Matteus 26
1 När nu Jesus hade talat allt detta till slut, sade han till sina lärjungar:
And it came to pass, when Jesus had finished all these sayings, he said to his disciples,
2 »I veten att det två dagar härefter är påsk; då skall Människosonen bliva förrådd och utlämnad till att korsfästas.»
Ye know that after two days is the passover, and the Son of man is betrayed to be crucified.
3 Därefter församlade sig översteprästerna och folkets äldste hos översteprästen, som hette Kaifas, i hans hus,
Then assembled the chief priests, and the scribes, and the elders of the people, in the palace of the high priest, who was called Caiaphas,
4 och rådslogo om att låta gripa Jesus med list och döda honom.
And consulted that they might take Jesus by guile, and kill him.
5 Men de sade: »Icke under högtiden, för att ej oroligheter skola uppstå bland folket.»
But they said, Not on the feast day, lest there be an uproar among the people.
6 Men när Jesus var i Betania, i Simon den spetälskes hus,
Now when Jesus was in Bethany, in the house of Simon the leper,
7 framträdde till honom en kvinna som hade med sig en alabasterflaska med dyrbar smörjelse; denna göt hon ut över hans huvud, där han låg till bords.
There came to him a woman having an alabaster box of very precious ointment, and poured it on his head, as he was eating.
8 Då lärjungarna sågo detta, blevo de misslynta och sade: »Varför skulle detta förspillas?
But when his disciples saw it, they had indignation, saying, To what purpose is this waste?
9 Man hade ju kunnat sälja det för mycket penningar och giva dessa åt de fattiga.»
For this ointment might have been sold for much, and given to the poor.
10 När Jesus märkte detta, sade han till dem: »Varför oroen I kvinnan? Det är en god gärning som hon har gjort mot mig.
When Jesus understood it, he said to them, Why trouble ye the woman? for she hath wrought a good work upon me.
11 De fattiga haven I ju alltid ibland eder, men mig haven I icke alltid.
For ye have the poor always with you; but me ye have not always.
12 När hon göt ut denna smörjelse på min kropp, gjorde hon det såsom en tillredelse till min begravning.
For in that she hath poured this ointment on my body, she did it for my burial.
13 Sannerligen säger jag eder: Varhelst i hela världen detta evangelium bliver predikat, där skall ock det som hon nu har gjort bliva omtalat, henne till åminnelse.»
Verily I say to you, Wherever this gospel shall be preached in the whole world, there shall also this, what this woman hath done, be told for a memorial of her.
14 Därefter gick en av de tolv, den som hette Judas Iskariot, bort till översteprästerna
Then one of the twelve, called Judas Iscariot, went to the chief priests,
15 och sade: »Vad viljen I giva mig för att jag skall överlämna honom åt eder?» Då vägde de upp åt honom trettio silverpenningar.
And said, What will ye give me, and I will deliver him to you? And they agreed with him for thirty pieces of silver.
16 Och från den stunden sökte han efter lägligt tillfälle att förråda honom.
And from that time he sought opportunity to betray him.
17 Men på första dagen i det osyrade brödets högtid trädde lärjungarna fram till Jesus och frågade: »Var vill du att vi skola reda till åt dig att äta påskalammet?»
Now the first day of the feast of unleavened bread the disciples came to Jesus, saying to him, Where wilt thou that we prepare for thee to eat the passover?
18 Han svarade: »Gån in i staden till den och den och sägen till honom: 'Mästaren låter säga: Min tid är nära; hos dig vill jag hålla påskhögtid med mina lärjungar.'»
And he said, Go into the city to such a man, and say to him, The Master saith, My time is at hand; I will keep the passover at thy house with my disciples.
19 Och lärjungarna gjorde såsom Jesus hade befallt dem och redde till påskalammet.
And the disciples did as Jesus had appointed them; and they made ready the passover.
20 När det nu hade blivit afton, lade han sig till bords med de tolv.
Now when the evening was come, he sat down with the twelve.
21 Och medan de åto, sade han: »Sannerligen säger jag eder: En av eder skall förråda mig.»
And as they were eating, he said, Verily I say to you, that one of you shall betray me.
