Nehemja 6

1 När nu Sanballat och Tobia och araben Gesem och våra övriga fiender hörde att jag hade byggt upp muren, och att det icke mer fanns någon rämna i den -- om jag ock vid den tiden ännu icke hade satt in dörrar i portarna --

Xundaⱪ boldiki, Sanballat, Tobiya, ǝrǝb bolƣan Gǝxǝm wǝ düxmǝnlirimizning ⱪalƣan ⱪismi mening sepilni yengiwaxtin ongxap qiⱪⱪanliⱪimni, sepilning ǝmdi bɵsüklirining ⱪalmiƣanliⱪini anglap (lekin u qaƣda mǝn tehi sepil ⱪowuⱪlirining ⱪanatlirini ornatmiƣanidim),

2 då sände Sanballat och Gesem bud till mig och läto säga: »Kom, låt oss träda tillsammans i Kefirim i Onos dal.» De tänkte nämligen göra mig något ont.

Sanballat bilǝn Gǝxǝm manga: — Kǝlsila, biz Ono tüzlǝnglikidiki Kǝfirim kǝntidǝ kɵrüxǝyli! — dǝp adǝm ǝwǝtiptu. Əmǝliyǝttǝ ular manga ⱪǝst ⱪilmaⱪqi ikǝn.

3 Men jag skickade bud till dem och lät säga: »Jag har ett stort arbete för händer och kan icke komma ned. Arbetet kan ju icke vila, såsom dock måste ske, om jag lämnade det och komme ned till eder.»

Xunglaxⱪa mǝn ǝlqilǝrni ǝwǝtip: — Mǝn uluƣ bir ix bilǝn xuƣulliniwatⱪanliⱪimdin silǝr tǝrǝpkǝ qüxmǝymǝn. Mǝn ⱪandaⱪmu silǝrning ⱪexinglarƣa barimǝn dǝp, ixni taxlap uni tohtitip ⱪoyay? — dedim.

4 Och de sände samma bud till mig fyra gånger; men var gång gav jag dem samma svar som förut.

Ular uda tɵt ⱪetim muxu tǝriⱪidǝ adǝm ǝwǝtti, mǝn ⱨǝr ⱪetim xundaⱪ jawap bǝrdim.

5 Då sände Sanballat för femte gången till mig sin tjänare med samma bud, och denne hade nu med sig ett öppet brev.

Andin Sanballat bǝxinqi ⱪetim xu tǝriⱪidǝ ɵz hizmǝtkariƣa peqǝtlǝnmigǝn hǝtni ⱪoliƣa tutⱪuzup ǝwǝtiptu.

6 Däri var skrivet: »Det förljudes bland folken, och påstås jämväl av Gasmu, att du och judarna haven i sinnet att avfalla, och att det är därför du bygger upp muren, ja, att du vill bliva deras konung -- sådant säger man.

Hǝttǝ: «Ⱨǝrⱪaysi ǝllǝr arisida mundaⱪ bir gǝp tarⱪilip yüridu, wǝ Gǝxǝmmu xundaⱪ dǝydu: — Sǝn wǝ Yǝⱨudalar birgǝ isyan kɵtürmǝkqi ikǝnsilǝr; xunga sǝn sepilnimu yengiwaxtin ongxaxⱪa kirixipsǝn; eytixlarƣa ⱪariƣanda sǝn ɵzüngni ularƣa padixaⱨ ⱪilmaⱪqikǝnsǝn.

7 Du lär ock hava beställt profeter som i Jerusalem skola utropa och förkunna att du är konung i Juda. Eftersom nu konungen nog får höra talas härom, därför må du nu komma, så att vi få rådslå med varandra.»

Sǝn yǝnǝ Yerusalemda ɵzüng toƣruluⱪ: «Mana, Yǝⱨudiyǝdǝ ɵzimizning bir padixaⱨimiz bar!» dǝp jar selip tǝxwiⱪ ⱪilixⱪa birnǝqqǝ pǝyƣǝmbǝr ⱪoyupsǝn. Əmdi bu gǝplǝr sɵzsiz padixaⱨning ⱪuliⱪiƣa yetip bayan ⱪilinidu. Xunga, kǝlgin, biz birliktǝ mǝsliⱨǝtlixiwalayli» deyilgǝnikǝn.

8 Då sände jag bud till honom och lät svara: »Intet av det du säger har någon grund, utan det är dina egna påfund.»

Mǝn uningƣa: «Sǝn eytⱪan ixlar ⱨeqⱪaqan ⱪilinƣan ǝmǝs; bular bǝlki ɵz kɵnglüngdin oydurup qiⱪarƣining, halas» dǝp jawap ⱪayturdum.

9 De ville nämligen alla skrämma oss, i tanke att vi då skulle förlora allt mod till arbetet, och att detta så skulle bliva ogjort. Styrk du nu i stället mitt mod!

Əmǝliyǝttǝ, ular: «Muxundaⱪ ⱪilsaⱪ ularning ⱪoli maƣdursizlinip, ⱪurulux ixi ada ⱪilinmay ⱪalidu!» dǝp oylap bizni ⱪorⱪatmaⱪqi idi. — «Əmdi mening ⱪolumni ixta tehimu küqlǝndürgǝysǝn!».

10 Men jag gick hem till Semaja, son till Delaja, son till Mehetabel; han höll sig då inne. Och han sade: »Låt oss tillsammans gå till Guds hus, in i templet, och sedan stänga igen templets dörrar. Ty de skola komma för att dräpa dig; om natten skola de komma för att dräpa dig.»

