Matteus 22
1 Och Jesus begynte åter tala till dem i liknelser och sade:
And having responded, Jesus again spoke to them in parables, saying,
2 »Med himmelriket är det, såsom när en konung gjorde bröllop åt sin son.
The kingdom of the heavens is like a man, a king who made a wedding for his son.
3 Han sände ut sina tjänare för att kalla till bröllopet dem som voro bjudna; men de ville icke komma.
And he sent forth his bondmen to call those who were invited to the wedding festivities, and they did not want to come.
4 Åter sände han ut andra tjänare och befallde dem att säga till dem som voro bjudna: 'Jag har nu tillrett min måltid, mina oxar och min gödboskap äro slaktade, och allt är redo; kommen till bröllopet.'
Again he sent forth other bondmen, saying, Speak to those who were invited, Behold, I have prepared my dinner. My oxen and my fatlings have been killed, and all things are ready. Come to the wedding festivities.
5 Men de aktade icke därpå, utan gingo bort, den ene till sitt jordagods, den andre till sin köpenskap.
But having disregarded, they departed, one to his own farm, another to his merchandise,
6 Och de övriga grepo hans tjänare och misshandlade och dräpte dem.
and the others having seized his bondmen, abused and killed them.
7 Då blev konungen vred och sände ut sitt krigsfolk och förgjorde dråparna och brände upp deras stad.
But having heard that, the king was angry, and having sent forth his armies, he destroyed those murderers, and burned their city.
8 Därefter sade han till sina tjänare: 'Bröllopet är tillrett, men de som voro bjudna voro icke värdiga.
Then he says to his bondmen, The wedding is indeed ready, but those who were invited were not worthy.
9 Gån därför ut till vägskälen och bjuden till bröllopet alla som I träffen på.'
Go ye therefore to the crossings of the ways, and as many as ye may find, call to the wedding festivities.
10 Och tjänarna gingo ut på vägarna och samlade tillhopa alla som de träffade på, både onda och goda, och bröllopssalen blev full av bordsgäster.
And those bondmen having departed into the roads, they gathered together all, as many as they found, both bad and good. And the wedding was filled with those who were dining.
11 Men när konungen nu kom in för att se på gästerna, fick han där se en man som icke var klädd i bröllopskläder.
But when the king came in to see those who were dining, he saw there a man who was not clothed with a wedding garment.
12 Då sade han till honom: 'Min vän, huru har du kommit hitin, då du icke bär bröllopskläder?' Och han kunde intet svara.
And he says to him, Friend, how did thou come in here not having a wedding garment? But he was speechless.
13 Då sade konungen till tjänarna: 'Gripen honom vid händer och fötter, och kasten honom ut i mörkret härutanför.' Där skall vara gråt och tandagnisslan.
Then the king said to the helpers, After binding him hands and feet, take him away and cast him out into the outer darkness. There will be the weeping and the gnashing of teeth.
14 Ty många äro kallade, men få utvalda.»
For many are called, but few chosen.
15 Därefter gingo fariséerna bort och fattade det beslutet att de skulle söka snärja honom genom något hans ord.
Then the Pharisees having departed, they took counsel how they might trap him in his talk.
16 Och de sände till honom sina lärjungar, tillika med herodianerna, och läto dem säga: »Mästare, vi veta att du är sannfärdig och lär om Guds väg vad sant är, utan att fråga efter någon; ty du ser icke till personen.
And they send out their disciples to him, with the Herodians, saying, Teacher, we know that thou are true, and teach the way of God in truth, and it is not a concern to thee about a man, for thou look not to the personage of men.
17 Så säg oss då: Vad synes dig? Är det lovligt att giva kejsaren skatt, eller är det icke lovligt?»
Tell us therefore, what does it seem to thee? Is it permitted to give tribute to Caesar or not?
18 Men Jesus märkte deras ondska och sade: »Varför söken I att snärja mig, I skrymtare?
But Jesus having known their wickedness, said, Why do ye tempt me, ye hypocrites?
19 Låten mig se skattepenningen.» Då lämnade de fram till honom en penning.
Exhibit to me the tribute money. And they brought to him a denarius.
20 Därefter frågade han dem: »Vems bild och överskrift är detta?»
And he says to them, Whose is this image and inscription?
21 De svarade: »Kejsarens.» Då sade han till dem: »Så given då kejsaren vad kejsaren tillhör, och Gud vad Gud tillhör.»
They say to him, Caesar's. Then he says to them, Therefore, render the things of Caesar to Caesar, and the things of God to God.
