Matteus 27
1 Men när det hade blivit morgon, fattade alla översteprästerna och folkets äldste det beslutet angående Jesus, att de skulle döda honom.
Pea kuo pongipongi hake, pea fealēleaʻaki ʻae kau taulaʻeiki lahi kotoa pē mo e kau mātuʻa ʻoe kakai kia Sisu, ke tāmateʻi ia:
2 Och de läto binda honom och förde honom bort och överlämnade honom åt Pilatus, landshövdingen.
Pea hili ʻenau haʻi ia, naʻa nau toki ʻave ia kia Ponito Pailato ko e pule.
3 När då Judas, som hade förrått honom, såg att han var dömd, ångrade han sig och bar de trettio silverpenningarna tillbaka till översteprästerna och de äldste
Pea ko Siutasi, ʻaia naʻa ne lavakiʻi ia, ʻi heʻene mamata kuo fakamaau ia ke mate, naʻe fakatomala ia, ʻo ne toe ʻomi ʻae konga siliva ʻe tolungofulu ki he kau taulaʻeiki lahi mo e kau mātuʻa,
4 och sade: »Jag har syndat därigenom att jag har förrått oskyldigt blod.» Men de svarade: »Vad kommer det oss vid? Du får själv svara därför.»
ʻo ne pehē, “Kuo u fai angahala ʻi heʻeku lavakiʻi ʻae toto māʻoniʻoni.” Pea nau pehē, “Ko e hā ia kiate kimautolu? Vakai pe ʻe koe.”
5 Då kastade han silverpenningarna i templet och gick sin väg. Sedan gick han bort och hängde sig.
Pea lī ʻe ia ʻae ngaahi konga siliva ki lalo ʻi he falelotu lahi, ʻo ne ʻalu atu ʻo noʻouʻa ia.
6 Men översteprästerna togo silverpenningarna och sade: »Det är icke lovligt att lägga dem i offerkistan, eftersom det är blodspenningar.»
Pea toʻo mai ʻe he kau taulaʻeiki lahi ʻae ngaahi konga siliva, ʻonau pehē, “ʻOku ʻikai ngofua ke ʻai ia ki he puha koloa, he ko e totongi ia ʻoe toto.”
7 Och sedan de hade fattat sitt beslut, köpte de för dem Krukmakaråkern till begravningsplats för främlingar.
Pea naʻa nau fakakaukau, pea toki fakatauʻaki ia ʻae ngoue ʻae tufunga ngaohi ipu, ke tanu ai ʻae kakai muli.
8 Därför kallas den åkern ännu i dag Blodsåkern.
Ko ia naʻe ui ʻae ngoue ko ia, “ko e ngoue ʻoe toto”, ʻo aʻu ki he ʻaho ni.
9 Så fullbordades det som var sagt genom profeten Jeremias, när han sade: »Och jag tog de trettio silverpenningarna -- priset för den man vilkens värde hade blivit bestämt, den som israelitiska män hade värderat --
Pea fakamoʻoni ai ia ʻaia naʻe lea ʻaki ʻe he palōfita, ko Selemaia, ʻo pehē, “Pea naʻa nau toʻo ʻae konga siliva ʻe tolungofulu, ko hono totongi ʻo ia naʻe fakatau, ʻaia naʻe fakatatau ia ki ai ʻe he fānau ʻa ʻIsileli;
10 och jag gav dem till betalning för Krukmakaråkern, i enlighet med Herrens befallning till mig.»
ʻo totongi ʻaki ia ʻae ngoue ʻae tufunga ngaohi ipu, ʻo hangē ko e fekau ʻa Sihova kiate au.”
11 Men Jesus ställdes fram inför landshövdingen. Och landshövdingen frågade honom och sade: »Är du judarnas konung?» Jesus svarade honom: »Du säger det själv.»
