< Matteus 5 >

1 När han nu såg folket, gick han upp på berget; och sedan han hade satt sig ned, trädde hans lärjungar fram till honom.
Побачивши ж народ, зійшов на гору, і,як сїв, приступили до Него ученики Його;
2 Då öppnade han sin mun och undervisade dem och sade:
і відкрив Він уста свої, і навчав їх, глаголючи:
3 »Saliga äro de som äro fattiga i anden, ty dem hör himmelriket till.
Блаженні вбогі духом, бо їх царство небесне.
4 Saliga äro de som sörja, ty de skola bliva tröstade.
Блаженні сумні, бо такі втїшять ся.
5 Saliga äro de saktmodiga, ty de skola besitta jorden.
Блаженні тихі, бо такі осягнуть землю.
6 Saliga äro de som hungra och törsta efter rättfärdighet, ty de skola bliva mättade.
Блаженні голодні й жадні правди, бо такі наситять ся.
7 Saliga äro de barmhärtiga, ty dem skall vederfaras barmhärtighet.
Блаженні милостиві, бо такі будуть помилувані.
8 Saliga äro de renhjärtade, ty de skola se Gud.
Блаженні чисті серцем, бо такі побачять Бога.
9 Saliga äro de fridsamma, ty de skola kallas Guds barn.
Блаженні миротворці, бо такі синами Божими звати муть ся.
10 Saliga äro de som lida förföljelse för rättfärdighets skull, ty dem hör himmelriket till.
Блаженні, кого гонять за правду, бо їх царство небесне.
11 Ja, saliga ären I, när människorna för min skull smäda och förfölja eder och sanningslöst säga allt ont mot eder.
Блаженні ви, коли вас безчестити муть, та гонити муть, та казати муть на вас усяке лихе слово не по правдї, ради мене.
12 Glädjens och fröjden eder, ty eder lön är stor i himmelen. Så förföljde man ju ock profeterna, som voro före eder.
Радуйтесь і веселітесь: бо велика нагорода ваша на небі; так бо гонили й пророків, що бували перше вас.
13 I ären jordens salt; men om saltet mister sin sälta, varmed skall man då giva det sälta igen? Till intet annat duger det än till att kastas ut och trampas ned av människorna.
Ви сіль землї; коли ж сіль звітріє, то чим солити? Нї-на-що не годить ся тоді вона, тільки щоб викинути геть і щоб топтали її люде.
14 I ären världens ljus. Icke kan en stad döljas, som ligger uppe på ett berg?
Ви сьвітло сьвіту. Не може город сховати ся, стоячи на горі;
15 Ej heller tänder man ett ljus och sätter det under skäppan, utan man sätter det på ljusstaken, så att det lyser för alla dem som äro i huset.
і, засьвітивши сьвічку, не став лять під посудину, а на сьвічнику то й сьвітить вона всїм, хто в хатї.
16 På samma sätt må ock edert ljus lysa inför människorna, så att de se edra goda gärningar och prisa eder Fader, som är i himmelen.
так нехай сяє сьвітло ваше перед людьми, щоб вони бачили ваші добрі дїла, й прославляли Отця вашого, що на небі.
17 I skolen icke mena att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har icke kommit för att upphäva, utan för att fullborda.
Не думайте, що я прийшов знївечити закон або пророків; не прийшов я знївечити, а сповнити.
18 Ty sannerligen säger jag eder: Intill dess himmel och jord förgås, skall icke den minsta bokstav, icke en enda prick av lagen förgås, förrän det allt har fullbordats.
Істино бо глаголю вам: Доки перейде небо й земля, одна йота, або одна титла не перейде з закону, аж поки все станеть ся.
19 Därför, den som upphäver ett av de minsta bland dessa bud och lär människorna så, han skall räknas för en av de minsta i himmelriket; men den som håller dem och lär människorna så, han skall räknas för stor i himmelriket.
