den öppna platsen framför Vattenporten, från dagningen till middagen, för män och kvinnor, dem som kunde förstå det; och allt folket lyssnade till lagboken.
Pea naʻa ne lau ʻe ia ʻi ai ʻi he hala ʻaia naʻe hangatonu ki he matapā vai mei he pongipongi ki he hoʻatā, ʻi he ʻao ʻoe kau tangata mo e kau fefine, mo kinautolu naʻe ʻilo hono ʻuhinga; pea naʻe fanongo ʻe he kakai kotoa pē ki he tohi ʻoe fono.
4 Och Esra, den skriftlärde, stod på en hög träställning som man hade gjort för det ändamålet; och bredvid honom stodo Mattitja, Sema, Anaja, Uria, Hilkia och Maaseja på hans högra sida, och till vänster om honom Pedaja, Misael, Malkia, Hasum, Hasbaddana, Sakarja och Mesullam.
Pea naʻe tuʻu ʻa Esela ko e tangata tohi ki he tuʻunga ʻakau, ʻaia naʻa nau ngaohi ki he meʻa ko ia: pea naʻe tuʻu mo ia ʻa Matitia, mo Sema, mo ʻAnaia, mo Ulisa, mo Hilikia, mo Maaseia ʻi hono nima toʻomataʻu; pea ʻi hono toʻohema, ko Pitaia, mo Misaeli, mo Melikia, mo Hasumi, mo Hasipatana, mo Sakalia, mo Mesulami.
5 Och Esra öppnade boken, så att allt folket såg det, ty han stod högre än allt folket; och när han öppnade den, stod allt folket upp.
Pea naʻe folahi ʻe Esela ʻae tohi ʻi he ʻao ʻoe kakai kotoa pē: (he naʻe māʻolunga ia ʻi he kakai kotoa pē; ) pea ʻi heʻene folahi ia, naʻe tuʻu hake ai ʻae kakai kotoa pē:
6 Och Esra lovade den store HERREN Gud, och allt folket svarade: »Amen, Amen», med uppräckta händer; och de böjde sig ned och tillbådo HERREN med ansiktet mot jorden.
“Pea naʻe fakafetaʻi ʻe Esela kia Sihova, ko e ʻOtua lahi.” Pea naʻe tali ʻe he kakai kotoa pē, “ʻEmeni, ʻEmeni,” ʻo hiki hake honau nima: pea naʻa nau punou hifo honau ʻulu, ʻo hū kia Sihova mo honau mata ki he kelekele.
7 Och Jesua, Bani, Serebja, Jamin, Ackub, Sabbetai, Hodia, Maaseja, Kelita, Asarja, Josabad, Hanan, Pelaja och de andra leviterna undervisade folket i lagen, medan folket stod där, var och en på sin plats.
Pea ko Sesua foki mo Pani, mo Selepea, mo Samini, mo ʻAkupi, mo Sapitei, mo Hotisa, mo Maaseia, mo Kilita, mo ʻAsalia, mo Sosapati, mo Hanani, mo Pelaia, mo e kau Livai, naʻa nau ako ki he kakai ke nau ʻilo ʻae fono pea naʻe tutuʻu ʻae kakai ʻi honau potu:
8 Och de föreläste tydligt ur boken, ur Guds lag; och de utlade meningen, så att man förstod det som lästes.
Ko ia naʻa nau lau fakapatonu ʻi he tohi ʻi he fono ʻae ʻOtua, mo fakamatala hono ʻuhinga, pea akonakiʻi ʻakinautolu ke ʻilo hono ʻuhinga ʻoe lau.
9 Och Nehemja, han som var ståthållare, och prästen Esra, den skriftlärde, och leviterna, som undervisade folket, sade till allt folket: »Denna dag är helgad åt HERREN, eder Gud; sörjen icke och gråten icke.» Ty allt folket grät, när de hörde lagens ord.
Pea ko Nehemaia, ʻaia ko e ʻeiki pule, mo Esela ko e taulaʻeiki mo e tangata tohi, mo e kau Livai ʻaia naʻe akonakiʻi ʻae kakai, naʻa nau lau ki he kakai kotoa pē, “ʻOku māʻoniʻoni ʻae ʻaho ni kia Sihova ko homou ʻOtua: ʻoua naʻa mou mamahi, pe tangi. He naʻe tangi ʻae kakai kotoa pē, ʻi heʻenau fanongo ki he ngaahi lea ʻoe fono.”
10 Och han sade ytterligare till dem: »Gån bort och äten eder bästa mat och dricken edert sötaste vin, och sänden omkring gåvor därav till dem som icke hava något tillrett åt sig, ty denna dag är helgad åt vår Herre. Och varen icke bedrövade, ty fröjd i HERREN är eder starkhet.»
Pea naʻe pehē ʻe ia kiate kinautolu, “ʻAlu ʻi homou hala, kai ʻae ngako, pea inu ʻae meʻa melie, pea fekau ke ʻave ʻae ngaahi ʻinasi kiate kinautolu ʻaia naʻe ʻikai teuteu ha meʻa ʻe taha ki ai: he ʻoku māʻoniʻoni ʻae ʻaho ni ki hotau ʻOtua: pea ʻoua naʻa mou loto mamahi: he ko e fiefia ʻa Sihova ko homou mālohi.”
