Mika 1
1 Detta är HERRENS ord som kom till morastiten Mika i Jotams, Ahas' och Hiskias, Juda konungars, tid, vad han skådade angående Samaria och Jerusalem.
Judah siangpahrang, Jotham, Ahaz hoi Hezekiah dung ah Moresheth ih Mikah khaeah Angraeng ih lok to angzoh, Samaria hoi Jerusalem kawng pongah anih khaeah hnuksakhaih amtueng.
2 Hören, I folk, allasammans; akta härpå, du jord med allt vad på dig är. Och vare Herren, HERREN ett vittne mot eder, Herren i sitt heliga tempel.
Angraeng mah angmah ih kaciim tempul thung hoiah nangcae to misa ah ang suek, tiah Angraeng Sithaw mah hnukung ah oh hanah, aw nangcae kaminawk boih, thaih oh, aw long hoi a thungah kaom kaminawk boih, tahngai oh.
3 Ty se, HERREN träder ut ur sin boning, han far ned och går fram över jordens höjder.
Khenah, Angraeng loe a ohhaih ahmuen hoiah angzoh; anih loe angzo tathuk ueloe, long nui ih kasang ahmuennawk to atii tih.
4 Bergen smälta under hans fötter, och dalar bryta sig fram -- såsom vaxet gör för elden, såsom vattnet, när det störtar utför branten.
Hmaai ah kamkaw samdai baktih, cathaeng ah kalong tathuk tui baktih toengah, maenawk loe anih hmaa ah amzawt o ueloe, tahawtnawk doeh tanim o tih.
5 Genom Jakobs överträdelse sker allt detta och genom Israels hus' synder. Vem är då upphovet till Jakobs överträdelse? Är det icke Samaria? Och vem till Juda offerhöjder? Är det icke Jerusalem?
Hae hmuennawk boih loe Jakob sakpazaehaih hoi Israel imthung takoh zaehaihnawk pongah ni oh. Jakob sakpazaehaih loe tih aa? Samaria na ai maw? Judah ih kasang ahmuennawk loe tih aa? Jerusalem na ai maw?
6 Så skall jag då göra Samaria till en stenhop på marken, till en plats för vingårdsplanteringar; jag skall vräka hennes stenar ned i dalen, och hennes grundvalar skall jag blotta.
To pongah Samaria to thlung baktiah ka tapop sut moe, misurkung thlinghaih ahmuen ah ka sak han; vangpui sakhaih thlungnawk to azawn ah ka kraih pae moe, im sak amtonghaih ahmuen to azom ah ka ohsak han.
7 Alla hennes beläten skola bliva krossade, alla hennes skökoskänker uppbrända i eld, alla hennes avgudar skall jag förstöra; ty av skökolön har hon hopsamlat dem, och skökolön skola de åter bliva.
To ah kaom sakcop ih krangnawk to pakhoih pae boih tih, a thlai ih hmuennawk doeh hmai hoi thlaek boih tih; krangnawk to ka phraek pae boih han: anih mah tangzat zaw kami khae hoiah to hmuennawk to hak baktih toengah, tangzat zaw kami khaeah paek let tih.
8 Fördenskull måste jag klaga och jämra mig, jag måste gå barfota och naken; jag måste upphäva klagoskri såsom en schakal och sorgelåt såsom en struts.
To tiah oh pongah ka qah moe, palungna ka panoek han, khokpanai ai ah bangkrai ah ka caeh han; tasui baktiah ka uk moe, bukbuh baktiah ka oi han.
9 Ty ohelbara äro hennes sår; slaget har nått ända till Juda, det har drabbat ända till mitt folks port, ända till Jerusalem.
Anih ih ahma loe hoih thai mak ai; Judah khaeah phak boeh; kai kaminawk ih khongkha taengah phak boeh moe, Jerusalem ah mataeng doeh a phak boeh.
10 Förkunnen det icke i Gat; gråten icke så bittert. I Bet-Leafra vältrar jag mig i stoftet.
Nangcae mah to kawng to Gath ah thui o hmah loe, qah o hmah roe ah; Oprah ih im ah nangmah koeh ah long ah amlet ah.
11 Dragen åstad, I Safirs invånare, i nakenhet och skam. Saanans invånare våga sig icke ut. Klagolåten i Bet-Haesel tillstädjer eder ej att dröja där.
Nangcae Saphir ah kaom kaminawk, bangkrai ah om oh loe, azathaih hoiah om oh; Beth Ezel palung sethaih abomh hanah Zaanan ah kaom kaminawk loe tacawt o ai: Anih mah nangcae han angdoethaih ahmuen paek mak ai.
12 Ty Marots invånare våndas efter tröst; ned ifrån HERREN har ju en olycka kommit, intill Jerusalems port.
Maroth ah kaom kami loe hoihhaih atue to a zing; toe Angraeng khae ih sethaih loe Jerusalem khongkha khoek to phak boeh.
13 Spännen travare för vagnen, I Lakis' invånare, I som voren upphovet till dottern Sions synd; ty hos eder var det som Israels överträdelser först funnos.
Aw nangcae Lakhish ah kaom kaminawk, hrang lakok qui to zaeng o coek lai ah: Israel zaehaih saksak baktiah, anih mah Zion canu zaehaih saksak hanah loklam to patuek.
14 Därför måste du giva skiljebrev åt Moreset-Gat. Husen i Aksib hava för Israels konungar blivit såsom en försinande bäck.
To pongah nangcae mah Moreshth Gath khaeah tangqum na paek o tih, Akzip ih imnawk loe Israel siangpahrangnawk alinghaih ah om tih.
15 Ännu en gång skall jag låta erövraren komma över eder, I Maresas invånare. Ända till Adullam skall Israels härlighet komma.
Nangcae Moreshah ah kaom kaminawk, nangcae ih qawktoep han koi kami to kang hoih han; lensawk Israel siangpahrang loe Adullam ah pha tih.
16 Raka dig skallig och skär av ditt hår, i sorg över barnen, som voro din lust; gör ditt huvud så kalt som gamens, ty de skola föras bort ifrån dig.
Na palung o ih na caanawk to naeh o ving pongah, lu angmuilum ah sam to aat oh; nihcae loe misong ah laemh o boeh pongah, tahmu baktiah lu angmuilum ah suem oh.
