Matteus 22
1 Och Jesus begynte åter tala till dem i liknelser och sade:
Once again, Jesus spoke to them in parables:
2 »Med himmelriket är det, såsom när en konung gjorde bröllop åt sin son.
“The kingdom of heaven is like a king who prepared a wedding banquet for his son.
3 Han sände ut sina tjänare för att kalla till bröllopet dem som voro bjudna; men de ville icke komma.
He sent his servants to call those he had invited to the banquet, but they refused to come.
4 Åter sände han ut andra tjänare och befallde dem att säga till dem som voro bjudna: 'Jag har nu tillrett min måltid, mina oxar och min gödboskap äro slaktade, och allt är redo; kommen till bröllopet.'
Again, he sent other servants and said, ‘Tell those who have been invited that I have prepared my dinner. My oxen and fattened cattle have been killed, and everything is ready. Come to the wedding banquet.’
5 Men de aktade icke därpå, utan gingo bort, den ene till sitt jordagods, den andre till sin köpenskap.
But they paid no attention and went away, one to his field, another to his business.
6 Och de övriga grepo hans tjänare och misshandlade och dräpte dem.
The rest seized his servants, mistreated them, and killed them.
7 Då blev konungen vred och sände ut sitt krigsfolk och förgjorde dråparna och brände upp deras stad.
The king was enraged, and he sent his troops to destroy those murderers and burn their city.
8 Därefter sade han till sina tjänare: 'Bröllopet är tillrett, men de som voro bjudna voro icke värdiga.
Then he said to his servants, ‘The wedding banquet is ready, but those I invited were not worthy.
9 Gån därför ut till vägskälen och bjuden till bröllopet alla som I träffen på.'
Go therefore to the crossroads and invite to the banquet as many as you can find.’
10 Och tjänarna gingo ut på vägarna och samlade tillhopa alla som de träffade på, både onda och goda, och bröllopssalen blev full av bordsgäster.
So the servants went out into the streets and gathered everyone they could find, both evil and good, and the wedding hall was filled with guests.
11 Men när konungen nu kom in för att se på gästerna, fick han där se en man som icke var klädd i bröllopskläder.
But when the king came in to see the guests, he spotted a man who was not dressed in wedding clothes.
12 Då sade han till honom: 'Min vän, huru har du kommit hitin, då du icke bär bröllopskläder?' Och han kunde intet svara.
‘Friend,’ he asked, ‘how did you get in here without wedding clothes?’ But the man was speechless.
13 Då sade konungen till tjänarna: 'Gripen honom vid händer och fötter, och kasten honom ut i mörkret härutanför.' Där skall vara gråt och tandagnisslan.
Then the king told the servants, ‘Tie him hand and foot, and throw him into the outer darkness, where there will be weeping and gnashing of teeth.’
14 Ty många äro kallade, men få utvalda.»
For many are called, but few are chosen.”
15 Därefter gingo fariséerna bort och fattade det beslutet att de skulle söka snärja honom genom något hans ord.
Then the Pharisees went out and conspired to trap Jesus in His words.
16 Och de sände till honom sina lärjungar, tillika med herodianerna, och läto dem säga: »Mästare, vi veta att du är sannfärdig och lär om Guds väg vad sant är, utan att fråga efter någon; ty du ser icke till personen.
They sent their disciples to Him along with the Herodians. “Teacher,” they said, “we know that You are honest and that You teach the way of God in accordance with the truth. You seek favor from no one, because You pay no attention to external appearance.
17 Så säg oss då: Vad synes dig? Är det lovligt att giva kejsaren skatt, eller är det icke lovligt?»
So tell us what You think: Is it lawful to pay taxes to Caesar or not?”
18 Men Jesus märkte deras ondska och sade: »Varför söken I att snärja mig, I skrymtare?
But Jesus knew their evil intent and said, “You hypocrites, why are you testing Me?
19 Låten mig se skattepenningen.» Då lämnade de fram till honom en penning.
Show Me the coin used for the tax.” And they brought Him a denarius.
20 Därefter frågade han dem: »Vems bild och överskrift är detta?»
“Whose image is this,” He asked, “and whose inscription?”
21 De svarade: »Kejsarens.» Då sade han till dem: »Så given då kejsaren vad kejsaren tillhör, och Gud vad Gud tillhör.»
“Caesar’s,” they answered. So Jesus told them, “Give to Caesar what is Caesar’s, and to God what is God’s.”