11 Också leviterna lugnade allt folket och sade: »Varen stilla, ty dagen är helig; varen icke bedrövade.»
Pea naʻe lolomi ʻe he kau Livai ʻae kakai kotoa pē, ʻo pehē, “Mou longo pe, he ʻoku māʻoniʻoni ʻae ʻaho ni: pea ʻoua foki naʻa mou mamahi.”
12 Och allt folket gick bort och åt och drack; de sände ock omkring gåvor av den mat de hade tillagat och gjorde sig mycket glada; ty de hade aktat på det som man hade kungjort för dem.
Pea naʻe ʻalu ʻae kakai kotoa pē ʻi honau hala ke kai, mo inu, pea ke feʻaveʻaki ʻae ngaahi ʻinasi, pea ke fai ʻae fiefia lahi, ko e meʻa ʻi heʻenau ʻilo hono ʻuhinga ʻoe ngaahi lea naʻe fakapapau kiate kinautolu.
13 Dagen därefter församlade sig huvudmännen för hela folkets familjer, så ock prästerna och leviterna, till Esra, den skriftlärde, för att giva närmare akt på lagens ord.
Pea naʻe fakakātoa fakataha ʻi hono ua ʻoe ʻaho ʻae kau tuʻukimuʻa ʻi he mātuʻa ʻoe kakai, mo e kau taulaʻeiki, mo e kau Livai, kia Esela ko e tangata tohi, ʻio, ke nau ʻilo hono ʻuhinga ʻoe ngaahi lea ʻoe fono.
14 Och de funno skrivet i lagen att HERREN genom Mose hade bjudit att Israels barn skulle bo i lövhyddor under högtiden i sjunde månaden,
Pea naʻa nau ʻilo kuo tohi ʻi he fono ʻaia naʻe fekau ʻe Sihova ʻia Mōsese, ʻo pehē ʻe nofo ʻae fānau ʻa ʻIsileli ʻi he ngaahi fale fehikitaki ʻi he kātoanga ʻo hono fitu ʻoe māhina:
15 och att man skulle kungöra och låta utropa i alla deras städer och i Jerusalem och säga: »Gån ut på bergen och hämten löv av olivträd, planterade eller vilda, och löv av myrten, palmträd och andra lummiga träd, och gören lövhyddor, såsom det är föreskrivet.»
Pea ke nau fakahā mo fanongonongo ʻi heʻenau ngaahi kolo, pea ʻi Selūsalema, ʻo pehē, “Mou ʻalu atu ki he moʻunga, pea fetuku mei ai ʻae ngaahi ʻuluʻi ʻolive, mo e ʻuluʻi paini, mo e ngaahi maile, mo e ngaahi vaʻa ponga, mo e ngaahi vaʻa ʻakau matolutolu, ke ngaohiʻaki ʻae ngaahi falefehikitaki, ʻo hangē ko ia kuo tohi.”
16 Då gick folket ut och hämtade sådant och gjorde sig hyddor på tak och på gårdar, var och en åt sig, så ock på gårdarna till Guds hus och på den öppna platsen vid Vattenporten och på den öppna platsen vid Efraimsporten.
Ko ia naʻe ʻalu atu ai ʻae kakai, ʻo fetuku ia, pea naʻe ngaohi ʻaki ʻae ngaahi tuʻu fale, ʻo taki taha ki he tuʻa fale ʻo hono fale, pea ʻi honau ngaahi loto ʻā, pea mo e lotoʻā ʻoe fale ʻoe ʻOtua, pea ʻi he hala lahi ʻoe matapā vai, pea ʻi he hala lahi ʻoe matapā ʻo ʻIfalemi.
17 Och hela församlingen, så många som hade kommit tillbaka ifrån fångenskapen, gjorde sig lövhyddor och bodde i dessa hyddor. Ty från Jesuas, Nuns sons, dagar ända till den dagen hade Israels barn icke gjort så. Och där rådde mycket stor glädje.
Pea ko e fakataha kotoa pē ʻokinautolu naʻe toe haʻu mei he pōpula, naʻa nau ngaohi honau ngaahi tuʻu fale, pea nofo ʻi he malu ʻoe ngaahi tuʻu fale: he ʻoku talu mei he ngaahi ʻaho ʻo Siosiua ko e foha ʻo Nuni ʻo aʻu ki he ʻaho ko ia naʻe ʻikai fai pehē ʻe he fānau ʻa ʻIsileli. Pea naʻe ʻi ai ʻae fiefia lahi ʻaupito.
18 Och man föreläste ur Guds lagbok var dag, från den första dagen till den sista. Och de höllo högtid i sju dagar, och på åttonde dagen hölls en högtidsförsamling på föreskrivet sätt.
Pea naʻa ne lau ʻi he tohi ʻoe fono ʻoe ʻOtua ʻi he ʻaho hokohoko pe, mei he ʻuluaki ʻaho ʻo aʻu ki he ʻaho ki mui. Pea naʻa nau fai ʻae kātoanga ʻi he ʻaho ʻe fitu; pea ʻi hono valu ʻoe ʻaho naʻe ʻi ai ʻae fakakātoa molumalu, ʻo fakatatau mo hono anga.
