Matteus 21
1 När de nu nalkades Jerusalem och kommo till Betfage vid Oljeberget, då sände Jesus åstad två lärjungar
When they had almost reached Jerusalem, having come as far as Bethphage, on the Mount of Olives, Jesus sent on two disciples.
2 och sade till dem: »Gån in i byn som ligger mitt framför eder, så skolen I strax finna en åsninna stå där bunden och en fåle bredvid henne; lösen dem och fören dem till mig.
“Go to the village facing you,” he said, “and you will immediately find an ass tethered, with a foal by her side; untie her, and lead her here for me.
3 Och om någon säger något till eder, så skolen I svara: 'Herren behöver dem'; då skall han strax släppa dem.»
And, if any one says anything to you, you are to say this — ‘The Master wants them’; and he will send them at once.”
4 Detta har skett, för att det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten som sade:
This happened in fulfilment of these words in the Prophet —
5 »Sägen till dottern Sion: 'Se, din konung kommer till dig, saktmodig, ridande på en åsna, på en arbetsåsninnas fåle.'»
‘Say to the daughter of Zion — “Behold, thy King is coming to thee, Gentle, and riding on an ass, and on the foal of a beast of burden.”’
6 Och lärjungarna gingo åstad och gjorde såsom Jesus hade befallt dem
So the disciples went and did as Jesus had directed them.
7 och ledde till honom åsninnan och fålen; och de lade sina mantlar på denne, och han satte sig därovanpå.
They led the ass and the foal back, and, when they had put their cloaks on them, he seated himself upon them.
8 Och folkskaran, som var mycket stor, bredde ut sina mantlar på vägen; men somliga skuro kvistar av träden och strödde på vägen.
The immense crowd of people spread their cloaks in the road, while some cut branches off the trees, and spread them on the road.
9 Och folket, både de som gingo före honom och de som följde efter, ropade och sade: »Hosianna Davids son! Välsignad vare han som kommer, i Herrens namn. Hosianna i höjden!»
The crowds that led the way, as well as those that followed behind, kept shouting: “God save the Son of David! Blessed is he who comes in the name of the Lord! God save him from on high!”
10 När han så drog in i Jerusalem, kom hela staden i rörelse, och man frågade: »Vem är denne?»
When he had entered Jerusalem, the whole city was stirred, and asked —
11 Och folket sade: »Det är Jesus, profeten, från Nasaret i Galileen.»
“Who is this?”, to which the crowd replied — “This is the Prophet Jesus from Nazareth in Galilee.”
12 Och Jesus gick in i helgedomen. Och han drev ut alla dem som sålde och köpte i helgedomen, och han stötte omkull växlarnas bord och duvomånglarnas säten.
Jesus went into the Temple Courts, and drove out all those who were buying and selling there. He overturned the tables of the money-changers, and the seats of the pigeon-dealers,
13 Och han sade till dem: »Det är skrivet: 'Mitt hus skall kallas ett bönehus.' Men I gören det till en rövarkula.»
and said to them: “Scripture says ‘My House shall be called a house of prayer’; but you are making it ‘a den of robbers.’”
14 Och blinda och halta kommo fram till honom i helgedomen, och han botade dem.
While he was still in the Temple Courts, some blind and some lame people came up to him, and he cured them.
15 Men när översteprästerna och de skriftlärde sågo de under som han gjorde, och sågo barnen som ropade i helgedomen och sade: »Hosianna Davids son!», då förtröt detta dem;
But, when the Chief Priests and the Teachers of the Law saw the wonderful things that Jesus did, and the boys who were calling out in the Temple Courts “God save the Son of David!”, they were indignant,
16 och de sade till honom: »Hör du vad dessa säga?» Då svarade Jesus dem: »Ja; haven I aldrig läst: 'Av barns och spenabarns mun har du berett dig lov'?»
and said to him: “Do you hear what these boys are saying?” “Yes,” answered Jesus; “but did you never read the words — ‘Out of the mouths of babes and sucklings thou hast called forth perfect praise’?”
17 Därefter lämnade han dem och gick ut ur staden till Betania och stannade där över natten.
Then he left them, and went out of the city to Bethany, and spent the night there.
18 När han sedan på morgonen gick in till staden igen, blev han hungrig.
The next morning, in returning to the city, Jesus became hungry;
19 Och då han fick se ett fikonträd vid vägen, gick han fram till det, men fann intet därpå, utom allenast löv. Då sade han till det: »Aldrig någonsin mer skall frukt växa på dig.» Och strax förtorkades fikonträdet. (aiōn g165)
and, noticing a solitary fig tree by the road-side, he went up to it, but found nothing on it but leaves. So he said to it: “Never again shall fruit be gathered off you.” And suddenly the fruit tree withered up. (aiōn g165)
20 När lärjungarna sågo detta, förundrade de sig och sade: »Huru kunde fikonträdet så i hast förtorkas?»
When the disciples saw this, they exclaimed in astonishment: “How suddenly the fig tree withered up!”
21 Då svarade Jesus och sade till dem: »Sannerligen säger jag eder: Om I haven tro och icke tvivlen, så skolen I icke allenast kunna göra sådant som skedde med fikonträdet, utan I skolen till och med kunna säga till detta berg: 'Häv dig upp och kasta dig i havet', och det skall ske.
