Matteus 22
1 Och Jesus begynte åter tala till dem i liknelser och sade:
Jisu ih tiitthaak ah mih suh nyootsoot suh maak ruh eta.
2 »Med himmelriket är det, såsom när en konung gjorde bröllop åt sin son.
“Rangmong Hasong ah arah likhiik. Ehak di luungwang wasiit ih heh sah kuhoon raangtaan ih phaksat khookhamta.
3 Han sände ut sina tjänare för att kalla till bröllopet dem som voro bjudna; men de ville icke komma.
Eno heh laksuh loong asuh wenwah loong ah kuhoon sadung raangtaan ih poonkaat thukta, enoothong miloong ah tanook rumta.
4 Åter sände han ut andra tjänare och befallde dem att säga till dem som voro bjudna: 'Jag har nu tillrett min måltid, mina oxar och min gödboskap äro slaktade, och allt är redo; kommen till bröllopet.'
Erah thoih heh laksuh wahoh loong ah wenwah loong poon we daapkaatta, amet baat ano ah: ‘Amadi sadung tok elang ela; nga maanpong etot ah nyia maansah loong ah joot angno, kuhoon phaksat ah khookham etang. Kuhoon sadung ah phaksah wanghan!’
5 Men de aktade icke därpå, utan gingo bort, den ene till sitt jordagods, den andre till sin köpenskap.
Enoothong wenwah loong ah ih lathaang chaat thang ih maama mootkaat ni karumta: mararah heh phek ni kata, mararah pheehoon theng ni kata,
6 Och de övriga grepo hans tjänare och misshandlade och dräpte dem.
rukho loong ah ih heh laksuh ah joh rum ano, tekbuh rumta.
7 Då blev konungen vred och sände ut sitt krigsfolk och förgjorde dråparna och brände upp deras stad.
luungwang ah rapne ih khata; eno heh sipaahi loong ah daapkaat ano, laksuh tek haatte loong ah weethem tek haat, neng hadaang ah rok haat et rumta.
8 Därefter sade han till sina tjänare: 'Bröllopet är tillrett, men de som voro bjudna voro icke värdiga.
Eno heh laksuh loong ah lompoon rum ano baatta, ‘Kuhoon phaksat ah jen khookham cho, ngah ih maat rumtang wenwah loong ah aanah jen wang theethe tah ang rumka.
9 Gån därför ut till vägskälen och bjuden till bröllopet alla som I träffen på.'
Eno bah amadoh sen ih kah ano lam nah mina mathan japtup an erah thoontang poon wanhan.’
10 Och tjänarna gingo ut på vägarna och samlade tillhopa alla som de träffade på, både onda och goda, och bröllopssalen blev full av bordsgäster.
Eno heh laksuh loong ah karum ano lam nawa mathan ethih ese mina chotup rumta loong ah lompoon wanrumta, eno kuhoon nok ah nep meeta.
11 Men när konungen nu kom in för att se på gästerna, fick han där se en man som icke var klädd i bröllopskläder.
“Eno luungwang ah ih wenwah loong ah sokkah rum ano heh ih kuhoon choomdi lachoomte ah japtupta.
12 Då sade han till honom: 'Min vän, huru har du kommit hitin, då du icke bär bröllopskläder?' Och han kunde intet svara.
‘Nga joonwah, an aadi kuhoon choom muh mame nop halu?’ Luungwang ih chengta. Eno erah mih ah tumjih uh tajengta.
13 Då sade konungen till tjänarna: 'Gripen honom vid händer och fötter, och kasten honom ut i mörkret härutanför.' Där skall vara gråt och tandagnisslan.
Eno luungwang ih heh laksuh loong asuh baatta, ‘Erah mih ah helak helah ah khak anno, laamang nah haatkaat an. Erah nah heh pha ah phak ano toom huung ah.’”
14 Ty många äro kallade, men få utvalda.»
Eno Jisu ih thoonbaatta, “Mih hantek poonta, dowa ene ko ah danjeeha.”
