Matteus 22
1 Och Jesus begynte åter tala till dem i liknelser och sade:
Jesus answered and spoke again in parables to them, saying,
2 »Med himmelriket är det, såsom när en konung gjorde bröllop åt sin son.
"The kingdom of heaven is like a certain king, who made a marriage feast for his son,
3 Han sände ut sina tjänare för att kalla till bröllopet dem som voro bjudna; men de ville icke komma.
and sent out his servants to call those who were invited to the marriage feast, but they would not come.
4 Åter sände han ut andra tjänare och befallde dem att säga till dem som voro bjudna: 'Jag har nu tillrett min måltid, mina oxar och min gödboskap äro slaktade, och allt är redo; kommen till bröllopet.'
Again he sent out other servants, saying, 'Tell those who are invited, "Look, I have made ready my dinner. My cattle and my fatlings are killed, and all things are ready. Come to the marriage feast."'
5 Men de aktade icke därpå, utan gingo bort, den ene till sitt jordagods, den andre till sin köpenskap.
But they made light of it, and went their ways, one to his own farm, another to his merchandise,
6 Och de övriga grepo hans tjänare och misshandlade och dräpte dem.
and the rest grabbed his servants, and treated them shamefully, and killed them.
7 Då blev konungen vred och sände ut sitt krigsfolk och förgjorde dråparna och brände upp deras stad.
The king was enraged, and sent his armies, destroyed those murderers, and burned their city.
8 Därefter sade han till sina tjänare: 'Bröllopet är tillrett, men de som voro bjudna voro icke värdiga.
"Then he said to his servants, 'The wedding is ready, but those who were invited weren't worthy.
9 Gån därför ut till vägskälen och bjuden till bröllopet alla som I träffen på.'
Go therefore to the intersections of the highways, and as many as you may find, invite to the marriage feast.'
10 Och tjänarna gingo ut på vägarna och samlade tillhopa alla som de träffade på, både onda och goda, och bröllopssalen blev full av bordsgäster.
And those servants went out into the highways, and gathered together all they found, both bad and good, and the wedding was filled with those reclining.
11 Men när konungen nu kom in för att se på gästerna, fick han där se en man som icke var klädd i bröllopskläder.
But when the king came in to see the guests, he saw there a man who did not have on wedding clothing,
12 Då sade han till honom: 'Min vän, huru har du kommit hitin, då du icke bär bröllopskläder?' Och han kunde intet svara.
and he said to him, 'Friend, how did you come in here not wearing wedding clothing?' He was speechless.
13 Då sade konungen till tjänarna: 'Gripen honom vid händer och fötter, och kasten honom ut i mörkret härutanför.' Där skall vara gråt och tandagnisslan.
Then the king said to the servants, 'Bind him hand and foot, and throw him into the outer darkness; there is where the weeping and grinding of teeth will be.'
14 Ty många äro kallade, men få utvalda.»
For many are called, but few chosen."
15 Därefter gingo fariséerna bort och fattade det beslutet att de skulle söka snärja honom genom något hans ord.
Then the Pharisees went and took counsel how they might entrap him in his talk.
16 Och de sände till honom sina lärjungar, tillika med herodianerna, och läto dem säga: »Mästare, vi veta att du är sannfärdig och lär om Guds väg vad sant är, utan att fråga efter någon; ty du ser icke till personen.
They sent their disciples to him, along with the Herodians, saying, "Teacher, we know that you are honest, and teach the way of God in truth, no matter whom you teach, for you are not partial to anyone.
17 Så säg oss då: Vad synes dig? Är det lovligt att giva kejsaren skatt, eller är det icke lovligt?»
Tell us therefore, what do you think? Is it lawful to pay taxes to Caesar, or not?"
18 Men Jesus märkte deras ondska och sade: »Varför söken I att snärja mig, I skrymtare?
But Jesus perceived their wickedness, and said, "Why do you test me, you hypocrites?
19 Låten mig se skattepenningen.» Då lämnade de fram till honom en penning.
Show me the tax money." They brought to him a denarius.
20 Därefter frågade han dem: »Vems bild och överskrift är detta?»
He asked them, "Whose is this image and inscription?"
21 De svarade: »Kejsarens.» Då sade han till dem: »Så given då kejsaren vad kejsaren tillhör, och Gud vad Gud tillhör.»
They said to him, "Caesar's." Then he said to them, "Give therefore to Caesar the things that are Caesar's, and to God the things that are God's."
