< Mika 7 >

1 Ve mig! Det är mig, såsom när frukten är insamlad om sommaren, eller såsom när efterskörden efter vinbärgningen är slut och ingen druvklase mer finnes att äta, intet förstlingsfikon av dem jag hade haft lust till.
Alaut ako! kay ako nahimong ingon niadtong tapus na maani nila ang mga bunga sa ting-init, ingon man sa mga hinagdaw sa kaparrasan: walay mga pungpong sa bunga nga arang makaon; ang akong kalag nagatinguha sa unang hinog sa igos.
2 De fromma äro försvunna ur landet, och ingen redlig man finnes bland människorna. Alla ligga de på lur efter blod; envar vill fånga den andre i sitt nät.
Ang tawo nga diosnon nawagtang na sa yuta, ug walay usa nga matarung sa taliwala sa mga tawo: silang tanan nagabanhig aron sa pag-ula ug dugo; ang tagsatagsa kanila nagahati sa iyang igsoon uban ang iyang pukot.
3 Till att främja det onda äro deras händer redo: fursten begär gåvor, och domaren står efter vinning; den mäktige kräver öppet vad honom lyster; så bedriva de vrånghet.
Ang ilang mga kamot anaa na sa kadautan andam sa bulohaton sa pagbuhat niana sa dakung kakugi; ang principe mangutang batok sa linupigan ug ang maghuhukom andam sa pagdawat sa balus; ug ang tawong gamhanan, nagapahayag siya sa dautang tinguha sa iyang kalag: sa ingon niana gisalapid nila ang justicia.
4 Den bäste ibland dem är såsom ett törnsnår, den redligaste värre än en taggig häck. Men när dina siares dag är inne, ja, när hemsökelsen når dig, då skall bestörtning komma ibland dem.
Ang tawo nga labing maayo kanila sama sa sampinit; ang labing matarung kanila dautan pa kay sa kural nga tunokon: ang adlaw sa imong mga magbalantay, bisan ang pagdu-aw kanimo, ania na; karon mao ang ilang pagkalibog.
5 Man får icke tro på någon vän, icke lita på någon förtrogen; för henne som vilar i din famn måste du vakta din muns dörrar.
Ayaw kamo pagsalig sa inyong isigkatawo; ayaw kamo pagsalig sa usa ka higala; tak-oma ang pultahan sa imong baba gikan kaniya nga nagapauraray sa imong dughan.
6 Ty sonen föraktar sin fader, dottern sätter sig upp mot sin moder, sonhustrun mot sin svärmoder, och envar har sitt eget husfolk till fiender.
Kay ang anak nga lalake magapildi sa dungog sa amahan, ang anak nga babaye mosukol sa iyang inahan, ang umagad nga babaye batok sa iyiang ugangan nga babaye; ang mga kaaway sa usa ka tawo mao ra ang katipon niya sa iyang panimalay.
7 Men jag vill skåda efter HERREN, jag vill hoppas på min frälsnings Gud; min Gud skall höra mig.
Apan mahitungod kanako, ako magatan-aw ngadto kang Jehova; ako magahulat sa Dios sa akong kaluwasan: ang akong Dios magapamati kanako.
8 Glädjens icke över mig, I mina fiender. Om jag än har fallit, skall jag dock stå upp igen; om jag än sitter i mörkret, är dock HERREN mitt ljus.
Ayaw pagkalipay batok kanako, Oh kaaway ko: sa diha nga ako mapukan, mobangon ako; sa diha nga ako molingkod sa kangitngitan, si Jehova mao ang kahayag alang kanako.
9 Eftersom jag har syndat mot HERREN, vill jag bära hans vrede, till dess att han utför min sak och skaffar mig rätt, till dess att han för mig ut i ljuset, så att jag med lust får se på hans rättfärdighet.
Antuson ko lamang ang kapungot ni Jehova, kay nakasala man ako batok kaniya, hangtud nga siya magalaban kanako, ug magapakanaug sa iyang paghukom alang kanako: dad-on niya ako ngadto sa kahayag, ug ako makakita sa iyang pagkamatarung.
10 När mina fiender se det, skola de höljas med skam, desamma som säga till mig: »Var är nu HERREN, din Gud?» Mina ögon skola se med lust på dem; ty då skola de bliva nedtrampade såsom orenlighet på gatan.