Pea tuʻu ʻa Sisu ʻi he ʻao ʻoe pule: pea fehuʻi ʻae pule kiate ia, ʻo pehē, “Ko e tuʻi koe ʻoe kakai Siu?” Pea talaange ʻe Sisu kiate ia, “Ko ia pe.”
12 Men när översteprästerna och de äldste framställde sina anklagelser mot honom, svarade han intet.
Pea ʻi he talakoviʻi ia ʻe he kau taulaʻeiki lahi mo e kau mātuʻa, naʻe longo pe ia.
13 Då sade Pilatus till honom: »Hör du icke huru mycket de hava att vittna mot dig?»
Pea toki lea ʻa Pailato kiate ia, “ʻIkai te ke fanongo ki he ngaahi meʻa lahi ni ʻoku nau fakaʻilo ʻiate koe?”
14 Men han svarade honom icke på en enda fråga, så att landshövdingen mycket förundrade sig.
Ka naʻe ʻikai ʻaupito lea ia ki ai; ko ia naʻe ofo lahi ʻaupito ai ʻae pule.
15 Nu var det sed att landshövdingen vid högtiden gav folket en fånge lös, vilken de ville.
Pea ko e meʻa naʻe fai ʻe he pule ʻi he kātoanga ko ia, ko e vete ʻo tuku atu ki he kakai ha pōpula ʻe tokotaha, naʻa nau loto ki ai.
16 Och man hade då en beryktad fånge, som hette Barabbas.
Pea naʻa nau maʻu ʻi he ngaahi ʻaho [ko ia ]ʻae pōpula ongoongo, naʻe ui ko Palāpasa.
17 När de nu voro församlade, frågade Pilatus dem: »Vilken viljen I att jag skall giva eder lös, Barabbas eller Jesus, som kallas Messias?»
Ko ia ʻi he kātoa fakataha ʻakinautolu, naʻe pehē ai ʻe Pailato kiate kinautolu, “Ko hai ʻoku mou loto ke u tuku atu kiate kimoutolu? ʻA Palāpasa, pe ko Sisu ʻaia ʻoku ui ko Kalaisi?”
18 Han visste nämligen att det var av avund som man hade dragit Jesus inför rätta.
He naʻa ne ʻilo ko e meʻa ʻi he meheka kuo nau tuku atu ai ia.
19 Och medan han satt på domarsätet, hade hans hustru sänt bud till honom och låtit säga: »Befatta dig icke med denne rättfärdige man; ty jag har i natt lidit mycket i drömmen för hans skull.»
Pea kuo nofo ia ʻi he nofoʻanga fakamaau, pea fekau ʻe hono uaifi kiate ia, ʻo pehē, “ʻOua naʻa ke kau ʻi ha meʻa ki he tangata māʻoniʻoni na: he naʻaku mamahi lahi he ʻaho ni koeʻuhi ko ia ʻi [heʻeku ]misi.”
20 Men översteprästerna och de äldste hade övertalat folket att begära Barabbas och låta förgöra Jesus.
Ka naʻe ueʻi ʻae kakai ʻe he kau taulaʻeiki lahi mo e mātuʻa ke nau kole ʻa Palāpasa, kae tāmateʻi ʻa Sisu.
21 När alltså landshövdingen nu frågade dem och sade: »Vilken av de två viljen I att jag skall giva eder lös?», så svarade de: »Barabbas.»
Pea lea ʻae pule, ʻo pehēange kiate kinautolu, “Ko hai ʻiate kinaua ʻoku mou loto te u ʻoatu kiate kimoutolu?” Pea nau pehē, “Ko Palāpasa.”
22 Då frågade Pilatus dem: »Vad skall jag då göra med Jesus, som kallas Messias?» De svarade alla: »Låt korsfästa honom.»
Pea pehē ʻe Pailato kiate kinautolu, “Pea ko e hā te u fai kia Sisu ʻaia ʻoku ui ko Kalaisi?” Pea nau pehē kotoa pē, “Tuku ia ke tutuki ki he ʻakau.”