Тим, хто поламле одну найменшу з сих заповідей і навчить так людей, той звати меть ся найменшим у царстві небесному; а хто сповнить і навчить, той звати меть ся великим у царстві небесному.
20 Ty jag säger eder, att om eder rättfärdighet icke övergår de skriftlärdes och fariséernas, så skolen I icke komma in i himmelriket.
Глаголю бо вам: Що коли ваша правда не переважить письменників та Фарисеїв, то не ввійдете в царство небесне.
21 I haven hört att det är sagt till de gamle: 'Du skall icke dräpa; och den som dräper, han är hemfallen åt Domstolens dom.'
Чували ви, що сказано старосьвіцьким: Не вбий, а хто вбє, на того буде суд.
22 Men jag säger eder: Var och en som vredgas på sin broder, han är hemfallen åt Domstolens dom; men den som säger till sin broder: 'Du odåga', han är hemfallen åt Stora rådets dom; och den som säger: 'Du dåre', han är hemfallen åt det brinnande Gehenna. (Geenna g1067)
Я ж вам глаголю: Хто сердить ся на брата свого без причини, на того буде суд; а хто скаже на брата свого: Рака [Безчесний], на того буде громадський суд; хто ж скаже: дурню, на того буде огонь пекельний. (Geenna g1067)
23 Därför, om du kommer med din gåva till altaret, och där drager dig till minnes att din broder har något emot dig,
Тим, коли принесеш дар свій до жертівнї, й згадаєш там, що твій брат має що проти тебе;
24 så lägg ned din gåva där framför altaret, och gå först bort och förlik dig med din broder, och kom sedan och bär fram din gåva.
зостав свій дар перед жертівнею, і йди геть, помирись перш із братом твоїм, а тоді прийди й подай дар твій.
25 Var villig till snar förlikning med din motpart, medan du ännu är med honom på vägen, så att din motpart icke drager dig inför domaren, och domaren överlämnar dig åt rättstjänaren, och du bliver kastad i fängelse.
Мирись із твоїм противником хутко, доки ти ще в дорозі з ним, щоб не віддав тебе противник судді, а суддя не віддав тебе осавулї (слузї), і не вкинуто тебе в темницю.
26 Sannerligen säger jag dig: Du skall icke slippa ut därifrån, förrän du har betalt den yttersta skärven.
Істино глаголю тобі: Не вийдеш звідтіля, доки не віддаси й останнього шеляга.
27 I haven hört att det är sagt: 'Du skall icke begå äktenskapsbrott.'
Чували ви, що сказано старосьвіцьким: Не чини перелюбу.
28 Men jag säger eder: Var och en som med begärelse ser på en annans hustru, han har redan begått äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta.
Я ж вам глаголю: Хто спогляне на жінку жадібним оком, той уже вчинив перелюб із нею в серці своїм.
29 Om nu ditt högra öga är dig till förförelse, så riv ut det och kasta det ifrån dig; ty det är bättre för dig att en av dina lemmar fördärvas, än att hela din kropp kastas i Gehenna. (Geenna g1067)
Коли ж око твоє праве блазнить тебе, вирви його, й кинь од себе; бо більша користь тобі, щоб один із членів твоїх згинув, а не все тіло вкинуто в пекло. (Geenna g1067)
30 Och om din högra hand är dig till förförelse, så hugg av den och kasta den ifrån dig; ty det är bättre för dig att en av dina lemmar fördärvas, än att hela din kropp kommer till Gehenna. (Geenna g1067)
І коли права рука твоя блазнить тебе відотни її, й кинь од себе; більша бо користь тобі, щоб один із членів твоїх згинув, а не все тіло твоє вкинуто в пекло. (Geenna g1067)
31 Det är ock sagt: 'Den som vill skilja sig från sin hustru han skall giva henne skiljebrev.'
Сказано ж: Що хто розводить ся з жінкою своєю, нехай дасть їй розвідний лист.