22 När de hörde detta, förundrade de sig. Och de lämnade honom och gingo sin väg.
And when they heard it, they marveled. And having left him, they departed.
23 Samma dag trädde några sadducéer fram till honom och ville påstå att det icke gives någon uppståndelse; de frågade honom
On that day Sadducees came to him, those who claim to be no resurrection. And they questioned him, saying,
24 och sade: »Mästare, Moses har sagt: 'Om någon dör barnlös, så skall hans broder i hans ställe äkta hans hustru och skaffa avkomma åt sin broder.'
Teacher, Moses said, If some man dies, having no children, his brother shall marry his wife, and raise up seed to his brother.
25 Nu voro hos oss sju bröder. Den förste tog sig hustru och dog, och eftersom han icke hade någon avkomma, lämnade han sin hustru efter sig åt sin broder.
Now there were with us seven brothers. And the first having married perished. And having no seed left his wife to his brother.
26 Sammalunda ock den andre och den tredje, allt intill den sjunde.
Likewise also the second, and the third, until the seventh.
27 Sist av alla dog hustrun.
And last of all, the woman also died.
28 Vilken av de sju skall då vid uppståndelsen få henne till hustru? De hade ju alla äktat henne.»
In the resurrection therefore, which of the seven will she be wife? For they all had her.
29 Jesus svarade och sade till dem: »I faren vilse, ty I förstån icke skrifterna, ej heller Guds kraft.
But having answered, Jesus said to them, Ye are led astray, not knowing the scriptures, nor the power of God.
30 Vid uppståndelsen taga män sig icke hustrur, ej heller givas hustrur åt män, utan de äro då såsom änglarna i himmelen.
For in the resurrection they neither marry, nor are given in marriage, but are as agents of God in heaven.
31 Men vad nu angår de dödas uppståndelse, haven I icke läst vad eder är sagt av Gud:
But concerning the resurrection of the dead, have ye not read that which was spoken to you by God, saying,
32 'Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud'? Han är en Gud icke för döda, utan för levande.»
I am the God of Abraham, and the God of Isaac, and the God of Jacob? God is not God of the dead, but of the living.
33 När folket hörde detta, häpnade de över hans undervisning.
And when the multitudes heard it, they were astonished at his doctrine.
34 Men när fariséerna fingo höra att han hade stoppat munnen till på sadducéerna, samlade de sig tillhopa;
But the Pharisees, having heard that he silenced the Sadducees, they came together in the same place.
35 och en av dem, som var lagklok, ville snärja honom och frågade:
And one of them, a lawyer, questioned, trying him, and saying,
36 »Mästare, vilket är det yppersta budet i lagen?»
Teacher, which is the great commandment in the law?
37 Då svarade han honom: »'Du skall älska HERREN, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av allt ditt förstånd.'
And Jesus said to him, Thou shall love the Lord thy God with thy whole heart, and with thy whole soul, and with thy whole mind.
38 Detta är det yppersta och förnämsta budet.
This is the first and great commandment.
39 Därnäst kommer ett som är detta likt: 'Du skall älska din nästa såsom dig själv.'
And the second is like it, Thou shall love thy neighbor as thyself.
40 På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna.»
On these two commandments hang all the law and the prophets.
41 Men då nu fariséerna voro församlade, frågade Jesus dem
Now the Pharisees having been gathered together, Jesus interrogated them, saying,
42 och sade: »Vad synes eder om Messias, vems son är han?» De svarade honom: »Davids.»
What does it seem to you about the Christ? Whose son is he? They say to him, Of David.
43 Då sade han till dem: »Huru kan då David, genom andeingivelse, kalla honom 'herre'? Han säger ju:
He says to them, How then does David in Spirit call him Lord, saying,
44 'Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida, till dess jag har lagt dina fiender under dina fötter.'
The Lord said to my Lord, Sit thou at my right hand until I place thine enemies a footstool of thy feet?
45 Om nu David kallar honom 'herre', huru kan han då vara hans son?»
If David therefore calls him Lord, how is he his son?
46 Och ingen förmådde svara honom ett ord. Ej heller dristade sig någon från den dagen att vidare ställa någon fråga till honom. Se Penning i Ordförklaringarna.
And no man was able to answer him a word, nor did any man from that day dare to question him any more.