15 Därefter gingo fariséerna bort och fattade det beslutet att de skulle söka snärja honom genom något hans ord.
Pharisi loong ah dokkhoom rum ano Jisu suh mat deenjoot suh cheng rumta.
16 Och de sände till honom sina lärjungar, tillika med herodianerna, och läto dem säga: »Mästare, vi veta att du är sannfärdig och lär om Guds väg vad sant är, utan att fråga efter någon; ty du ser icke till personen.
Eno Pharisi loong liphante nyi Hirod mina loong ih Jisu reeni daapkaat rumta. Eno neng ih liita, “Nyootte,” “Seng ih jat etti an ih ami tiit baat uh. Mina suh Rangte ih tumjih thunha erah jun ih nyootte an ah, mina ih tumjih liibaat ah ih an tasootsamko, tumeah an ih mina ah ehin elong tadandeeko.
17 Så säg oss då: Vad synes dig? Är det lovligt att giva kejsaren skatt, eller är det icke lovligt?»
Erah ang abah, seng suh baat he, an ih tumjih thunhu? Seng Hootthe jun ih Roman luungwang suh sokse ah ejen kot tam tajen koke?”
18 Men Jesus märkte deras ondska och sade: »Varför söken I att snärja mig, I skrymtare?
Jisu ih neng ethih tenthun ah ejat etta eno liita, “Lonoite loong! Sen loong ih nga mat deenjoot ah tumet suh taatwoot chung han?
19 Låten mig se skattepenningen.» Då lämnade de fram till honom en penning.
Sokse o suh kotjih ah ngah suh jaanngun ah noisok thaak he!” Neng ih jaanngun ah piiwan rumta,
20 Därefter frågade han dem: »Vems bild och överskrift är detta?»
eno heh ih neng suh chengta, “Arah ngun adi o theeakhoh nyia o men ah?”
21 De svarade: »Kejsarens.» Då sade han till dem: »Så given då kejsaren vad kejsaren tillhör, och Gud vad Gud tillhör.»
“Luungwanglong men, neng ih ngaakbaat rumta. Eno Jisu ih neng suh li rumta, “Ese, erah ang abah ah sen ih Luungwanglong thiik ah Luungwanglong suh koh an, Rangte thiik ah Rangte suh koh an.”
22 När de hörde detta, förundrade de sig. Och de lämnade honom och gingo sin väg.
Neng ih erah chaat rum ano epaatja ih rumta, eno Jisu re nawa dokkhoom karumta.
23 Samma dag trädde några sadducéer fram till honom och ville påstå att det icke gives någon uppståndelse; de frågade honom
Erah saasa adi mararah Sadusi loong Jisu jiinni wang rum haano mina tek nawa tangaaksaatka ih laat chaangmui rumta.
24 och sade: »Mästare, Moses har sagt: 'Om någon dör barnlös, så skall hans broder i hans ställe äkta hans hustru och skaffa avkomma åt sin broder.'
“Nyootte,” Moses ih liita miwah heh sah maangje doh mok ti abah, heh minuh ah hephoh heno ih jaatjaat kapjih tumeah heh sah rah etek teewah sah et thiik suh ah.
25 Nu voro hos oss sju bröder. Den förste tog sig hustru och dog, och eftersom han icke hade någon avkomma, lämnade han sin hustru efter sig åt sin broder.
Ehak di soophoh wasinet aani tongte kah angta. Phokhothoon ah ih heh minuh ah kap ano heh sah maangje di mattiita, eno heh minuh rah heh no wasiit rah ih we kapta.
26 Sammalunda ock den andre och den tredje, allt intill den sjunde.
Eno erah warah uh emamah we tiita, erah lilih wasiit we mattiita, emamah soophoh wasinet ah matti wang rumta.
27 Sist av alla dog hustrun.
Hethoondi, minuh ah thoon tiita.
28 Vilken av de sju skall då vid uppståndelsen få henne till hustru? De hade ju alla äktat henne.»
Erah ang abah, etekte loong ah ngaaksaat jaadoh, erah nuh ah o minuh ang ah? Loongtang ah heh miwah totoh angta.”
