Nehemja 6
1 När nu Sanballat och Tobia och araben Gesem och våra övriga fiender hörde att jag hade byggt upp muren, och att det icke mer fanns någon rämna i den -- om jag ock vid den tiden ännu icke hade satt in dörrar i portarna --
Now it came to pass, when it was reported to Sanballat and Tobiah, and to Geshem the Arabian, and to the rest of our enemies, that I had built the wall, and that there was no breach left in it, (though even to that time I had not set up the doors in the gates),
2 då sände Sanballat och Gesem bud till mig och läto säga: »Kom, låt oss träda tillsammans i Kefirim i Onos dal.» De tänkte nämligen göra mig något ont.
that Sanballat and Geshem sent to me, saying, Come, let us meet together in one of the villages in the plain of Ono. But they thought to do me mischief.
3 Men jag skickade bud till dem och lät säga: »Jag har ett stort arbete för händer och kan icke komma ned. Arbetet kan ju icke vila, såsom dock måste ske, om jag lämnade det och komme ned till eder.»
And I sent messengers to them, saying, I am doing a great work, so that I cannot come down. Why should the work cease while I leave it, and come down to you?
4 Och de sände samma bud till mig fyra gånger; men var gång gav jag dem samma svar som förut.
And they sent to me four times after this sort, and I answered them after the same manner.
5 Då sände Sanballat för femte gången till mig sin tjänare med samma bud, och denne hade nu med sig ett öppet brev.
Then Sanballat sent his servant to me in like manner the fifth time with an open letter in his hand
6 Däri var skrivet: »Det förljudes bland folken, och påstås jämväl av Gasmu, att du och judarna haven i sinnet att avfalla, och att det är därför du bygger upp muren, ja, att du vill bliva deras konung -- sådant säger man.
in which was written, It is reported among the nations, and Gashmu says it, that thou and the Jews think to rebel, for which cause thou are building the wall. And thou would be their king according to these words.
7 Du lär ock hava beställt profeter som i Jerusalem skola utropa och förkunna att du är konung i Juda. Eftersom nu konungen nog får höra talas härom, därför må du nu komma, så att vi få rådslå med varandra.»
And thou have also appointed prophets to preach of thee at Jerusalem, saying, There is a king in Judah. And now it shall be reported to the king according to these words. Come now therefore, and let us take counsel together.
8 Då sände jag bud till honom och lät svara: »Intet av det du säger har någon grund, utan det är dina egna påfund.»
Then I sent to him, saying, There are no such things done as thou say, but thou imagine them out of thine own heart.
9 De ville nämligen alla skrämma oss, i tanke att vi då skulle förlora allt mod till arbetet, och att detta så skulle bliva ogjort. Styrk du nu i stället mitt mod!
For they all would have made us afraid, saying, Their hands shall be weakened from the work that it not be done. But now, O God, strengthen thou my hands.
10 Men jag gick hem till Semaja, son till Delaja, son till Mehetabel; han höll sig då inne. Och han sade: »Låt oss tillsammans gå till Guds hus, in i templet, och sedan stänga igen templets dörrar. Ty de skola komma för att dräpa dig; om natten skola de komma för att dräpa dig.»
And I went to the house of Shemaiah the son of Delaiah the son of Mehetabel, who was shut up, and he said, Let us meet together in the house of God, within the temple, and let us shut the doors of the temple. For they will come to kill thee, yea, they will come to kill thee in the night.
11 Men jag svarade: »Skulle en man sådan som jag vilja fly? Eller kan väl en man av mitt slag gå in i templet och dock bliva vid liv? Nej, jag vill icke gå dit.»
And I said, Should such a man as I flee? And who is there, that, being such as I, would go into the temple to save his life? I will not go in.
12 Jag förstod nämligen att Gud icke hade sänt honom, utan att han förebådade mig sådant, blott därför att Tobia och Sanballat hade lejt honom.
And I discerned, and, lo, God had not sent him, but he pronounced this prophecy against me, and Tobiah and Sanballat had hired him.
13 Han var lejd, för att jag skulle låta skrämma mig till att göra såsom han sade och därmed försynda mig; på detta sätt ville de framkalla ont rykte om mig, för att sedan kunna smäda mig.
For this cause he was hired, that I should be afraid, and do so, and sin, and that they might have matter for an evil report, that they might reproach me.
14 Tänk, min Gud på Tobia, ävensom Sanballat, efter dessa hans gärningar, så ock på profetissan Noadja och de andra profeterna som ville skrämma mig!
Remember, O my God, Tobiah and Sanballat according to these their works, and also the prophetess Noadiah, and the rest of the prophets, who would have put me in fear.
15 Och muren blev färdig på tjugufemte dagen i månaden Elul, efter femtiotvå dagar.
So the wall was finished in the twenty-fifth day of the month Elul, in fifty-two days.
16 När nu alla våra fiender hörde detta, betogos de, alla de kringboende folken, av fruktan, och sågo att de hade kommit illa till korta; ty de förstodo nu att detta arbete var vår Guds verk.
And it came to pass, when all our enemies heard of it, that all the nations that were around us feared, and were much cast down in their own eyes, for they perceived that this work was wrought of our God.
17 Vid denna tid sände ock Juda ädlingar många brev till Tobia, och brev från Tobia ankommo ock till dem.
Moreover in those days the ranking men of Judah sent many letters to Tobiah, and the letters of Tobiah came to them.
18 Ty många i Juda voro genom ed förbundna med honom; han var nämligen måg till Sekanja, Aras son, och hans son Johanan hade tagit till hustru en dotter till Mesullam, Berekjas son.
For there were many in Judah sworn to him because he was the son-in-law of Shecaniah the son of Arah, and his son Jehohanan had taken the daughter of Meshullam the son of Berechiah to wife.
19 Dessa plägade också inför mig tala gott om honom, och vad jag sade buro de fram till honom. Tobia sände ock brev för att skrämma mig.
Also they spoke of his good deeds before me, and reported my words to him. And Tobiah sent letters to put me in fear.
