Mika 7

1 Ve mig! Det är mig, såsom när frukten är insamlad om sommaren, eller såsom när efterskörden efter vinbärgningen är slut och ingen druvklase mer finnes att äta, intet förstlingsfikon av dem jag hade haft lust till.

Nagra tusi nasunku hue. Mago vahe'mo agategeno zafa raga ragino nenaku viana, magore hu'za otare'za maka tagi hana hu'nazageno, anampintira grepio fiki ragama tagino oneno agaku'ma nehiaza hu'noe.

2 De fromma äro försvunna ur landet, och ingen redlig man finnes bland människorna. Alla ligga de på lur efter blod; envar vill fånga den andre i sitt nät.

Anumzamofoma zamagu'areti'ma hu'za amage'ma nentaza vahera ama mopafina omanizageno, fatgo zamavu'zmavama nehaza vahera omanitfa hu'naze. Hagi maka vahe'mo'za havigege nehu'za vahe'ma zamahe'za korama eri tagi zankuke nehu'za, zamafu zamagnana zamahe nefri'za vaheke mani'naze.

3 Till att främja det onda äro deras händer redo: fursten begär gåvor, och domaren står efter vinning; den mäktige kräver öppet vad honom lyster; så bedriva de vrånghet.

Ana vahe'mokizmi zamazamo'a kefo avu'ava zama hu' zanteke knarera hu'ne. Gamani eri'za vahemo'zane keagama refko'ma nehaza vahe'mo'za masavema hu'za zagoma zamizage'za eri'zana e'nerize. Ana nehazage'za zamagima me'nea vahe'mo'za, zamagri'ma zamave'nesia zankuke nenekea nehu'za fatgoma huno refkohu avu'ava zana eri rukrahekrahu nehaze.

4 Den bäste ibland dem är såsom ett törnsnår, den redligaste värre än en taggig häck. Men när dina siares dag är inne, ja, när hemsökelsen når dig, då skall bestörtning komma ibland dem.

Knare vahe'mo'za ave've trazankna nehazage'za, fatgo avu'ava'ma nehaza vahe'mo'za ave've trazana agatere'za ha' zankna hu'naze. Hianagi tamagri'ma keagama huramantesania knamo'a hago eankino, tamagrira tamazeri haviza nehanigeta neginagi hugahaze.

5 Man får icke tro på någon vän, icke lita på någon förtrogen; för henne som vilar i din famn måste du vakta din muns dörrar.

E'ina hu'negu tavaonka'are'ma nemanisia vahe'ene, roneka'ane, akamofonena knare hu'naze hunka antahi nezaminka oku nanekenena huamara hunka ozamasamio.

6 Ty sonen föraktar sin fader, dottern sätter sig upp mot sin moder, sonhustrun mot sin svärmoder, och envar har sitt eget husfolk till fiender.

Hagi ananknafina ve mofavremo'a otino nefa arimpa eri haviza nehanigeno, mofa'mo'a otino nererana ha' renente sanigeno, zahufa amo'a otino a' nenoferona ha' rentegahie. Ana hugahiankino kagri'ma ha'ma regantesania vahera fatgo huno kagri nagapi mani'ne.

7 Men jag vill skåda efter HERREN, jag vill hoppas på min frälsnings Gud; min Gud skall höra mig.

Hianagi nagri'ma nazama hanigu Ra Anumzamofonteke navua nentoe. Anumzamo'ma nagri'ma nagu'vazisinigu hu'na Agrikuke avega antete'na manigahue. Ana hu'neankino nagri Anumzamo'a antahinamigahie.

8 Glädjens icke över mig, I mina fiender. Om jag än har fallit, skall jag dock stå upp igen; om jag än sitter i mörkret, är dock HERREN mitt ljus.

Nagri ha' vahe'motama knafima mani'nenugeta nenageta musena osiho. Na'ankure nagra tanafa hu'na masegahuanagi ete otigahue. Nagra hanizampina manigahuanagi, Ra Anumzamo nagri tavira mani'neno remsa hunantegahie.

9 Eftersom jag har syndat mot HERREN, vill jag bära hans vrede, till dess att han utför min sak och skaffar mig rätt, till dess att han för mig ut i ljuset, så att jag med lust får se på hans rättfärdighet.

Nagra Ra Anumzamofo avurera kumi hu'noankino, knazama namino nazeri fatgoma nehanige'na, navufga anterami'na manigahue. Hianagi osi'a knafi arimpa ahenanteteno, ete nagri kaziga anteno nagri ha' vahera knama nami'za nazeri havizama hu'naza zantera nona huzmantegahie. Ana huteno Ra Anumzamo'a navareno tavite vanige'na, fatgo avu'ava zama'a keama hugahue.

10 När mina fiender se det, skola de höljas med skam, desamma som säga till mig: »Var är nu HERREN, din Gud?» Mina ögon skola se med lust på dem; ty då skola de bliva nedtrampade såsom orenlighet på gatan.