22 När de hörde detta, förundrade de sig. Och de lämnade honom och gingo sin väg.
And when they heard this, they were amazed. So they left Him and went away.
23 Samma dag trädde några sadducéer fram till honom och ville påstå att det icke gives någon uppståndelse; de frågade honom
That same day the Sadducees, who say there is no resurrection, came to Jesus and questioned Him.
24 och sade: »Mästare, Moses har sagt: 'Om någon dör barnlös, så skall hans broder i hans ställe äkta hans hustru och skaffa avkomma åt sin broder.'
“Teacher,” they said, “Moses declared that if a man dies without having children, his brother is to marry the widow and raise up offspring for him.
25 Nu voro hos oss sju bröder. Den förste tog sig hustru och dog, och eftersom han icke hade någon avkomma, lämnade han sin hustru efter sig åt sin broder.
Now there were seven brothers among us. The first one married and died without having children. So he left his wife to his brother.
26 Sammalunda ock den andre och den tredje, allt intill den sjunde.
The same thing happened to the second and third brothers, down to the seventh.
27 Sist av alla dog hustrun.
And last of all, the woman died.
28 Vilken av de sju skall då vid uppståndelsen få henne till hustru? De hade ju alla äktat henne.»
In the resurrection, then, whose wife will she be of the seven? For all of them were married to her.”
29 Jesus svarade och sade till dem: »I faren vilse, ty I förstån icke skrifterna, ej heller Guds kraft.
Jesus answered, “You are mistaken because you do not know the Scriptures or the power of God.
30 Vid uppståndelsen taga män sig icke hustrur, ej heller givas hustrur åt män, utan de äro då såsom änglarna i himmelen.
In the resurrection, people will neither marry nor be given in marriage. Instead, they will be like the angels in heaven.
31 Men vad nu angår de dödas uppståndelse, haven I icke läst vad eder är sagt av Gud:
But concerning the resurrection of the dead, have you not read what God said to you:
32 'Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud'? Han är en Gud icke för döda, utan för levande.»
‘I am the God of Abraham, the God of Isaac, and the God of Jacob’? He is not the God of the dead, but of the living.”
33 När folket hörde detta, häpnade de över hans undervisning.
When the crowds heard this, they were astonished at His teaching.
34 Men när fariséerna fingo höra att han hade stoppat munnen till på sadducéerna, samlade de sig tillhopa;
And when the Pharisees heard that Jesus had silenced the Sadducees, they themselves gathered together.
35 och en av dem, som var lagklok, ville snärja honom och frågade:
One of them, an expert in the law, tested Him with a question:
36 »Mästare, vilket är det yppersta budet i lagen?»
“Teacher, which commandment is the greatest in the Law?”
37 Då svarade han honom: »'Du skall älska HERREN, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av allt ditt förstånd.'
Jesus declared, “‘Love the Lord your God with all your heart and with all your soul and with all your mind.’
38 Detta är det yppersta och förnämsta budet.
This is the first and greatest commandment.
39 Därnäst kommer ett som är detta likt: 'Du skall älska din nästa såsom dig själv.'
And the second is like it: ‘Love your neighbor as yourself.’
40 På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna.»
All the Law and the Prophets hang on these two commandments.”
41 Men då nu fariséerna voro församlade, frågade Jesus dem
While the Pharisees were assembled, Jesus questioned them:
42 och sade: »Vad synes eder om Messias, vems son är han?» De svarade honom: »Davids.»
“What do you think about the Christ? Whose son is He?” “David’s,” they answered.
43 Då sade han till dem: »Huru kan då David, genom andeingivelse, kalla honom 'herre'? Han säger ju:
Jesus said to them, “How then does David in the Spirit call Him ‘Lord’? For he says:
44 'Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida, till dess jag har lagt dina fiender under dina fötter.'
‘The Lord said to my Lord, “Sit at My right hand until I put Your enemies under Your feet.”’
45 Om nu David kallar honom 'herre', huru kan han då vara hans son?»
So if David calls Him ‘Lord,’ how can He be David’s son?”
46 Och ingen förmådde svara honom ett ord. Ej heller dristade sig någon från den dagen att vidare ställa någon fråga till honom. Se Penning i Ordförklaringarna.
No one was able to answer a word, and from that day on no one dared to question Him any further.
