Mika 3
1 Och jag sade: Hören, I Jakobs hövdingar och I furstar av Israels hus. Tillkommer det ej eder att veta vad rätt är,
To naah kai mah, Aw Jakob zaehoikungnawk, Israel imthung takoh ukkungnawk, tahngai oh; katoeng ah lokcaekhaih na panoek o han om ai maw? tiah ka naa.
2 I som haten det goda och älsken det onda, I som sliten huden av kroppen på människorna och köttet från deras ben?
Kahoih to na hnukma o moe, sethaih to na koeh o lat; kai kaminawk ih ahin to na khok pae o moe, ahuh pong ih ngan doeh na khok pae o;
3 Men eftersom dessa äta mitt folks kött och riva huden av deras kropp och bryta sönder deras ben, för att stycka dem likasom det man kastar i grytan, ja, likasom kött som lägges i kitteln,
nangcae loe laom pui pongah thongh han ih moi baktih, laom pongah thongh hanah abaeh ih moi baktiah, kai kaminawk ih ngan to na caak o moe, ahin to na khok o pacoengah, ahuhnawk to na khaeh pae o.
4 därför skall HERREN icke svara dem, när de ropa till honom; han skall dölja sitt ansikte för dem på den tiden, för deras onda väsendes skull.
Nito naah loe nihcae mah Angraeng khaeah hang o tih, toe anih mah pathim pae mak ai: a sak o ih hmuen hoih ai pongah, to tiah a hangh o naah anih mah nihcae khae hoi mikhmai hawk ving tih.
5 Så talar HERREN mot de profeter som föra mitt folk vilse, mot dem som ropa: »Allt står väl till!», så länge de hava något att tugga med sina tänder, men båda upp folket till helig strid mot den som ej giver dem något i gapet.
Angraeng mah kai ih kami loklam amkhraengsak, tahmaanawk kawng to hae tiah thuih; buh pacah o naah nihcae mah monghaih kawng to thuih o, buh pacah o ai naah loe, misa anghtawkhaih kawng to a thuih o.
6 Därför skall natt komma över eder, så att det bliver slut på Ja, solen skall gå ned över profeterna och dagen varda mörk över dem.
To pongah hnuksakhaih a hnuk o han ai ah, nangcae nuiah vinghaih to pha ueloe, angzo han koi thuih han ai ah, vinghaih to na tong o tih; tahmaanawk hanah ni duemh tih, khodai loe nihcae han khoving ah angcoeng tih.
7 Siarna skola stå där med skam, och spåmännen skola få blygas; de skola alla nödgas skyla sitt skägg, då nu intet svar mer kommer från Gud.
Hnukhaih tawn kaminawk loe azat o ueloe, angzo han koi thui thaih kaminawk loe poek anghmang o sut tih; ue, Sithaw khae hoi lok pathimhaih om ai pongah, nihcae loe pahni tamuep o boih tih, tiah thuih.
8 Men jag, jag är uppfylld med kraft, ja, med HERRENS Ande, med rättsinne och frimodighet, så att jag kan förkunna för Jakob hans överträdelse och för Israel hans synd.
Toe kai loe Jakob zaehaih hoi Israel zaehaih to taphong hanah, Angraeng ih Muithla hoiah ka koi; toenghaih, thacakhaih hoi sak thaihaih to ang paek.
9 Hören då detta, I hövdingar av Jakobs hus och I furstar av Israels hus, I som hållen för styggelse vad rätt är och gören krokigt allt vad rakt är,
Nangcae Jakob ih imthung takoh zaehoikung angraengnawk, Israel imthung takoh ukkung angraengnawk, tahngai oh; toenghaih to na panuet o moe, loktang to nam ro o sak.
10 I som byggen upp Sion med blodsdåd och Jerusalem med orättfärdighet --
Athii palonghaih hoiah Zion to na sak o moe, zaehaih hoiah Jerusalem to na sak o.
11 den stad vars hövdingar döma för mutor, vars präster undervisa för betalning, och vars profeter spå för penningar, allt under det de stödja sig på HERREN och säga: »Är icke HERREN mitt ibland oss? Olycka skall ej komma över oss.»
Zaehoikungnawk loe bokhaih phoisa to talawk o pongah, katoengah lok takroek o ai, qaimanawk loe tangqum paek naah ni ca patuk o, nihcae ih tahmaanawk doeh tangka paek pacoengah ni hmabang angzo han koi hmuen kawng to thuih pae o. Toe nihcae loe Angraeng abomhaih to oep o moe, aicae salakah Angraeng oh na ai maw? Aicae nuiah raihaih pha mak ai, tiah a thuih o.
12 Därför skall för eder skull Sion varda upplöjt till en åker och Jerusalem bliva en stenhop och tempelberget en skogbevuxen höjd.
Nangcae pongah, Zion loe laikok baktiah atok tih, Jerusalem loe long kangpop baktiah angpop sut tih, tempul sakhaih mae doeh taw ih hmuensangnawk baktiah om tih.
