Matteus 9
1 Och han steg i en båt och for över och kom till sin egen stad.
And Jhesus wente vp in to a boot, and passide ouer the watir, and cam in to his citee.
2 Då förde de till honom en lam man, som låg på en säng. När Jesus såg deras tro sade han till den lame: »Var vid gott mod, min son; dina synder förlåtas dig.»
And lo! thei brouyten to hym a man sike in palesie, liggynge in a bed. And Jhesus saw the feith of hem, and seide to the man sike in palesye, Sone, haue thou trist; thi synnes ben foryouun to thee.
3 Då sade några av de skriftlärde vid sig själva: »Denne hädar.»
And lo! summe of the scribis seiden withynne hem silf, This blasfemeth.
4 Men Jesus förstod deras tankar och sade: »Varför tänken I i edra hjärtan vad ont är?
And whanne Jhesus hadde seyn her thouytis, he seide, Wherto thenken ye yuele thingis in youre hertis?
5 Vilket är lättare, att säga: 'Dina synder förlåtas dig' eller att säga: 'Stå upp och gå'?
What is liytere to seye, Thi synnes ben foryouun to thee, ethir `to seie, Rise thou, and walke?
6 Men för att I skolen veta att Människosonen har makt här på jorden att förlåta synder, så stå upp» -- sade han nu till den lame -- »och tag din säng och gå hem.»
But that ye wite that mannus sone hath power to foryyue synnes in erthe, thanne he seide to the sijk man in palesie, Rise vp; take thi bed, and go in to thin hous.
7 Då stod han upp och gick hem.
And he roos, and wente in to his hous.
8 När folket såg detta, blevo de häpna och prisade Gud, som hade givit sådan makt åt människor.
And the puple seynge dredde, and glorifiede God, that yaf suche power to men.
9 När Jesus därifrån gick vidare fram, fick han se en man, som hette Matteus, sitta vid tullhuset. Och han sade till denne: »Följ mig.» Då stod han upp och följde honom.
And whanne Jhesus passide fro thennus, he say a man, Matheu bi name, sittynge in a tolbothe. And he seide to hym, Sue thou me.
10 När han därefter låg till bords i hans hus, kommo många publikaner och syndare dit och voro bordsgäster där, jämte Jesus och hans lärjungar.
And he roos, and folewide hym. And it was don, the while he sat `at the mete in the hous, lo! many pupplicans and synful men camen, and saten `at the mete with Jhesu and hise disciplis.
11 Men då fariséerna sågo detta, sade de till hans lärjungar: »Huru kan eder mästare äta med publikaner och syndare?»
And Farisees sien, and seiden to hise disciplis, Whi etith youre maister with pupplicans and synful men?
12 När han hörde detta, sade han: »Det är icke de friska som behöva läkare, utan de sjuka.
And Jhesus herde, and seide, A leche is not nedeful to men that faren wel, but to men that ben yuel at ese.
13 Men gån I åstad och lären eder vad de orden betyda: 'Jag har behag till barmhärtighet, och icke till offer.' Ty jag har icke kommit för att kalla rättfärdiga, utan för att kalla syndare.»
But go ye, and lerne what it is, Y wole merci, and not sacrifice; for I cam, not to clepe riytful men, but synful men.
14 Därefter kommo Johannes' lärjungar till honom och sade: »Varför fasta icke dina lärjungar då vi och fariséerna ofta fasta?»
Thanne the disciplis of Joon camen to hym, and seiden, Whi we and Farisees fasten ofte, but thi disciplis fasten not?
15 Jesus svarade dem: »Icke kunna väl bröllopsgästerna sörja, så länge brudgummen är hos dem? Men den tid skall komma, då brudgummen tages ifrån dem, och då skola de fasta. --
And Jhesus seide to hem, Whether the sones of the spouse moun morne, as long as the spouse is with hem? But daies schulen come, whanne the spouse schal be takun a wei fro hem, and thanne thei schulen faste.
16 Ingen sätter en lapp av okrympt tyg på en gammal mantel, ty det isatta stycket skulle riva bort ännu mer av manteln, och hålet skulle bliva värre.
And no man putteth a clout of buystous clothe in to an elde clothing; for it doith awey the fulnesse of the cloth, and a wers breking is maad.
17 Ej heller slår man nytt vin I gamla skinnläglar; om någon så gjorde, skulle läglarna sprängas sönder och vinet spillas ut, jämte det att läglarna fördärvades. Nej, man slår nytt vin i nya läglar, så bliva båda delarna bevarade.»
Nethir men putten newe wyne in to elde botelis, ellis the botels ben to-broke, and distried, and the wyn sched out. But men putten newe wyne in to newe botels, and bothe ben kept.
18 Medan han talade detta till dem, trädde en synagogföreståndare fram och föll ned för honom och sade: »Min dotter har just nu dött, men kom och lägg din hand på henne, så bliver hon åter levande.»
