Matteus 27
1 Men när det hade blivit morgon, fattade alla översteprästerna och folkets äldste det beslutet angående Jesus, att de skulle döda honom.
When the morning was come, all the chief priests and elders of the people took counsel against Jesus to put him to death:
2 Och de läto binda honom och förde honom bort och överlämnade honom åt Pilatus, landshövdingen.
And when they had bound him, they led [him] away, and delivered him to Pontius Pilate the governor.
3 När då Judas, som hade förrått honom, såg att han var dömd, ångrade han sig och bar de trettio silverpenningarna tillbaka till översteprästerna och de äldste
Then Judas, which had betrayed him, when he saw that he was condemned, repented himself, and brought again the thirty pieces of silver to the chief priests and elders,
4 och sade: »Jag har syndat därigenom att jag har förrått oskyldigt blod.» Men de svarade: »Vad kommer det oss vid? Du får själv svara därför.»
Saying, I have sinned in that I have betrayed the innocent blood. And they said, What [is that] to us? see thou [to that].
5 Då kastade han silverpenningarna i templet och gick sin väg. Sedan gick han bort och hängde sig.
And he cast down the pieces of silver in the temple, and departed, and went and hanged himself.
6 Men översteprästerna togo silverpenningarna och sade: »Det är icke lovligt att lägga dem i offerkistan, eftersom det är blodspenningar.»
And the chief priests took the silver pieces, and said, It is not lawful for to put them into the treasury, because it is the price of blood.
7 Och sedan de hade fattat sitt beslut, köpte de för dem Krukmakaråkern till begravningsplats för främlingar.
And they took counsel, and bought with them the potter’s field, to bury strangers in.
8 Därför kallas den åkern ännu i dag Blodsåkern.
Wherefore that field was called, The field of blood, unto this day.
9 Så fullbordades det som var sagt genom profeten Jeremias, när han sade: »Och jag tog de trettio silverpenningarna -- priset för den man vilkens värde hade blivit bestämt, den som israelitiska män hade värderat --
Then was fulfilled that which was spoken by Jeremy the prophet, saying, And they took the thirty pieces of silver, the price of him that was valued, whom they of the children of Israel did value;
10 och jag gav dem till betalning för Krukmakaråkern, i enlighet med Herrens befallning till mig.»
And gave them for the potter’s field, as the Lord appointed me.
11 Men Jesus ställdes fram inför landshövdingen. Och landshövdingen frågade honom och sade: »Är du judarnas konung?» Jesus svarade honom: »Du säger det själv.»
And Jesus stood before the governor: and the governor asked him, saying, Art thou the King of the Jews? And Jesus said unto him, Thou sayest.
12 Men när översteprästerna och de äldste framställde sina anklagelser mot honom, svarade han intet.
And when he was accused of the chief priests and elders, he answered nothing.
13 Då sade Pilatus till honom: »Hör du icke huru mycket de hava att vittna mot dig?»
Then said Pilate unto him, Hearest thou not how many things they witness against thee?
14 Men han svarade honom icke på en enda fråga, så att landshövdingen mycket förundrade sig.
And he answered him to never a word; insomuch that the governor marvelled greatly.
15 Nu var det sed att landshövdingen vid högtiden gav folket en fånge lös, vilken de ville.
Now at [that] feast the governor was wont to release unto the people a prisoner, whom they would.
16 Och man hade då en beryktad fånge, som hette Barabbas.
And they had then a notable prisoner, called Barabbas.
17 När de nu voro församlade, frågade Pilatus dem: »Vilken viljen I att jag skall giva eder lös, Barabbas eller Jesus, som kallas Messias?»
Therefore when they were gathered together, Pilate said unto them, Whom will ye that I release unto you? Barabbas, or Jesus which is called Christ?
18 Han visste nämligen att det var av avund som man hade dragit Jesus inför rätta.
For he knew that for envy they had delivered him.
19 Och medan han satt på domarsätet, hade hans hustru sänt bud till honom och låtit säga: »Befatta dig icke med denne rättfärdige man; ty jag har i natt lidit mycket i drömmen för hans skull.»
When he was set down on the judgment seat, his wife sent unto him, saying, Have thou nothing to do with that just man: for I have suffered many things this day in a dream because of him.
20 Men översteprästerna och de äldste hade övertalat folket att begära Barabbas och låta förgöra Jesus.
But the chief priests and elders persuaded the multitude that they should ask Barabbas, and destroy Jesus.
21 När alltså landshövdingen nu frågade dem och sade: »Vilken av de två viljen I att jag skall giva eder lös?», så svarade de: »Barabbas.»
The governor answered and said unto them, Whether of the twain will ye that I release unto you? They said, Barabbas.
22 Då frågade Pilatus dem: »Vad skall jag då göra med Jesus, som kallas Messias?» De svarade alla: »Låt korsfästa honom.»
