Matteus 22
1 Och Jesus begynte åter tala till dem i liknelser och sade:
Jesus spoke to them using more illustrated stories.
2 »Med himmelriket är det, såsom när en konung gjorde bröllop åt sin son.
“The kingdom of heaven is like a king who organized a wedding celebration for his son,” Jesus explained.
3 Han sände ut sina tjänare för att kalla till bröllopet dem som voro bjudna; men de ville icke komma.
“He sent out his servants to everyone who was invited to the wedding to tell them to come, but they refused.
4 Åter sände han ut andra tjänare och befallde dem att säga till dem som voro bjudna: 'Jag har nu tillrett min måltid, mina oxar och min gödboskap äro slaktade, och allt är redo; kommen till bröllopet.'
So he sent out more servants, with the instructions, ‘Tell those who are invited that I've prepared the wedding banquet. The bulls and fattened calves have been killed—everything's ready. So come to the wedding!’
5 Men de aktade icke därpå, utan gingo bort, den ene till sitt jordagods, den andre till sin köpenskap.
But they ignored the invitation and left. One went to his fields; another to take care of his business.
6 Och de övriga grepo hans tjänare och misshandlade och dräpte dem.
The rest grabbed the king's servants, mistreated them, and killed them.
7 Då blev konungen vred och sände ut sitt krigsfolk och förgjorde dråparna och brände upp deras stad.
The king became furious. He sent his soldiers to destroy those murderers and burn down their town.
8 Därefter sade han till sina tjänare: 'Bröllopet är tillrett, men de som voro bjudna voro icke värdiga.
Then the king said to his servants, ‘The wedding banquet is ready, but those who were invited didn't deserve to attend.
9 Gån därför ut till vägskälen och bjuden till bröllopet alla som I träffen på.'
Go into the streets and invite everyone you find to come to the wedding.’
10 Och tjänarna gingo ut på vägarna och samlade tillhopa alla som de träffade på, både onda och goda, och bröllopssalen blev full av bordsgäster.
So the servants went out into the streets and brought back everyone they could find, both the good and the bad. The wedding hall was full.
11 Men när konungen nu kom in för att se på gästerna, fick han där se en man som icke var klädd i bröllopskläder.
But when the king came in to meet the guests, he noticed a man who didn't have a wedding robe on.
12 Då sade han till honom: 'Min vän, huru har du kommit hitin, då du icke bär bröllopskläder?' Och han kunde intet svara.
He asked him, ‘My friend, how did you get in here without a wedding robe?’ The man had nothing to say.
13 Då sade konungen till tjänarna: 'Gripen honom vid händer och fötter, och kasten honom ut i mörkret härutanför.' Där skall vara gråt och tandagnisslan.
Then the king told his servants, ‘Bind his hands and feet, and throw him out into the dark, where there'll be crying and grinding of teeth.’
14 Ty många äro kallade, men få utvalda.»
For many are invited, but few are chosen.”
15 Därefter gingo fariséerna bort och fattade det beslutet att de skulle söka snärja honom genom något hans ord.
Then the Pharisees left and met together to plot how they could trap him by what he said.
16 Och de sände till honom sina lärjungar, tillika med herodianerna, och läto dem säga: »Mästare, vi veta att du är sannfärdig och lär om Guds väg vad sant är, utan att fråga efter någon; ty du ser icke till personen.
They sent their disciples to him, together with some of Herod's supporters. “Teacher, we know you are a honest man, and that you teach God's way is the truth,” they began. “You don't allow yourself to be influenced by anyone, and you don't care about rank or status.
17 Så säg oss då: Vad synes dig? Är det lovligt att giva kejsaren skatt, eller är det icke lovligt?»
So let us know your opinion. Is it right to pay Caesar's taxes, or not?”
18 Men Jesus märkte deras ondska och sade: »Varför söken I att snärja mig, I skrymtare?
Jesus knew their motives were evil. He asked them, “Why are you trying to trap me, you hypocrites?
19 Låten mig se skattepenningen.» Då lämnade de fram till honom en penning.
Show me the coin that is used to pay the tax.” They brought a denarius coin to him.
20 Därefter frågade han dem: »Vems bild och överskrift är detta?»
“Whose image and whose title is inscribed here?” he asked them.
21 De svarade: »Kejsarens.» Då sade han till dem: »Så given då kejsaren vad kejsaren tillhör, och Gud vad Gud tillhör.»
“Caesar's,” they replied. “You should give back to Caesar what belongs to Caesar, and to God what belongs to God,” he told them.