Ana'ma hanige'za nagri ha' vahe'mo'zama nege'za Ra Anumzamo'a agri kaziga mani'ne hu'za nehu'za, Ra Anumzana kagri Anumzamo'a iga mani'ne hu'zama hu'naza nanekegura zamagazegu hugahaze. Nagri ha' vahe'mo'zama havizama hanaza zana, nagra navufinti zamagegahue. Ana hugahazankino kampi hapa me'nege'za vahe'mo'za rehapa kopa hu'za vano hazaza hu'za haviza hugahaze.

11 En dag skall komma, då dina murar skola byggas upp; på den dagen skola dina gränser sträcka sig vida.

Ana huga hiankino ana knama esanigeta, Israeli vahe'mota ranra kuma tamimofo kegina ete eri kasefa huta nehuta, mopa tamimofo isa kana erinte ra huta vuta eta hugahaze.

12 På den dagen skall man komma till dig både från Assur och från Egyptens städer, ja från Egypten och ända ifrån floden, och från hav till hav, och från berg till berg.

Ana knafima tamagritegama vahe'ma esazana, Asiria mopareti agafa huteno vuno, Isipi mopare uhanatiteno, Isipi moparetira vuvava huno Yufretisi ran tima me'nea moparega vanigeno, mago hagerinteti vuno mago hagerinkenare vanigeno, mago agonaregati vuno mago agonaregama nemaniza vahe'mo'zanena tamagritega egahaze.

13 Men eljest skall jorden bliva en ödemark för sina inbyggares skull; det skall vara deras gärningars frukt.

Hianagi ana vahe'mokizmi mopafina vahera omanitfa hanigeno, ka'ma koka fore hugahie. Na'ankure ana mopafima mani'naza vahe'mo'zama hu'naza kefo avu'ava zanku anara hugahie.

14 Vakta med din stav ditt folk, din arvedels hjord, så att den får hava sin avskilda boning i skogen på Karmel; låt den gå i bet i Basan och i Gilead, likasom under forna dagar.

Ra Anumzamoka Nagri vahere hunka huhampari zamante'nana vaheka'arera, sipisipi kva vahe kna hunka zafa tanopafima menima mani'naza vaheka'a kegava huzamanto. Hagi kagra zamatrege'za ko'ma hu'nazaza hu'za, Basani mopane Gileati mopama afovage'ma hu'nea mopafi hoza ante'za nene'za maniho.

15 Ja, likasom i de dagar då du drog ut ur Egyptens land skall jag låta dem se underbara ting.

Ana nanekerera Ra Anumzamo'a tamage huno nehuno, korapa'ma Isipi mopafima kinama hu'neta kazokazo eri'zama enerita mani'nazage'na, Nagra hankavenentake kaguva zantami eri fore nehu'na, tamavre'na atirami'noa kna hu'na, tamagritera hanave kaguvaza eri fore hugahue.

16 Hedningarna skola se det och komma på skam med all sin makt. De skola nödgas lägga handen på munnen, deras öron skola vara bedövade.

Ra Anumzamo'ma tamagrite'ma eri fore'ma hania avu'ava zama, ama mopafi vahe'mo'zama negesageno'a hankave zamimo'a amne zankna nehanige'za, zamagazegu nehu'za antahintahi hakare hugahaze. Ana nehu'za keaga osu zamagitera rehamunenki'za, negi vahe maniaza hugahaze.

17 De skola slicka stoftet såsom ormar; lika maskar som kräla på jorden skola de med bävan övergiva sina borgar. Med förskräckelse skola de söka HERREN, vår Gud; Ja, för dig skola de frukta.

Ana nehu'za osifa'vemo hiaza hu'za zamasaguregati regraro ahe'za vano nehu'za, kugusopa nene'za fra'ma ki'za nemaniza kumapinti'ma atirami'za Ra Anumzana tagri Anumzamofo avure'ma eme otisanu'za, tusi koro nehu'za zamahirahiku hugahaze.

18 Vem är en sådan Gud som du? -- du som förlåter kvarlevan av din arvedel dess missgärning och tillgiver den dess överträdelse, du som icke behåller vrede evinnerligen, ty du har lust till nåd,

Anumzamoka magora kagrikna anumzana omani'ne, Ana hu'neankino kagri vahepinti'ma osi'a naga'ma ozamahe zamatrage zama mani'naza nagamokizmi kumi'ma atre zamantega anumzana omani'ne. Anumzamoka kagrira krimpa neheanagi ana zamo'a za'zatera mevava hunora novie. Na'ankure Kagra muse hunerantenka mevava kavesi zanteti kavesi'nerantane.

19 och du skall åter förbarma dig över oss och trampa våra missgärningar under fötterna. Ja, du skall kasta alla deras synder i havets djup.

Kagra mago'ene kasunkura hunerantenka, tagri kumira erinka kagianu rehapatitenka, erinka hagerimofona amefenkame ro'are mate vutregahane.

20 Du skall bevisa trofasthet mot Jakob och nåd mot Abraham, såsom du med ed har lovat våra fäder i forntidens dagar.

Kagra korapa tagehe'i Abrahamune Jekopu kiznima huvempama huznante'nana kante amage antenka, vagaoreno mevava kavesi zana taveri hugahane.