Pilate saith unto them, What shall I do then with Jesus which is called Christ? [They] all say unto him, Let him be crucified.
23 Men han frågade: »Vad ont har han då gjort?» Då skriade de ännu ivrigare: »Låt korsfästa honom.»
And the governor said, Why, what evil hath he done? But they cried out the more, saying, Let him be crucified.
24 När nu Pilatus såg att han intet kunde uträtta, utan att larmet blev allt starkare, lät han hämta vatten och tvådde sina händer i folkets åsyn och sade: »Jag är oskyldig till denne mans blod. I fån själva svara därför.»
When Pilate saw that he could prevail nothing, but [that] rather a tumult was made, he took water, and washed [his] hands before the multitude, saying, I am innocent of the blood of this just person: see ye [to it].
25 Och allt folket svarade och sade: »Hans blod komme över oss och över våra barn.»
Then answered all the people, and said, His blood [be] on us, and on our children.
26 Då gav han dem Barabbas lös; men Jesus lät han gissla och utlämnade honom sedan till att korsfästas.
Then released he Barabbas unto them: and when he had scourged Jesus, he delivered [him] to be crucified.
27 Då togo landshövdingens krigsmän Jesus med sig in i pretoriet och församlade hela den romerska vakten omkring honom.
Then the soldiers of the governor took Jesus into the common hall, and gathered unto him the whole band [of soldiers].
28 Och de togo av honom hans kläder och satte på honom en röd mantel
And they stripped him, and put on him a scarlet robe.
29 och vredo samman en krona av törnen och satte den på hans huvud, och i hans högra hand satte de ett rör. Sedan böjde de knä inför honom och begabbade honom och sade: »Hell dig, judarnas konung!»
And when they had platted a crown of thorns, they put [it] upon his head, and a reed in his right hand: and they bowed the knee before him, and mocked him, saying, Hail, King of the Jews!
30 Och de spottade på honom och togo röret och slogo honom därmed i huvudet.
And they spit upon him, and took the reed, and smote him on the head.
31 Och när de så hade begabbat honom, klädde de av honom manteln och satte på honom hans egna kläder och förde honom bort till att korsfästas.
And after that they had mocked him, they took the robe off from him, and put his own raiment on him, and led him away to crucify [him].
32 Då de nu voro på väg ditut, träffade de på en man från Cyrene, som hette Simon. Honom tvingade de att gå med och bära hans kors.
And as they came out, they found a man of Cyrene, Simon by name: him they compelled to bear his cross.
33 Och när de hade kommit till en plats som kallades Golgata (det betyder huvudskalleplats),
And when they were come unto a place called Golgotha, that is to say, a place of a skull,
34 räckte de honom vin att dricka, blandat med galla; men då han hade smakat därpå, ville han icke dricka det.
They gave him vinegar to drink mingled with gall: and when he had tasted [thereof], he would not drink.
35 Och när de hade korsfäst honom, delade de hans kläder mellan sig genom att kasta lott om dem.
And they crucified him, and parted his garments, casting lots: that it might be fulfilled which was spoken by the prophet, They parted my garments among them, and upon my vesture did they cast lots.
36 Sedan sutto de där och höllo vakt om honom.
And sitting down they watched him there;
37 Och över hans huvud hade man satt upp en överskrift, som angav vad han var anklagad för, och den lydde så: »Denne är Jesus, judarnas konung.»
And set up over his head his accusation written, THIS IS JESUS THE KING OF THE JEWS.
38 Med honom korsfästes då ock två rövare, den ene på högra sidan och den andre på vänstra.
Then were there two thieves crucified with him, one on the right hand, and another on the left.
39 Och de som gingo där förbi bespottade honom och skakade huvudet
And they that passed by reviled him, wagging their heads,
40 och sade: »Du som bryter ned templet och inom tre dagar bygger upp det igen, hjälp dig nu själv, om du är Guds Son, och stig ned från korset.»
And saying, Thou that destroyest the temple, and buildest [it] in three days, save thyself. If thou be the Son of God, come down from the cross.
41 Sammalunda talade ock översteprästerna, jämte de skriftlärde och de äldste, begabbande ord och sade:
Likewise also the chief priests mocking [him], with the scribes and elders, said,
42 »Andra har han hjälpt; sig själv kan han icke hjälpa. Han är ju Israels konung; han stige nu ned från korset, så vilja vi tro på honom.
He saved others; himself he cannot save. If he be the King of Israel, let him now come down from the cross, and we will believe him.
43 Han har satt sin förtröstan på Gud, må nu han frälsa honom, om han har behag till honom, han har ju sagt: 'Jag är Guds Son.'»
He trusted in God; let him deliver him now, if he will have him: for he said, I am the Son of God.
44 På samma sätt smädade honom också rövarna som voro korsfästa med honom.
The thieves also, which were crucified with him, cast the same in his teeth.