Mǝⱨǝtabǝlning nǝwrisi, Delayaning oƣli Xemaya ɵzini ɵz ɵyigǝ ⱪamiwalƣanidi; mǝn uning ɵyigǝ kǝlsǝm u: — Biz Hudaning ɵyidǝ, ibadǝthanining iqidǝ kɵrüxǝyli wǝ ibadǝthanining dǝrwaza ⱪanatlirini etip ⱪoyayli; qünki ular seni ɵltürgili kelidu; xübⱨisizki, keqisi kelip seni ɵltürmǝkqi boldi! — dedi.

11 Men jag svarade: »Skulle en man sådan som jag vilja fly? Eller kan väl en man av mitt slag gå in i templet och dock bliva vid liv? Nej, jag vill icke gå dit.»

Mǝn: — Manga ohxax bir adǝm ⱪandaⱪmu ⱪeqip kǝtsun? Mǝndǝk bir adǝm jenimni ⱪutⱪuzimǝn dǝp ⱪandaⱪmu ibadǝthaniƣa kiriwalƣudǝkmǝn? Mǝn ⱨǝrgiz u yǝrgǝ kiriwalmaymǝn! — dǝp jawap bǝrdim.

12 Jag förstod nämligen att Gud icke hade sänt honom, utan att han förebådade mig sådant, blott därför att Tobia och Sanballat hade lejt honom.

Qünki mǝn ⱪarisam, uning Huda tǝripidin ǝwǝtilgǝn ǝmǝs, bǝlki Tobiya bilǝn Sanballat tǝripidin setiwelinip, manga zeyan yǝtküzmǝkqi bolup bu bexarǝt bǝrgǝnlikigǝ kɵzüm yǝtti.

13 Han var lejd, för att jag skulle låta skrämma mig till att göra såsom han sade och därmed försynda mig; på detta sätt ville de framkalla ont rykte om mig, för att sedan kunna smäda mig.

Uni setiwelixidiki mǝⱪsǝt, meni ⱪorⱪutup, xularning deginidǝk ⱪilƣuzup gunaⱨ ⱪilduruxtin ibarǝt idi. Xundaⱪ ⱪilƣan bolsam, namimni bulƣap meni ⱪarilaxⱪa xikayǝt ⱪilalaydiƣan bolatti.

14 Tänk, min Gud på Tobia, ävensom Sanballat, efter dessa hans gärningar, så ock på profetissan Noadja och de andra profeterna som ville skrämma mig!

— «Aⱨ Huda, Tobiya bilǝn Sanballatni esingda tutup, ularning ⱪilƣanliriƣa yarixa ɵz bexiƣa yandurƣaysǝn, xundaⱪla meni ⱪorⱪatmaⱪqi bolƣan ayal pǝyƣǝmbǝr Noadiya bilǝn baxⱪa pǝyƣǝmbǝrlǝrningmu ⱪilƣanlirini ɵz bexiƣa yandurƣaysǝn!».

15 Och muren blev färdig på tjugufemte dagen i månaden Elul, efter femtiotvå dagar.

Elul eyining yigirmǝ bǝxinqi küni sepil pütti, pütün ⱪuruluxⱪa ǝllik ikki kün waⱪit kǝtti.

16 När nu alla våra fiender hörde detta, betogos de, alla de kringboende folken, av fruktan, och sågo att de hade kommit illa till korta; ty de förstodo nu att detta arbete var vår Guds verk.

Xundaⱪ boldiki, düxmǝnlirimiz buningdin hǝwǝr tapti wǝ ǝtrapimizdiki barliⱪ ǝllǝr ⱪorⱪup ketixti; ɵz nǝziridǝ ⱨǝywiti bǝk qüxüp kǝtti wǝ bu [ⱪuruluxni] Hudayimizning Ɵzi elip barƣan ix ikǝnlikini bilip yǝtti.

17 Vid denna tid sände ock Juda ädlingar många brev till Tobia, och brev från Tobia ankommo ock till dem.

Xu künlǝrdǝ Yǝⱨudiyǝdiki mɵtiwǝrlǝr Tobiyaƣa nurƣun hǝt yazdi, Tobiyamu ularƣa jawabǝn daim hǝt yezip turdi.

18 Ty många i Juda voro genom ed förbundna med honom; han var nämligen måg till Sekanja, Aras son, och hans son Johanan hade tagit till hustru en dotter till Mesullam, Berekjas son.

Qünki Yǝⱨudiyǝdǝ Tobiyaƣa baƣlinip ⱪelip, ⱪǝsǝm iqkǝn nurƣun kixilǝr bar idi; qünki u Araⱨning oƣli, Xekaniyaning küy’oƣli idi, ⱨǝmdǝ uning oƣli Yoⱨanan Bǝrǝkiyaning oƣli Mǝxullamning ⱪizini hotunluⱪⱪa alƣanidi.

19 Dessa plägade också inför mig tala gott om honom, och vad jag sade buro de fram till honom. Tobia sände ock brev för att skrämma mig.

Xuningdǝk ular yǝnǝ mening aldimda pat-pat Tobiyaning yahxi ixlirini tilƣa elip ⱪoyuxatti ⱨǝm mening gǝplirimnimu uningƣa yǝtküzüp turuxatti; Tobiya bolsa manga pat-pat tǝⱨdit selip hǝt yezip turatti.