22 Då blevo de mycket bedrövade och begynte fråga honom, var efter annan: »Icke är det väl jag, Herre?»
And they were exceeding sorrowful, and began every one of them to say to him, Lord, is it I?
23 Då svarade han och sade: »Den som jämte mig nu doppade handen i fatet, han skall förråda mig.
And he answered and said, He that dippeth his hand with me in the dish, the same shall betray me.
24 Människosonen skall gå bort, såsom det är skrivet om honom; men ve den människa genom vilken Människosonen bliver förrådd! Det hade varit bättre för den människan, om hon icke hade blivit född.»
The Son of man goeth as it is written concerning him: but woe to that man by whom the Son of man is betrayed! it had been good for that man if he had not been born.
25 Judas, han som förrådde honom, tog då till orda och frågade: »Rabbi, icke är det väl jag?» Han svarade honom: »Du har själv sagt det.»
Then Judas, who betrayed him, answered and said, Master, is it I? He said to him, Thou hast said.
26 Medan de nu åto, tog Jesus ett bröd och välsignade det och bröt det och gav åt lärjungarna och sade: »Tagen och äten; detta är min lekamen.»
And as they were eating, Jesus took bread, and blessed it, and broke it, and gave it to the disciples, and said, Take, eat; this is my body.
27 Och han tog en kalk och tackade Gud och gav åt dem och sade: »Dricken härav alla;
And he took the cup, and gave thanks, and gave it to them, saying, Drink ye all of it;
28 ty detta är mitt blod, förbundsblodet, som varder utgjutet för många till syndernas förlåtelse.
For this is my blood of the new testament, which is shed for many for the remission of sins.
29 Och jag säger eder: Härefter skall jag icke mer dricka av det som kommer från vinträd, förrän på den dag då jag dricker det nytt med eder i min Faders rike.»
But I say to you, I will not drink henceforth of this fruit of the vine, until that day when I drink it new with you in my Father’s kingdom.
30 När de sedan hade sjungit lovsången, gingo de ut till Oljeberget.
And when they had sung an hymn, they went out to the mount of Olives.
31 Då sade Jesus till dem: »I denna natt skolen I alla komma på fall för min skull, ty det är skrivet: 'Jag skall slå herden, och fåren i hjorden skola förskingras.'
Then saith Jesus to them, All ye shall be offended because of me this night: for it is written, I will smite the shepherd, and the sheep of the flock shall be scattered abroad.
32 Men efter min uppståndelse skall jag före eder gå till Galileen.»
But after I am risen again, I will go before you into Galilee.
33 Då svarade Petrus och sade till honom: »Om än alla andra komma på fall för din skull, så skall dock jag aldrig komma på fall.»
Peter answered and said to him, Though all men shall be offended because of thee, yet will I never be offended.
34 Jesus sade till honom: »Sannerligen säger jag dig: I denna natt, förrän hanen har galit, skall du tre gånger förneka mig.»
Jesus said to him, Verily I say to thee, That this night, before the cock shall crow, thou shalt deny me three times.
35 Petrus svarade honom: »Om jag än måste dö med dig, så skall jag dock förvisso icke förneka dig.» Sammalunda sade ock alla de andra lärjungarna.
Peter said to him, Though I should die with thee, yet will I not deny thee. Likewise also said all the disciples.
36 Därefter kom Jesus med dem till ett ställe som hette Getsemane. Och han sade till lärjungarna: »Bliven kvar här, medan jag går dit bort och beder.»
Then cometh Jesus with them to a place called Gethsemane, and saith to the disciples, Sit ye here, while I go yonder, and pray.
37 Och han tog med sig Petrus och Sebedeus' två söner; och han begynte bedrövas och ängslas.
And he took with him Peter and the two sons of Zebedee, and began to be sorrowful and very heavy.
38 Då sade han till dem: »Min själ är djupt bedrövad, ända till döds; stannen kvar här och vaken med mig.»
Then saith he to them, My soul is exceeding sorrowful, even to death: tarry ye here, and watch with me.
39 Därefter gick han litet längre bort och föll ned på sitt ansikte och bad och sade: »Min Fader, om det är möjligt, så gånge denna kalk ifrån mig. Dock icke såsom jag vill, utan såsom du vill!»
And he went a little further, and fell on his face, and prayed, saying, O my Father, if it is possible, let this cup pass from me: nevertheless not as I will, but as thou wilt.