23 Men han frågade: »Vad ont har han då gjort?» Då skriade de ännu ivrigare: »Låt korsfästa honom.»
Pea pehē ʻe he pule, “He ko e hā, ko e hā ha kovi kuo ne fai?” Ka naʻe ʻāsili ai ʻenau kalanga, ʻo pehē, “Tuku ia ke tutuki ki he ʻakau.”
24 När nu Pilatus såg att han intet kunde uträtta, utan att larmet blev allt starkare, lät han hämta vatten och tvådde sina händer i folkets åsyn och sade: »Jag är oskyldig till denne mans blod. I fån själva svara därför.»
Pea ʻi he ʻilo ʻe Pailato ʻoku ʻikai siʻi felave [ʻene ]lea, kae tupu pe ʻae maveuveu, naʻe toʻo ʻe ia ʻae vai, ʻo fanofano hono nima ʻi he ʻao ʻoe kakai, ʻo ne pehē, “ʻOku ou maʻa au ʻi he toto ʻoe tangata angatonu ni: mou vakai [ki ai].”
25 Och allt folket svarade och sade: »Hans blod komme över oss och över våra barn.»
Pea lea ʻae kakai kotoa pē, ʻo pehē, “Ke ʻiate kimautolu mo ʻemau fānau hono toto.”
26 Då gav han dem Barabbas lös; men Jesus lät han gissla och utlämnade honom sedan till att korsfästas.
Pea toki tukuange ai ʻe ia ʻa Palāpasa kiate kinautolu; pea hili ʻene kauʻimaea ʻa Sisu, naʻa ne tukuange [ia ]ke tutuki ki he ʻakau.
27 Då togo landshövdingens krigsmän Jesus med sig in i pretoriet och församlade hela den romerska vakten omkring honom.
Pea toki ʻave ʻa Sisu ʻe he kau tau ʻoe pule ki he fale lahi, pea fakataha kiate ia ʻae kautau kotoa.
28 Och de togo av honom hans kläder och satte på honom en röd mantel
Pea nau toʻo hono kofu, ʻo ʻai kiate ia ʻae pulupulu kulaʻahoʻaho.
29 och vredo samman en krona av törnen och satte den på hans huvud, och i hans högra hand satte de ett rör. Sedan böjde de knä inför honom och begabbade honom och sade: »Hell dig, judarnas konung!»
Pea hili ʻenau lalanga ʻae tatā ʻaki ʻae ʻakau talatala, naʻa nau ʻai [ia ]ki hono fofonga, mo e vaʻa kaho ʻi hono nima toʻomataʻu: pea nau tūʻulutui ʻi hono ʻao, ʻo manukiʻi ia, ʻo pehē, “Siʻotoʻofa, Tuʻi ʻoe kakai, Siu!”
30 Och de spottade på honom och togo röret och slogo honom därmed i huvudet.
Pea nau ʻaʻanu kiate ia, ʻo toʻo ʻae vaʻa kaho, ʻo taaʻi ʻaki hono fofonga.
31 Och när de så hade begabbat honom, klädde de av honom manteln och satte på honom hans egna kläder och förde honom bort till att korsfästas.
Pea hili ʻenau manukiʻi ia, naʻa nau toʻo ʻae pulupulu meiate ia, kae [toe ]ʻai hono kofu ʻoʻona kiate ia, ʻo taki atu ke tutuki ki he ʻakau.
32 Då de nu voro på väg ditut, träffade de på en man från Cyrene, som hette Simon. Honom tvingade de att gå med och bära hans kors.
Pea ʻi heʻenau hū kituaʻā, naʻa nau ʻilo ai ʻae tangata Sailine, ko Saimone hono hingoa: pea nau puleʻi ia ke ne fua hono ʻakau.
33 Och när de hade kommit till en plats som kallades Golgata (det betyder huvudskalleplats),
Pea kuo nau hoko ki he potu naʻe ui ko Kolokota, ko hono ʻuhinga, “ko e potu ʻoe ʻulupoko.”