45 Men vid sjätte timmen kom över hela landet ett mörker, som varade ända till nionde timmen.
Now from the sixth hour there was darkness over all the land unto the ninth hour.
46 Och vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst och sade: »Eli, Eli, lema sabaktani?»; det betyder: »Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?»
And about the ninth hour Jesus cried with a loud voice, saying, Eli, Eli, lama sabachthani? that is to say, My God, my God, why hast thou forsaken me?
47 Men när några av dem som stodo där borde detta, sade de: »Han kallar på Elias.»
Some of them that stood there, when they heard [that], said, This [man] calleth for Elias.
48 Och strax skyndade en av dem fram och tog en svamp och fyllde den med ättikvin och satte den på ett rör och gav honom att dricka.
And straightway one of them ran, and took a spunge, and filled [it] with vinegar, and put [it] on a reed, and gave him to drink.
49 Men de andra sade: »Låt oss se om Elias kommer och hjälper honom.»
The rest said, Let be, let us see whether Elias will come to save him.
50 Åter ropade Jesus med hög röst och gav upp andan.
Jesus, when he had cried again with a loud voice, yielded up the ghost.
51 Och se, då rämnade förlåten i templet i två stycken, uppifrån och ända ned, och jorden skalv, och klipporna rämnade,
And, behold, the veil of the temple was rent in twain from the top to the bottom; and the earth did quake, and the rocks rent;
52 och gravarna öppnades, och många avsomnade heligas kroppar stodo upp.
And the graves were opened; and many bodies of the saints which slept arose,
53 De gingo ut ur sina gravar och kommo efter hans uppståndelse in i den heliga staden och uppenbarade sig för många.
And came out of the graves after his resurrection, and went into the holy city, and appeared unto many.
54 Men när hövitsmannen och de som med honom höllo vakt om Jesus sågo jordbävningen och det övriga som skedde, blevo de mycket förskräckta och sade: »Förvisso var denne Guds Son.»
Now when the centurion, and they that were with him, watching Jesus, saw the earthquake, and those things that were done, they feared greatly, saying, Truly this was the Son of God.
55 Och många kvinnor som hade följt Jesus från Galileen och tjänat honom, stodo där på avstånd och sågo vad som skedde.
And many women were there beholding afar off, which followed Jesus from Galilee, ministering unto him:
56 Bland dessa voro Maria från Magdala och den Maria som var Jakobs och Joses' moder, så ock Sebedeus' söners moder.
Among which was Mary Magdalene, and Mary the mother of James and Joses, and the mother of Zebedee’s children.
57 Men när det hade blivit afton, kom en rik man från Arimatea, vid namn Josef, som ock hade blivit en Jesu lärjunge;
When the even was come, there came a rich man of Arimathæa, named Joseph, who also himself was Jesus’ disciple:
58 denne gick till Pilatus och utbad sig att få Jesu kropp. Då bjöd Pilatus att man skulle lämna ut den åt honom.
He went to Pilate, and begged the body of Jesus. Then Pilate commanded the body to be delivered.
59 Och Josef tog hans kropp och svepte den i en ren linneduk
And when Joseph had taken the body, he wrapped it in a clean linen cloth,
60 och lade den i den nya grav som han hade låtit hugga ut åt sig i klippan; och sedan han hade vältrat en stor sten för ingången till graven, gick han därifrån.
And laid it in his own new tomb, which he had hewn out in the rock: and he rolled a great stone to the door of the sepulchre, and departed.
61 Men Maria från Magdala och den andra Maria voro där, och de sutto gent emot graven.
And there was Mary Magdalene, and the other Mary, sitting over against the sepulchre.
62 Följande dag, som var dagen efter tillredelsedagen, församlade sig översteprästerna och fariséerna och gingo till Pilatus
Now the next day, that followed the day of the preparation, the chief priests and Pharisees came together unto Pilate,
63 och sade: »Herre, vi hava dragit oss till minnes att den villoläraren sade, medan han ännu levde: 'Efter tre dagar skall jag uppstå.'
Saying, Sir, we remember that that deceiver said, while he was yet alive, After three days I will rise again.
64 Bjud fördenskull att man skyddar graven intill tredje dagen, så att hans lärjungar icke komma och stjäla bort honom, och sedan säga till folket att han har uppstått från de döda. Då bliver den sista villan värre än den första.»
Command therefore that the sepulchre be made sure until the third day, lest his disciples come by night, and steal him away, and say unto the people, He is risen from the dead: so the last error shall be worse than the first.
65 Pilatus svarade dem: »Där haven I vakt; gån åstad och skydden graven så gott I kunnen.»
Pilate said unto them, Ye have a watch: go your way, make [it] as sure as ye can.
66 Och de gingo åstad och skyddade graven, i det att de icke allenast satte ut vakten, utan ock förseglade stenen. Se Silverpenning i Ordförklaringarna. Se Betoning i Ordförklaringarna.
So they went, and made the sepulchre sure, sealing the stone, and setting a watch.