40 Sedan kom han tillbaka till lärjungarna och fann dem sovande. Då sade han till Petrus: »Så litet förmådden I då vaka en kort stund med mig!
And he cometh to the disciples, and findeth them asleep, and saith to Peter, What, could ye not watch with me one hour?
41 Vaken, och bedjen att I icke mån komma i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt.»
Watch and pray, that ye enter not into temptation: the spirit indeed is willing, but the flesh is weak.
42 Åter gick han bort, för andra gången, och bad och sade: »Min Fader, om detta icke kan gå ifrån mig, utan jag måste dricka denna kalk, så ske din vilja.»
He went away again the second time, and prayed, saying, O my Father, if this cup may not pass away from me, except I drink it, thy will be done.
43 När han sedan kom tillbaka, fann han dem åter sovande, ty deras ögon voro förtyngda.
And he came and found them asleep again: for their eyes were heavy.
44 Då lät han dem vara och gick åter bort och bad, för tredje gången, och sade återigen samma ord.
And he left them, and went away again, and prayed the third time, saying the same words.
45 Därefter kom han tillbaka till lärjungarna och sade till dem: »Ja, I soven ännu alltjämt och vilen eder! Se, stunden är nära då Människosonen skall bliva överlämnad i syndares händer.
Then he cometh to his disciples, and saith to them, Sleep on now, and take your rest: behold, the hour is at hand, and the Son of man is betrayed into the hands of sinners.
46 Stån upp, låt oss gå; se, den är nära, som förråder mig.»
Rise, let us be going: behold, he is at hand that doth betray me.
47 Och se, medan han ännu talade, kom Judas, en av de tolv, och jämte honom en stor folkskara, med svärd och stavar, utsänd från översteprästerna och folkets äldste.
And while he was yet speaking, lo, Judas, one of the twelve, came, and with him a great multitude with swords and staffs, from the chief priests and elders of the people.
48 Men förrädaren hade givit dem ett tecken; han hade sagt: »Den som jag kysser, den är det; honom skolen I gripa.»
Now he that betrayed him gave them a sign, saying, Whomever I shall kiss, that same is he: hold him fast.
49 Och han trädde nu strax fram till Jesus och sade: »Hell dig, rabbi!» och kysste honom häftigt.
And immediately he came to Jesus, and said, Hail, master; and kissed him.
50 Jesus sade till honom: »Min vän, gör vad du är här för att göra.» Då stego de fram och grepo Jesus och togo honom fången.
And Jesus said to him, Friend, why art thou come? Then they came, and laid hands on Jesus, and took him.
51 Men en av dem som voro med Jesus förde handen till sitt svärd och drog ut det och högg till översteprästens tjänare och högg så av honom örat.
And, behold, one of them who were with Jesus stretched out his hand, and drew his sword, and struck a servant of the high priest’s, and smote off his ear.
52 Då sade Jesus till honom: »Stick ditt svärd tillbaka i skidan: ty alla som taga till svärd skola förgöras genom svärd.
Then said Jesus to him, Put up again thy sword into its place: for all they that take the sword shall perish by the sword.
53 Eller menar du att jag icke kunde utbedja mig av min Fader, att han nu sände till min tjänst mer än tolv legioner änglar?
Thinkest thou that I cannot now pray to my Father, and he shall presently give me more than twelve legions of angels?
54 Men huru bleve då skrifterna fullbordade, som säga att så måste ske?»
But how then shall the scriptures be fulfilled, that thus it must be?
55 I samma stund sade Jesus till folkskaran: »Såsom mot en rövare haven I gått ut med svärd och stavar för att fasttaga mig. Var dag har jag suttit i helgedomen och undervisat, utan att I haven gripit mig.
In that same hour said Jesus to the multitudes, Are ye come out as against a thief with swords and staffs to take me? I sat daily with you teaching in the temple, and ye laid no hold on me.
56 Men allt detta har skett, för att profeternas skrifter skola fullbordas.» Då övergåvo alla lärjungarna honom och flydde.
But all this was done, that the scriptures of the prophets might be fulfilled. Then all the disciples forsook him, and fled.
57 Men de som hade gripit Jesus förde honom bort till översteprästen Kaifas, hos vilken de skriftlärde och de äldste hade församlat sig.