22 När de hörde detta, förundrade de sig. Och de lämnade honom och gingo sin väg.
When they heard Jesus' answer they were stunned. They went away and left him.
23 Samma dag trädde några sadducéer fram till honom och ville påstå att det icke gives någon uppståndelse; de frågade honom
Later the same day some Sadducees came to see him. (They are the ones who say there's no resurrection.)
24 och sade: »Mästare, Moses har sagt: 'Om någon dör barnlös, så skall hans broder i hans ställe äkta hans hustru och skaffa avkomma åt sin broder.'
They asked him, “Teacher, Moses said that if a married man dies without having children, his brother should marry his widow and have children on behalf of his brother.
25 Nu voro hos oss sju bröder. Den förste tog sig hustru och dog, och eftersom han icke hade någon avkomma, lämnade han sin hustru efter sig åt sin broder.
Well, once there were seven brothers here with us. The first married, and died, and since he had no children he left his widow to his brother.
26 Sammalunda ock den andre och den tredje, allt intill den sjunde.
The same thing happened to the second and third husband, right up to the seventh.
27 Sist av alla dog hustrun.
In the end the woman died too.
28 Vilken av de sju skall då vid uppståndelsen få henne till hustru? De hade ju alla äktat henne.»
So when the resurrection takes place, whose wife of the seven brothers will she be, for she married all of them?”
29 Jesus svarade och sade till dem: »I faren vilse, ty I förstån icke skrifterna, ej heller Guds kraft.
Jesus replied, “Your mistake is you don't know Scripture or what God can do.
30 Vid uppståndelsen taga män sig icke hustrur, ej heller givas hustrur åt män, utan de äro då såsom änglarna i himmelen.
For in the resurrection people don't marry, and they aren't given in marriage either—they're like the angels in heaven.
31 Men vad nu angår de dödas uppståndelse, haven I icke läst vad eder är sagt av Gud:
As for the resurrection of the dead—haven't you read what God said to you,
32 'Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud'? Han är en Gud icke för döda, utan för levande.»
‘I am the God of Abraham, and the God of Isaac, and the God of Jacob’? He's not the God of the dead, but of the living.”
33 När folket hörde detta, häpnade de över hans undervisning.
When the crowds heard what he said, they were amazed at his teaching.
34 Men när fariséerna fingo höra att han hade stoppat munnen till på sadducéerna, samlade de sig tillhopa;
When the Pharisees heard that he'd left the Sadducees speechless, they got together and went to ask some more questions.
35 och en av dem, som var lagklok, ville snärja honom och frågade:
One of them, who was a legal expert, asked him a question to try to trap him:
36 »Mästare, vilket är det yppersta budet i lagen?»
“Teacher, which is the greatest commandment in the law?”
37 Då svarade han honom: »'Du skall älska HERREN, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av allt ditt förstånd.'
Jesus told them, “‘Love the Lord your God in all you think, in all you feel, and in all you do.’
38 Detta är det yppersta och förnämsta budet.
This is the greatest commandment, the first commandment.
39 Därnäst kommer ett som är detta likt: 'Du skall älska din nästa såsom dig själv.'
The second is just like it, ‘Love your neighbor as yourself.’
40 På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna.»
All biblical law and the writings of the prophets depend on these two commandments.”
41 Men då nu fariséerna voro församlade, frågade Jesus dem
While the Pharisees were gathered there, Jesus asked them a question.
42 och sade: »Vad synes eder om Messias, vems son är han?» De svarade honom: »Davids.»
“What do you think about the Messiah?” he asked. “Whose son is he?” “The son of David,” they replied.
43 Då sade han till dem: »Huru kan då David, genom andeingivelse, kalla honom 'herre'? Han säger ju:
“But how can David under inspiration call him ‘Lord’?” Jesus asked them. “He says,
44 'Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida, till dess jag har lagt dina fiender under dina fötter.'
‘The Lord said to my Lord, sit down at my right hand until I defeat all your enemies.’
45 Om nu David kallar honom 'herre', huru kan han då vara hans son?»
If David called him Lord, how can he be his son?”
46 Och ingen förmådde svara honom ett ord. Ej heller dristade sig någon från den dagen att vidare ställa någon fråga till honom. Se Penning i Ordförklaringarna.
Nobody could answer him, and from then on nobody dared to ask him any more questions.