29 Jesus svarade och sade till dem: »I faren vilse, ty I förstån icke skrifterna, ej heller Guds kraft.
Jisu ih ngaakbaat rumta, “Sen loong ih mamah lajat ehan! Tumeah sen ih Rangteele ni raangha rah nyia hechaan ah tajatkan.
30 Vid uppståndelsen taga män sig icke hustrur, ej heller givas hustrur åt män, utan de äro då såsom änglarna i himmelen.
Etek nawa ngaakthing adoh neng ah Rangsah loong likhiik ang ah, neng ih minuh takap rumka.
31 Men vad nu angår de dödas uppståndelse, haven I icke läst vad eder är sagt av Gud:
Tek nawa ngaaksaat tiit ah Rangteele ni tanih jap wetan? Rangte ih liita,
32 'Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud'? Han är en Gud icke för döda, utan för levande.»
‘Ngah Abraham Rangte, Isak Rangte, nyia Jaakob Rangte.’ Heh ah tekcho Rangte tah angka ething Rangte.”
33 När folket hörde detta, häpnade de över hans undervisning.
Miloong ah erah nyootta ah chaat rum ano, rapne ih paatja rumta.
34 Men när fariséerna fingo höra att han hade stoppat munnen till på sadducéerna, samlade de sig tillhopa;
Jisu ih Sadusi loong suh lakah miijeng thang ih li rumta ah Pharisi loong ih japchaat rum ano, neng ah lomkhoom rumta,
35 och en av dem, som var lagklok, ville snärja honom och frågade:
eno neng dung nawa wasiit, Hootthe nyootte ih Jisu suh, mat deenjoot suh chengta.
36 »Mästare, vilket är det yppersta budet i lagen?»
“Nyootte,” “Hootthe ni elongthoon jengdang tumjih ah?”
37 Då svarade han honom: »'Du skall älska HERREN, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av allt ditt förstånd.'
Jisu ih ngaakbaatta, “‘An Teesu Rangte ah anten anmong nyia anthung antak adoleh anchi anla ah koh uno minchan uh.’
38 Detta är det yppersta och förnämsta budet.
Erah ah ajuuba thoontang nang ih elongthoon nyia ehan et maakjih.
39 Därnäst kommer ett som är detta likt: 'Du skall älska din nästa såsom dig själv.'
Erah lilih jengdang elongthoon ah arah likhiik: ‘Ankhuung antok ah an teewah thanthan ih minchan uh.’
40 På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna.»
Moses Hootthe nyia khowah loong ih nyootta ah thoontang arah enyi jengdang adi roopla.”
41 Men då nu fariséerna voro församlade, frågade Jesus dem
Mararah Pharisi loong lomtong rum adi, Jisu ih cheng rumta,
42 och sade: »Vad synes eder om Messias, vems son är han?» De svarade honom: »Davids.»
“Sen ih Kristo asuh o ah et thunhan? Heh ah o suh o sah ah?” “Heh ah Dewid sutoom,” neng ih ngaakbaatta.
43 Då sade han till dem: »Huru kan då David, genom andeingivelse, kalla honom 'herre'? Han säger ju:
“Eno Jisu ih chengta, erah ang abah, mamah ah,” “Chiiala ih Dewid suh ‘Teesu’ ih poon uh ih tam baatta? Dewid ih liita,
44 'Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida, till dess jag har lagt dina fiender under dina fötter.'
‘Rangte ih nga Teesu suh liita: arah doh nga jaawako adoh tong uh anpi anra loong ah ngah ih an lathong nah maang thokthok thiin ah.’
45 Om nu David kallar honom 'herre', huru kan han då vara hans son?»
Erah ang abah, Dewid ih ‘Teesu’ ih poon abah, Kristo ah Dewid sutoom mamangla?
46 Och ingen förmådde svara honom ett ord. Ej heller dristade sig någon från den dagen att vidare ställa någon fråga till honom. Se Penning i Ordförklaringarna.
O reh uh Jisu suh tami ngaakbaat rumta, eno erah sa dowa ih o reh uh ehan jengkhaap tanaan cheng rumta.