22 När de hörde detta, förundrade de sig. Och de lämnade honom och gingo sin väg.
When they heard it, they were astonished, and left him, and went away.
23 Samma dag trädde några sadducéer fram till honom och ville påstå att det icke gives någon uppståndelse; de frågade honom
On that day Sadducees came to him, the ones saying that there is no resurrection. And they asked him,
24 och sade: »Mästare, Moses har sagt: 'Om någon dör barnlös, så skall hans broder i hans ställe äkta hans hustru och skaffa avkomma åt sin broder.'
saying, "Teacher, Moses said, 'If a man dies, having no children, his brother is to marry his wife, and raise up offspring for his brother.'
25 Nu voro hos oss sju bröder. Den förste tog sig hustru och dog, och eftersom han icke hade någon avkomma, lämnade han sin hustru efter sig åt sin broder.
Now there were with us seven brothers. The first married and died, and having no offspring, left his wife to his brother.
26 Sammalunda ock den andre och den tredje, allt intill den sjunde.
In like manner the second also, and the third, to the seventh.
27 Sist av alla dog hustrun.
After them all, the woman died.
28 Vilken av de sju skall då vid uppståndelsen få henne till hustru? De hade ju alla äktat henne.»
In the resurrection therefore, whose wife will she be of the seven? For they all had her."
29 Jesus svarade och sade till dem: »I faren vilse, ty I förstån icke skrifterna, ej heller Guds kraft.
But Jesus answered them, "You are mistaken, not knowing the Scriptures, nor the power of God.
30 Vid uppståndelsen taga män sig icke hustrur, ej heller givas hustrur åt män, utan de äro då såsom änglarna i himmelen.
For in the resurrection they neither marry, nor are given in marriage, but are like the angels in heaven.
31 Men vad nu angår de dödas uppståndelse, haven I icke läst vad eder är sagt av Gud:
But concerning the resurrection of the dead, have you not read that which was spoken to you by God, saying,
32 'Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud'? Han är en Gud icke för döda, utan för levande.»
'I am the God of Abraham, and the God of Isaac, and the God of Jacob?' God is not the God of the dead, but of the living."
33 När folket hörde detta, häpnade de över hans undervisning.
When the crowds heard it, they were astonished at his teaching.
34 Men när fariséerna fingo höra att han hade stoppat munnen till på sadducéerna, samlade de sig tillhopa;
But the Pharisees, when they heard that he had silenced the Sadducees, gathered themselves together.
35 och en av dem, som var lagklok, ville snärja honom och frågade:
One of them, a Law scholar, asked him a question, testing him.
36 »Mästare, vilket är det yppersta budet i lagen?»
"Teacher, which is the greatest commandment in the law?"
37 Då svarade han honom: »'Du skall älska HERREN, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av allt ditt förstånd.'
He said to him, "'You are to love the Lord your God with all your heart, with all your soul, and with all your mind.'
38 Detta är det yppersta och förnämsta budet.
This is the great and first commandment.
39 Därnäst kommer ett som är detta likt: 'Du skall älska din nästa såsom dig själv.'
A second likewise is this, 'You are to love your neighbor as yourself.'
40 På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna.»
The whole Law and the Prophets depend on these two commandments."
41 Men då nu fariséerna voro församlade, frågade Jesus dem
Now while the Pharisees were gathered together, Jesus asked them a question,
42 och sade: »Vad synes eder om Messias, vems son är han?» De svarade honom: »Davids.»
saying, "What do you think of the Christ? Whose son is he?" They said to him, "Of David."
43 Då sade han till dem: »Huru kan då David, genom andeingivelse, kalla honom 'herre'? Han säger ju:
He said to them, "How then does David in the Spirit call him Lord, saying,
44 'Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida, till dess jag har lagt dina fiender under dina fötter.'
'The Lord said to my Lord, sit on my right hand, until I make your enemies the footstool of your feet'?
45 Om nu David kallar honom 'herre', huru kan han då vara hans son?»
"If then David calls him Lord, how is he his son?"
46 Och ingen förmådde svara honom ett ord. Ej heller dristade sig någon från den dagen att vidare ställa någon fråga till honom. Se Penning i Ordförklaringarna.
No one was able to answer him a word, neither did anyone dare ask him any more questions from that day forth.