34 räckte de honom vin att dricka, blandat med galla; men då han hade smakat därpå, ville han icke dricka det.
Naʻa nau ʻoatu kiate ia ʻae vai mahi kuo huʻi ʻaki ʻae ʻahu ke ne inu: pea naʻa ne kamata [ia], kae ʻikai te ne inu.
35 Och när de hade korsfäst honom, delade de hans kläder mellan sig genom att kasta lott om dem.
Pea naʻa nau tutuki ia ki he ʻakau, pea nau vahevahe hono ngaahi kofu ʻi he talotalo: koeʻuhi ke fakamoʻoni ʻaia naʻe lea ʻaki ʻe he palōfita, “Naʻa nau tufa hoku ngaahi kofu kiate kinautolu, mo nau talotalo ki hoku kofutuʻa.”
36 Sedan sutto de där och höllo vakt om honom.
Pea nau nofo ki lalo, ʻo leʻohi ia;
37 Och över hans huvud hade man satt upp en överskrift, som angav vad han var anklagad för, och den lydde så: »Denne är Jesus, judarnas konung.»
Pea naʻa nau ʻai ʻi ʻolunga ʻi hono fofonga hono talakoviʻi kuo tohi, KO SISU ENI KO E TUʻI ʻOE KAKAI SIU.
38 Med honom korsfästes då ock två rövare, den ene på högra sidan och den andre på vänstra.
Pea naʻe tutuki ki he ʻakau fakataha mo ia ʻae ongo kaihaʻa ʻe toko ua, ko e taha ki [hono ]nima toʻomataʻu, mo e taha ki [hono ]toʻohema.
39 Och de som gingo där förbi bespottade honom och skakade huvudet
Pea naʻe manukiʻi ia ʻekinautolu naʻe feʻaluʻaki ai, mo kalokalo honau ʻulu,
40 och sade: »Du som bryter ned templet och inom tre dagar bygger upp det igen, hjälp dig nu själv, om du är Guds Son, och stig ned från korset.»
ʻonau pehē, “ʻA koe ʻoku ke fakaʻauha ʻae falelotu lahi, mo [toe ]langa ia ʻi he ʻaho ʻe tolu, fakamoʻui koe. Kapau ko e ʻAlo koe ʻoe ʻOtua, ʻalu hifo mei he ʻakau.”
41 Sammalunda talade ock översteprästerna, jämte de skriftlärde och de äldste, begabbande ord och sade:
Pea manukiʻi foki ia ʻe he kau taulaʻeiki lahi, mo e kau tangata tohi, mo e mātuʻa, ʻonau pehē,
42 »Andra har han hjälpt; sig själv kan han icke hjälpa. Han är ju Israels konung; han stige nu ned från korset, så vilja vi tro på honom.
“Naʻa ne fakamoʻui ʻae niʻihi; ka ʻoku ʻikai te ne faʻa fakamoʻui ia. Kapau ko e Tuʻi ia ʻo ʻIsileli, ʻoku lelei ke ʻalu hifo ia mei he ʻakau, pea te tau tui kiate ia.
43 Han har satt sin förtröstan på Gud, må nu han frälsa honom, om han har behag till honom, han har ju sagt: 'Jag är Guds Son.'»
Naʻe falala ia ki he ʻOtua; ʻoku lelei ke ne fakamoʻui ni ia, ʻo kapau ʻoku ne ʻofa kiate ia: he naʻe pehē ʻe ia, ‘Ko e ʻAlo au ʻoe ʻOtua.’”
44 På samma sätt smädade honom också rövarna som voro korsfästa med honom.
Pea ko e ongo kaihaʻa, naʻe tutuki ki he ʻakau mo ia, naʻe pehē foki ʻena manukiʻi ia.