Whiles that Jhesus spak thes thingis to hem, lo! a prince cam, and worschipide hym, and seide, Lord, my douyter is now deed; but come thou, and putte thin hond on hir, and she schal lyue.
19 Då stod Jesus upp och följde honom med sina lärjungar.
And Jhesus roos, and `hise disciplis, and sueden hym.
20 Men en kvinna, som i tolv år hade lidit av blodgång, närmade sig honom bakifrån och rörde vid hörntofsen på hans mantel.
And lo! a womman, that hadde the blodi flux twelue yere, neiyede bihynde, and touchide the hem of his cloth.
21 Ty hon sade vid sig själv: »Om jag allenast får röra vid hans mantel, så bliver jag hulpen.»
For sche seide with ynne hir self, Yif Y touche oonli the cloth of hym, Y schal be saaf.
22 Då vände Jesus sig om, och när han fick se henne, sade han: »Var vid gott mod, min dotter; din tro har hjälpt dig.» Och kvinnan var hulpen från den stunden.
And Jhesus turnede, and say hir, and seide, Douytir, haue thou trist; thi feith hath maad thee saaf. And the womman was hool fro that our.
23 När Jesus sedan kom in i föreståndarens hus och fick se flöjtblåsarna och folket som höjde klagolåt,
And whanne Jhesus cam in to the hous of the prince, and say mynstrallis, and the puple makynge noise,
24 sade han: »Gån bort härifrån; ty flickan är icke död, hon sover.» Då hånlogo de åt honom.
he seide, Go ye a wei, for the damysel is not deed, but slepith. And thei scornyden hym.
25 Men sedan folket hade blivit utvisat, gick han in och tog flickan vid handen. Då stod hon upp.
And whanne the folc was put out, he wente in, and helde hir hond; and the damysel roos.
26 Och ryktet härom gick ut över hela det landet.
And this fame wente out in to al that loond.
27 När Jesus gick därifrån, följde honom två blinda som ropade och sade: »Davids son, förbarma dig över oss.»
And whanne Jhesus passide fro thennus, twei blynde men criynge sueden hym, and seiden, Thou sone of Dauid, haue merci on vs.
28 Och då han kom hem, trädde de blinda fram till honom; och Jesus frågade dem: »Tron I att jag kan göra detta?» De svarade honom: »Ja, Herre.»
And whanne he cam in to the hous, the blynde men camen to hym; and Jhesus seide to hem, What wolen ye, that I do to you? And thei seiden, Lord, that oure iyen be opened. And Jhesus seide, Bileuen ye, that Y mai do this thing to you? Thei seien to him, Yhe, Lord.
29 Då rörde han vid deras ögon och sade: »Ske eder efter eder tro.»
Thanne he touchide her iyen, and seide, Aftir youre feith be it doon to you.
30 Och deras ögon öppnades. Och Jesus tillsade dem strängeligen att se till, att ingen finge veta detta.
And the iyen of hem were opened. And Jhesus thretenede hem, and seide, Se ye, that no man wite.
31 Men de gingo åstad och utspridde ryktet om honom över hela det landet.
But thei yeden out, and diffameden hym thorou al that lond.
32 När dessa voro på väg ut, förde man till honom en dövstum som var besatt.
And whanne thei weren gon out, loo! thei brouyten to hym a doumbe man, hauynge a deuel.
33 Och när den onde anden hade blivit utdriven, talade den dövstumme. Och folket förundrade sig och sade: »Sådant har aldrig förut varit sett i Israel.»
And whanne the deuel was cast out, the doumb man spak. And the puple wondride, and seide, It hath not be say thus in Israel.
34 Men fariséerna sade: »Det är med de onda andarnas furste som han driver ut de onda andarna.»
But the Farisees seiden, In the prince of deuelis he castith out deuelis.
35 Och Jesus gick omkring i alla städer och byar och undervisade i deras synagogor och predikade evangelium om riket och botade alla slags sjukdomar och allt slags skröplighet.
And Jhesus wente `aboute alle the `citees and castels, techinge in the synagogis of hem, and prechynge the gospel of the kyngdom, and helynge euery langour and euery sijknesse.
36 Och när han såg folkskarorna, ömkade han sig över dem, eftersom de voro så illa medfarna och uppgivna, »lika får som icke hava någon herde.»
And he siy the puple, and hadde reuthe on hem; for thei weren trauelid, and liggynge as scheep not hauynge a scheepherde.
37 Därför sade han till sina lärjungar: »Skörden är mycken, men arbetarna äro få.
Thanne he seide to hise disciplis, Sotheli there is myche ripe corn, but fewe werk men.
38 Bedjen fördenskull skördens Herre att han sänder ut arbetare till sin skörd.»
Therfor preye ye the lord of the ripe corn, that he sende werke men in to his ripe corn.