Unya ang akong kaaway makakita niini, ug ang kaulaw motikyup kaniya nga nagaingon kanako: Hain man si Jehova nga imong Dios? Ang akong mga mata makakita sa akong tinguha diha kaniya; karon siya pagatamakan sama sa lapok sa kadalanan.
11 En dag skall komma, då dina murar skola byggas upp; på den dagen skola dina gränser sträcka sig vida.
Usa ka adlaw alang sa pagtukod sa imong mga kuta! niadtong adlawa ang sugo pagabalhinon ngadto sa halayo.
12 På den dagen skall man komma till dig både från Assur och från Egyptens städer, ja från Egypten och ända ifrån floden, och från hav till hav, och från berg till berg.
Niadtong adlawa sila moanha kanimo gikan sa Asiria, ug gikan sa mga ciudad sa Egipto, ug gikan sa Egipto bisan pa hangtud sa Suba, gikan sa dagat, ngadto sa usa ka dagat, ug gikan sa bukid ngadto sa usa ka bukid.
13 Men eljest skall jorden bliva en ödemark för sina inbyggares skull; det skall vara deras gärningars frukt.
Bisan pa niana, ang yuta mahimong biniyaan tungod kanila nga nagapuyo niana, tungod sa bunga sa ilang mga gibuhat.
14 Vakta med din stav ditt folk, din arvedels hjord, så att den får hava sin avskilda boning i skogen på Karmel; låt den gå i bet i Basan och i Gilead, likasom under forna dagar.
Pakan-a ang imong katawohan pinaagi sa imong sungkod, ang panon sa imong panulondon, nga nagapuyo nga nag-inusara, sa taliwala sa kalasangan sa Carmelo: pasibsiba sila didto sa Basan ug sa Galaad, sama sa kanhing mga adlaw.
15 Ja, likasom i de dagar då du drog ut ur Egyptens land skall jag låta dem se underbara ting.
Ingon sa mga adlaw sa paggula mo gikan sa yuta sa Egipto igapakita ko kanila ang mga butang nga kahibulongan.
16 Hedningarna skola se det och komma på skam med all sin makt. De skola nödgas lägga handen på munnen, deras öron skola vara bedövade.
Ang mga nasud makakita ug mangaulaw tungod sa tibook nilang kusog; sampongan nila sa ilang kamot ang ilang baba; ug ang ilang, mga igdulungog mangabungol.
17 De skola slicka stoftet såsom ormar; lika maskar som kräla på jorden skola de med bävan övergiva sina borgar. Med förskräckelse skola de söka HERREN, vår Gud; Ja, för dig skola de frukta.
Sila magatilap sa abug ingon sa usa ka bitin; sama sa mga butang nga nagakamang sa yuta sila manggula nga magakurog gikan sa ilang mga tinakpan nga dapit; uban sa kahadlok moduol sila kang Jehova nga akong Dios, ug mangalisang tungod kanimo.
18 Vem är en sådan Gud som du? -- du som förlåter kvarlevan av din arvedel dess missgärning och tillgiver den dess överträdelse, du som icke behåller vrede evinnerligen, ty du har lust till nåd,
Kinsa ba, Oh Dios, ang usa ka Dios nga sama kanimo, nga makapasaylo sa kasal-anan, ug mopaagi lamang sa mga kalapasan sa salin sa iyang panulondon? siya wala magapabilin sa iyang kasuko sa walay katapusan, kay siya nahamuot sa mahigugmaong-kalolot.
19 och du skall åter förbarma dig över oss och trampa våra missgärningar under fötterna. Ja, du skall kasta alla deras synder i havets djup.
Siya magabaton pag-usab ug kalooy kanato; siya magayatak sa atong mga kasal-anan; ug isalibay mo ang tanan nilang mga sala ngadto sa kahiladman sa dagat.
20 Du skall bevisa trofasthet mot Jakob och nåd mot Abraham, såsom du med ed har lovat våra fäder i forntidens dagar.
Ikaw magatuman sa pagpamatuod sa kamatuoran kang Jacob, ug sa mahigugmaong-kalolot kang Abraham, ingon nga imong ginapanumpa sa among mga amahan gikan pa sa mga adlaw nga karaan.

< Mika 7 >