Matteus 22
1 Och Jesus begynte åter tala till dem i liknelser och sade:
Et respondens Iesus, dixit iterum in parabolis eis, dicens:
2 »Med himmelriket är det, såsom när en konung gjorde bröllop åt sin son.
Simile factum est regnum cælorum homini regi, qui fecit nuptias filio suo.
3 Han sände ut sina tjänare för att kalla till bröllopet dem som voro bjudna; men de ville icke komma.
Et misit servos suos vocare invitatos ad nuptias, et nolebant venire.
4 Åter sände han ut andra tjänare och befallde dem att säga till dem som voro bjudna: 'Jag har nu tillrett min måltid, mina oxar och min gödboskap äro slaktade, och allt är redo; kommen till bröllopet.'
Iterum misit alios servos, dicens: Dicite invitatis: Ecce prandium meum paravi, tauri mei, et altilia occisa sunt, et omnia parata: venite ad nuptias.
5 Men de aktade icke därpå, utan gingo bort, den ene till sitt jordagods, den andre till sin köpenskap.
Illi autem neglexerunt: et abierunt, alius in villam suam, alius vero ad negotiationem suam:
6 Och de övriga grepo hans tjänare och misshandlade och dräpte dem.
reliqui vero tenuerunt servos eius, et contumeliis affectos occiderunt.
7 Då blev konungen vred och sände ut sitt krigsfolk och förgjorde dråparna och brände upp deras stad.
Rex autem cum audisset, iratus est: et missis exercitibus suis, perdidit homicidas illos, et civitatem illorum succendit.
8 Därefter sade han till sina tjänare: 'Bröllopet är tillrett, men de som voro bjudna voro icke värdiga.
Tunc ait servis suis: Nuptiæ quidem paratæ sunt, sed qui invitati erant, non fuerunt digni.
9 Gån därför ut till vägskälen och bjuden till bröllopet alla som I träffen på.'
Ite ergo ad exitus viarum, et quoscumque inveneritis, vocate ad nuptias.
10 Och tjänarna gingo ut på vägarna och samlade tillhopa alla som de träffade på, både onda och goda, och bröllopssalen blev full av bordsgäster.
Et egressi servi eius in vias, congregaverunt omnes, quos invenerunt, malos et bonos: et impletæ sunt nuptiæ discumbentium.
11 Men när konungen nu kom in för att se på gästerna, fick han där se en man som icke var klädd i bröllopskläder.
Intravit autem rex ut viderent discumbentes, et vidit ibi hominem non vestitum veste nuptiali.
12 Då sade han till honom: 'Min vän, huru har du kommit hitin, då du icke bär bröllopskläder?' Och han kunde intet svara.
Et ait illi: Amice, quomodo huc intrasti non habens vestem nuptialem? At ille obmutuit.
13 Då sade konungen till tjänarna: 'Gripen honom vid händer och fötter, och kasten honom ut i mörkret härutanför.' Där skall vara gråt och tandagnisslan.
Tunc dicit rex ministris: Ligatis manibus, et pedibus eius, mittite eum in tenebras exteriores: ibi erit fletus, et stridor dentium.
14 Ty många äro kallade, men få utvalda.»
Multi enim sunt vocati, pauci vero electi.
15 Därefter gingo fariséerna bort och fattade det beslutet att de skulle söka snärja honom genom något hans ord.
Tunc abeuntes Pharisæi, consilium inierunt ut caperent eum in sermone.
16 Och de sände till honom sina lärjungar, tillika med herodianerna, och läto dem säga: »Mästare, vi veta att du är sannfärdig och lär om Guds väg vad sant är, utan att fråga efter någon; ty du ser icke till personen.
Et mittunt ei discipulos suos cum Herodianis dicentes: Magister, scimus quia verax es, et viam Dei in veritate doces, et non est tibi cura de aliquo: non enim respicis personam hominum:
17 Så säg oss då: Vad synes dig? Är det lovligt att giva kejsaren skatt, eller är det icke lovligt?»
dic ergo nobis quid tibi videtur? licet censum dare Cæsari, an non?
18 Men Jesus märkte deras ondska och sade: »Varför söken I att snärja mig, I skrymtare?
Cognita autem Iesus nequitia eorum, ait: Quid me tentatis hypocritæ?
19 Låten mig se skattepenningen.» Då lämnade de fram till honom en penning.
Ostendite mihi numisma census. At illi obtulerunt ei denarium.
20 Därefter frågade han dem: »Vems bild och överskrift är detta?»
Et ait illis Iesus: Cuius est imago hæc, et superscriptio?
21 De svarade: »Kejsarens.» Då sade han till dem: »Så given då kejsaren vad kejsaren tillhör, och Gud vad Gud tillhör.»
Dicunt ei: Cæsaris. Tunc ait illis: Reddite ergo quæ sunt Cæsaris, Cæsari: et quæ sunt Dei, Deo.