45 Men vid sjätte timmen kom över hela landet ett mörker, som varade ända till nionde timmen.
Pea naʻe fakapoʻuli ʻae fonua kotoa, mei hono ono ʻoe feituʻulaʻā ʻo aʻu ki hono hiva ʻoe feituʻulaʻā.
46 Och vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst och sade: »Eli, Eli, lema sabaktani?»; det betyder: »Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?»
Pea hokosia hono hiva ʻoe feituʻulaʻā, pea tangi leʻo lahi ʻa Sisu, ʻo pehē, “ʻIlai, ʻIlai, lama sapakatani?” Ko hono ʻuhinga, “Ko hoku ʻOtua, ko hoku ʻOtua, ko e hā kuo ke liʻaki ai au?”
47 Men när några av dem som stodo där borde detta, sade de: »Han kallar på Elias.»
Pea ʻi he fanongo ki ai ʻae niʻihi naʻe tutuʻu ʻi ai, naʻa nau pehē, “ʻOku ui ʻae tangata ni kia ʻIlaisiā.”
48 Och strax skyndade en av dem fram och tog en svamp och fyllde den med ättikvin och satte den på ett rör och gav honom att dricka.
Pea lele leva honau tokotaha, ke toʻo mai ʻae oma, ʻo fakapito [ia ]ʻi he vai mahi, ʻo ne ʻai [ia ]ki he vaʻa kaho, pea ʻohake ke ne inu.
49 Men de andra sade: »Låt oss se om Elias kommer och hjälper honom.»
Ka naʻe pehē ʻe he niʻihi, “Tuku ai pe, ka tau vakai pe haʻu ai ʻa ʻIlaisiā ke fakamoʻui ia.”
50 Åter ropade Jesus med hög röst och gav upp andan.
Pea kuo hili ʻae toe tangi leʻo lahi ʻa Sisu, naʻa ne tuku hake hono laumālie.
51 Och se, då rämnade förlåten i templet i två stycken, uppifrån och ända ned, och jorden skalv, och klipporna rämnade,
Pea vakai, kuo mavaeua leva ʻae puipui ʻoe falelotu lahi, mei he potu ʻi ʻolunga ʻo aʻu ki lalo; pea ngalulu ʻae fonua, pea mafahifahi ʻae ngaahi maka;
52 och gravarna öppnades, och många avsomnade heligas kroppar stodo upp.
Pea matoʻo ʻae ngaahi tanuʻanga; pea tuʻu hake ʻae sino ʻoe kau māʻoniʻoni niʻihi naʻe mohe,
53 De gingo ut ur sina gravar och kommo efter hans uppståndelse in i den heliga staden och uppenbarade sig för många.
ʻO nau haʻu mei honau ngaahi tanuʻanga ʻi he hili ʻene toetuʻu, ʻo ʻalu ki he kolo tapu, ʻo fakahā ʻakinautolu ki he tokolahi.
54 Men när hövitsmannen och de som med honom höllo vakt om Jesus sågo jordbävningen och det övriga som skedde, blevo de mycket förskräckta och sade: »Förvisso var denne Guds Son.»
Pea kuo mamata ʻae ʻeikitau, mo kinautolu naʻe ʻiate ia, ke leʻohi ʻa Sisu, ki he mofuike, mo e ngaahi meʻa ko ia naʻe fai, naʻa nau ilifia lahi, ʻonau pehē, “tā ko e moʻoni ko e ʻalo ʻeni ʻoe ʻOtua.”
55 Och många kvinnor som hade följt Jesus från Galileen och tjänat honom, stodo där på avstånd och sågo vad som skedde.
Pea naʻe ai ʻae kau fefine tokolahi, [naʻe tutuʻu ]mei he mamaʻo ʻo vakai, naʻa nau muimui ʻia Sisu mei Kaleli, ʻonau tauhi ia:
56 Bland dessa voro Maria från Magdala och den Maria som var Jakobs och Joses' moder, så ock Sebedeus' söners moder.
Ko honau niʻihi ko Mele Makitaline, mo Mele ko e faʻē ʻa Semisi mo Sose, mo e faʻē ʻae fānau ʻa Sepeti.