And they that had laid hold on Jesus led him away to Caiaphas the high priest, where the scribes and the elders were assembled.
58 Och Petrus följde honom på avstånd ända till översteprästens gård; där gick han in och satte sig bland rättstjänarna för att se vad slutet skulle bliva.
But Peter followed him from afar off to the high priest’s courtyard, and went in, and sat with the servants, to see the end.
59 Och översteprästerna och hela Stora rådet sökte efter något falskt vittnesbörd mot Jesus, för att kunna döda honom;
Now the chief priests, and elders, and all the council, sought false testimony against Jesus, to put him to death;
60 men fastän många falska vittnen trädde fram, funno de likväl intet. Slutligen trädde dock två män fram
But found none: and, though many false witnesses came, yet found they none. At the last came two false witnesses,
61 och sade: »Denne har sagt: 'Jag kan bryta ned Guds tempel och på tre dagar bygga upp det igen.'»
And said, This man said, I am able to destroy the temple of God, and to build it in three days.
62 Då stod översteprästen upp och sade till honom: »Svarar du intet? Huru är det med det som dessa vittna mot dig?»
And the high priest arose, and said to him, Answerest thou nothing? what is it which these testify against thee?
63 Men Jesus teg. Då sade översteprästen till honom: »Jag besvär dig vid den levande Guden, att du säger oss om du är Messias, Guds Son.»
But Jesus held his peace. And the high priest answered and said to him, I adjure thee by the living God, that thou tell us whether thou art the Christ, the Son of God.
64 Jesus svarade honom: »Du har själv sagt det. Men jag säger eder: Härefter skolen I få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himmelens skyar.»
Jesus saith to him, Thou hast said: nevertheless I say to you, After this shall ye see the Son of man sitting on the right hand of power, and coming in the clouds of heaven.
65 Då rev översteprästen sönder sina kläder och sade: »Han har hädat. Vad behöva vi mer några vittnen? I haven nu hört hädelsen.
Then the high priest tore his clothes, saying, He hath spoken blasphemy; what further need have we of witnesses? behold, now ye have heard his blasphemy.
66 Vad synes eder?» De svarade och sade: »Han är skyldig till döden.»
What think ye? They answered and said, He is guilty of death.
67 Därefter spottade man honom i ansiktet och slog honom på kinderna, den ene med knytnäven, den andre med flata handen,
Then they spat in his face, and buffeted him; and others smote him with the palms of their hands,
68 och sade: »Profetera för oss, Messias: vem var det som slog dig?»
Saying, Prophesy to us, thou Christ, Who is he that smote thee?
69 Men Petrus satt utanför på gården. Då kom en tjänstekvinna fram till honom och sade: »Också du var med Jesus från Galileen.»
Now Peter sat outside in the courtyard: and a maid came to him, saying, Thou also wast with Jesus of Galilee.
70 Men han nekade inför alla och sade: »Jag förstår icke vad du menar.»
But he denied before them all, saying, I know not what thou sayest.
71 När han sedan hade kommit ut i porten, fick en annan kvinna se honom och sade till dem som voro där: »Denne var med Jesus från Nasaret.»
And when he had gone out into the porch, another maid saw him, and said to them that were there, This man was also with Jesus of Nazareth.
72 Åter nekade han med en ed och sade: »Jag känner icke den mannen.»
And again he denied with an oath, I do not know the man.
73 Litet därefter kommo de kringstående fram och sade till Petrus: »Förvisso är också du en av dem; redan ditt uttal röjer dig ju.»
And after a while came to him they that stood by, and said to Peter, Surely thou also art one of them; for thy speech betrayeth thee.
74 Då begynte han förbanna sig och svärja: »Jag känner icke den mannen.» Och i detsamma gol hanen.
Then began he to curse and to swear, saying, I know not the man. And immediately the cock crowed.
75 Då kom Petrus ihåg Jesu ord, huru han hade sagt: »Förrän hanen gal, skall du tre gånger förneka mig.» Och han gick ut och grät bitterligen. Se Silverpenning i Ordförklaringarna.
And Peter remembered the word of Jesus, who said to him, Before the cock shall crow, thou shalt deny me three times. And he went out, and wept bitterly.