22 När de hörde detta, förundrade de sig. Och de lämnade honom och gingo sin väg.
Et audientes mirati sunt, et relicto eo abierunt.
23 Samma dag trädde några sadducéer fram till honom och ville påstå att det icke gives någon uppståndelse; de frågade honom
In illo die accesserunt ad eum Sadducæi, qui dicunt non esse resurrectionem: et interrogaverunt eum,
24 och sade: »Mästare, Moses har sagt: 'Om någon dör barnlös, så skall hans broder i hans ställe äkta hans hustru och skaffa avkomma åt sin broder.'
dicentes: Magister, Moyses dixit: Si quis mortuus fuerit non habens filium, ut ducat frater eius uxorem illius, et suscitet semen fratri suo.
25 Nu voro hos oss sju bröder. Den förste tog sig hustru och dog, och eftersom han icke hade någon avkomma, lämnade han sin hustru efter sig åt sin broder.
Erant autem apud nos septem fratres: et primus, uxore ducta, defunctus est: et non habens semen, reliquit uxorem suam fratri suo.
26 Sammalunda ock den andre och den tredje, allt intill den sjunde.
Similiter secundus, et tertius usque ad septimum.
27 Sist av alla dog hustrun.
Novissime autem omnium et mulier defuncta est.
28 Vilken av de sju skall då vid uppståndelsen få henne till hustru? De hade ju alla äktat henne.»
In resurrectione ergo cuius erit de septem uxor? omnes enim habuerunt eam.
29 Jesus svarade och sade till dem: »I faren vilse, ty I förstån icke skrifterna, ej heller Guds kraft.
Respondens autem Iesus, ait illis: Erratis nescientes Scripturas, neque virtutem Dei.
30 Vid uppståndelsen taga män sig icke hustrur, ej heller givas hustrur åt män, utan de äro då såsom änglarna i himmelen.
In resurrectione enim neque nubent, neque nubentur: sed erunt sicut Angeli Dei in cælo.
31 Men vad nu angår de dödas uppståndelse, haven I icke läst vad eder är sagt av Gud:
De resurrectione autem mortuorum non legistis quod dictum est a Deo dicente vobis:
32 'Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud'? Han är en Gud icke för döda, utan för levande.»
Ego sum Deus Abraham, et Deus Isaac, et Deus Iacob? Non est Deus mortuorum, sed viventium.
33 När folket hörde detta, häpnade de över hans undervisning.
Et audientes turbæ, mirabantur in doctrina eius.
34 Men när fariséerna fingo höra att han hade stoppat munnen till på sadducéerna, samlade de sig tillhopa;
Pharisæi autem audientes quod silentium imposuisset Sadducæis, convenerunt in unum:
35 och en av dem, som var lagklok, ville snärja honom och frågade:
et interrogavit eum unus ex eis legis doctor, tentans eum:
36 »Mästare, vilket är det yppersta budet i lagen?»
Magister, quod est mandatum magnum in lege?
37 Då svarade han honom: »'Du skall älska HERREN, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av allt ditt förstånd.'
Ait illi Iesus: Diliges Dominum Deum tuum ex toto corde tuo, et in tota anima tua, et in tota mente tua.
38 Detta är det yppersta och förnämsta budet.
Hoc est maximum, et primum mandatum.
39 Därnäst kommer ett som är detta likt: 'Du skall älska din nästa såsom dig själv.'
Secundum autem simile est huic: Diliges proximum tuum, sicut teipsum.
40 På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna.»
In his duobus mandatis universa lex pendet, et prophetæ.
41 Men då nu fariséerna voro församlade, frågade Jesus dem
Congregatis autem Pharisæis, interrogavit eos Iesus,
42 och sade: »Vad synes eder om Messias, vems son är han?» De svarade honom: »Davids.»
dicens: Quid vobis videtur de Christo? cuius filius est? Dicunt ei: David.
43 Då sade han till dem: »Huru kan då David, genom andeingivelse, kalla honom 'herre'? Han säger ju:
Ait illis: Quomodo ergo David in Spiritu vocat eum Dominum, dicens:
44 'Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida, till dess jag har lagt dina fiender under dina fötter.'
Dixit Dominus Domino meo: sede a dextris meis, donec ponam inimicos tuos scabellum pedum tuorum?
45 Om nu David kallar honom 'herre', huru kan han då vara hans son?»
Si ergo David vocat eum Dominum, quomodo filius eius est?
46 Och ingen förmådde svara honom ett ord. Ej heller dristade sig någon från den dagen att vidare ställa någon fråga till honom. Se Penning i Ordförklaringarna.
Et nemo poterat ei respondere verbum: neque ausus fuit quisquam ex illa die eum amplius interrogare.