32 Men jag säger eder: Var och en som skiljer sig från sin hustru för någon annan saks skull än för otukt, han bliver orsak till att äktenskapsbrott begås med henne. Och den som tager en frånskild kvinna till hustru, han begår äktenskapsbrott.
Я ж вам глаголю: Що хто розведеть ся з жінкою своєю, хиба що за перелюб, доводить її до перелюбу; й хто оженить ся з розвідкою, чинить перелюб.
33 Ytterligare haven I hört att det är sagt till de gamle: 'Du skall icke svärja falskt' och 'Du skall hålla din ed inför Herren.'
Знов чували, що сказано старосьвіцьким: Не кленись криво, а сповняй перед Господом обітниці твої.
34 Men jag säger eder att I alls icke skolen svärja, varken vid himmelen, ty den är 'Guds tron',
Я ж вам глаголю: Не клянїть ся зовсім: нї небом, бо воно престол Божий;
35 ej heller vid jorden, ty den är 'hans fotapall', ej heller vid Jerusalem, ty det är 'den store Konungens stad';
нї землею, бо вона підніжок ніг Його; нї Єрусалимом, бо се город великого царя;
36 ej heller må du svärja vid ditt huvud, ty du kan icke göra ett enda hår vare sig vitt eller svart;
нї головою твоєю не клянись, бо не зможеш зробити нї одного волоса білим або чорним.
37 utan sådant skall edert tal vara, att ja är ja, och nej är nej. Vad därutöver är, det är av ondo.
Слово ж ваще нехай буде: так, так; нї, нї; бо що більш над се, те від лихого.
38 I haven hört att det är sagt: 'Öga för öga och tand för tand.'
Чували ви, що сказано: Око за око, й зуб за зуб.
39 Men jag säger eder att I icke skolen stå emot en oförrätt; utan om någon slår dig på den högra kinden, så vänd ock den andra till åt honom;
Я ж вам глаголю: Не противтесь лихому, а хто вдарить тебе у праву щоку твою, повернись до него й другою.
40 och om någon vill gå till rätta med dig för att beröva dig din livklädnad, så låt honom få manteln med;
І хто схоче судитись із тобою і зняти з тебе свиту, віддай йому й жупанок.
41 och om någon tvingar dig att till hans tjänst gå med en mil, så gå två med honom.
І хто силувати ме тебе йти милю, йди з ним дві.
42 Giv åt den som beder dig, och vänd dig icke bort ifrån den som vill låna av dig.
Дай, хто в тебе просить, і хто хоче в тебе позичити, не одвертайсь од него.
43 I haven hört att det är sagt: 'Du skall älska din nästa och hata din ovän.'
Чували ви, що сказано: Люби ближнього твого, й ненавидь ворога твого.
44 Men jag säger eder: Älsken edra ovänner, och bedjen för dem som förfölja eder,
Я ж вам глаголю: Любіть ворогів ваших, благословляйте, хто клене вас, робіть добро, хто ненавидить вас, і моліть ся за тих, що обижають вас і гонять вас;
45 och varen så eder himmelske Faders barn; han låter ju sin sol gå upp över både onda och goda och låter det regna över både rättfärdiga och orättfärdiga.
щоб вам бути синами Отця вашого, що на небі; Він бо велить сонцю своєму сходити над лихими й над добрими, й посилає дощ на праведних і неправедних.
46 Ty om I älsken dem som älska eder, vad lön kunnen I få därför? Göra icke publikanerna detsamma?
Бо коли ви любите тих, що люблять вас, то за що вам нагорода? хиба й митники не те саме роблять?
47 Och om I visen vänlighet mot edra bröder allenast, vad synnerligt gören I därmed? Göra icke hedningarna detsamma?
І коли витаєте тільки братів ваших, то що надто робите? хиба й митники не так роблять?
48 Varen alltså I fullkomliga, såsom eder himmelske Fader är fullkomlig.» Se Domstol i Ordförkl.
Оце ж бувайте звершені, як Отець ваш, що на небі, звершений.

< Matteus 5 >