57 Men när det hade blivit afton, kom en rik man från Arimatea, vid namn Josef, som ock hade blivit en Jesu lärjunge;
Pea hokosia ʻae efiafi, pea haʻu ʻae tangata koloaʻia mei ʻAlematea, ko Siosefa hono hingoa, ko e ākonga foki ia ʻa Sisu:
58 denne gick till Pilatus och utbad sig att få Jesu kropp. Då bjöd Pilatus att man skulle lämna ut den åt honom.
Pea naʻe ʻalu ia kia Pailato ʻo ne kole ʻae sino ʻo Sisu. Pea toki fekau ai ʻe Pailato ke ʻoatu ʻae sino.
59 Och Josef tog hans kropp och svepte den i en ren linneduk
Pea kuo maʻu ʻe Siosefa ʻae sino, naʻa ne fakakoloa ʻaki ia ʻae tupenu mahuʻinga mo maʻa,
60 och lade den i den nya grav som han hade låtit hugga ut åt sig i klippan; och sedan han hade vältrat en stor sten för ingången till graven, gick han därifrån.
ʻO ne fakatokoto ia ʻi hono fonualoto foʻou, ʻaia naʻa ne tā ʻi he loto maka: pea filifilihi ʻe ia ʻae maka lahi ki he matapā ʻoe fonualoto, pea [toki ]ʻalu ia.
61 Men Maria från Magdala och den andra Maria voro där, och de sutto gent emot graven.
Pea naʻe nonofo ai, ʻo hangatonu mai ki he fonualoto, ʻa Mele Makitaline, pea mo e Mele ʻe taha.
62 Följande dag, som var dagen efter tillredelsedagen, församlade sig översteprästerna och fariséerna och gingo till Pilatus
Pea ʻi he pongipongi, ʻaia naʻe feholoi mo e [ʻaho ]teuteu, naʻe haʻu fakataha kia Pailato ʻae kau taulaʻeiki lahi mo e kau Fālesi,
63 och sade: »Herre, vi hava dragit oss till minnes att den villoläraren sade, medan han ännu levde: 'Efter tre dagar skall jag uppstå.'
ʻonau pehē, “ʻEiki, ʻoku mau manatu naʻe lea ʻae kākā na ʻi heʻene kei moʻui, ‘Ka hili ʻae ʻaho ʻe tolu te u toetuʻu hake.’
64 Bjud fördenskull att man skyddar graven intill tredje dagen, så att hans lärjungar icke komma och stjäla bort honom, och sedan säga till folket att han har uppstått från de döda. Då bliver den sista villan värre än den första.»
Ko ia ke ke fekau ke leʻohi maʻu ʻae fonualoto, ʻo hoko ki hono ʻaho tolu, telia naʻa haʻu ʻene kau ākonga ʻi he pō, ʻo kaihaʻasi ia, pea nau tala ki he kakai, ‘Kuo toetuʻu ia mei he mate: pea ʻe kovi lahi ai ʻae kākā ki mui ni ʻi he ʻuluaki.’
65 Pilatus svarade dem: »Där haven I vakt; gån åstad och skydden graven så gott I kunnen.»
Pea pehē ʻe Pailato kiate kinautolu, “ʻOku ai hoʻomou kau leʻo: mou ō, ʻo faʻiteliha ki hono ngaohi ke maʻu.”
66 Och de gingo åstad och skyddade graven, i det att de icke allenast satte ut vakten, utan ock förseglade stenen. Se Silverpenning i Ordförklaringarna. Se Betoning i Ordförklaringarna.
Pea naʻa nau ʻalu, ʻo ngaohi ke maʻu ʻae fonualoto, ʻo pulusi ʻae maka, pea [fakanofo ]ʻae leʻo.