“I tell you,” replied Jesus, “if you have faith, without ever a doubt, you will do what not only what has been done to the fig tree, but, even if you should say to this hill ‘Be lifted up and hurled into the sea!’ it would be done.
22 Och allt vad I med tro bedjen om i eder bön, det skolen I få.»
And whatever you ask for in your prayers will, if you have faith, be granted you.”
23 När han därefter hade kommit in i helgedomen, trädde översteprästerna och folkets äldste fram till honom, där han undervisade; och de sade: »Med vad myndighet gör du detta? Och vem har givit dig sådan myndighet?»
After Jesus had come into the Temple Courts, the Chief Priests and the Councillors of the Nation came up to him as he was teaching, and said: “What authority have you to do these things? Who gave you this authority?”
24 Jesus svarade och sade till dem: »Också jag vill ställa en fråga till eder; om I svaren mig på den, så skall ock jag säga eder med vad myndighet jag gör detta».
“I, too,” said Jesus in reply, “will ask you one question; if you will give me an answer to it, then I, also, will tell you what authority I have to act as I do.
25 Johannes' döpelse, varifrån var den: från himmelen eller från människor?» Då överlade de med varandra och sade: »Om vi svara: 'Från himmelen', så frågar han oss: 'Varför trodden I honom då icke?'
It is about John’s baptism. What was its origin? divine or human?” But they began arguing among themselves: “If we say ‘divine,’ he will say to us ‘Why then did not you believe him?’
26 Men om vi svara: 'Från människor', då måste vi frukta för folket, ty alla hålla de Johannes för en profet.»
But if we say ‘human,’ we are afraid of the people, for every one regards John as a Prophet.”
27 De svarade alltså Jesus och sade: »Vi veta det icke.» Då sade ock han till dem: »Så säger icke heller jag eder med vad myndighet jag gör detta.
So the answer they gave Jesus was — “We do not know.” “Then I,” he said, “refuse to tell you what authority I have to do these things.
28 Men vad synes eder? En man hade två söner. Och han kom till den förste och sade: 'Min son, gå i dag och arbeta i vingården.'
What do you think of this? There was a man who had two sons. He went to the elder and said ‘Go and work in the vineyard to-day my son.’
29 Han svarade och sade: 'Jag vill icke'; men efteråt ångrade han sig och gick.
‘Yes, sir,’ he answered; but he did not go.
30 Och han kom till den andre och sade sammalunda. Då svarade denne och sade: 'Ja, herre'; men han gick icke,
Then the father went to the second son, and said the same. ‘I will not,’ he answered; but afterwards he was sorry and went.
31 Vilken av de två gjorde vad fadern ville?» De svarade: »Den förste.» Jesus sade till dem: »Ja, sannerligen säger jag eder: Publikaner och skökor skola förr gå in i Guds rike än I.
Which of the two sons did as his father wished?” “The second,” they said. “I tell you,” added Jesus, “that tax-gatherers and prostitutes are going into the Kingdom of God before you.
32 Ty Johannes kom och lärde eder rättfärdighetens väg, och I trodden honom icke, men publikaner och skökor trodde honom. Och fastän I sågen detta, ångraden I eder icke heller efteråt, så att I trodden honom.
For when John came to you, walking in the path of righteousness, you did not believe him, but tax-gatherers and prostitutes did; and yet you, though you saw this, even then were not sorry, nor did you believe him.
33 Hören nu en annan liknelse: En husbonde planterade en vingård, och han satte stängsel omkring den och högg ut ett presskar därinne och byggde ett vakttorn; därefter lejde han ut den åt vingårdsmän och for utrikes.
Listen to another parable. A man, who was an employer, once planted a vineyard, put a fence round it, dug a winepress in it, built a tower, and then let it out to tenants and went abroad.
34 När sedan frukttiden nalkades, sände han sina tjänare till vingårdsmännen för att uppbära frukten åt honom.
When the time for the vintage drew near, he sent his servants to the tenants, to receive his share of the produce.
35 Men vingårdsmännen togo fatt på hans tjänare, och en misshandlade de, en annan dräpte de, en tredje stenade de.
But the tenants seized his servants, beat one, killed another, and stoned a third.
36 Åter sände han åstad andra tjänare, flera än de förra, men de gjorde med dem sammalunda.
A second time the owner sent some servants, a larger number than before, and the tenants treated them in the same way.
37 Slutligen sände han till dem sin son, ty han tänkte: 'De skola väl hava försyn för min son.'
As a last resource he sent his son to them. ‘They will respect my son,’ he said.
38 Men när vingårdsmännen fingo se hans son, sade de till varandra: 'Denne är arvingen; kom, låt oss dräpa honom, så få vi hans arv.'
But the tenants, on seeing his son, said to each other ‘Here is the heir! Come, let us kill him, and get his inheritance.’
39 Och de togo fatt på honom och förde honom ut ur vingården och dräpte honom.
So they seized him, and threw him outside the vineyard, and killed him.
40 När nu vingårdens herre kommer, vad skall han då göra med de vingårdsmännen?»
Now, when the owner of the vineyard comes, what will he do to those tenants?”
41 De svarade honom: »Eftersom de hava illa gjort, skall han illa förgöra dem, och vingården skall han lämna åt andra vingårdsmän, som giva honom frukten, när tiden därtill är inne.»
“Miserable wretches!” they exclaimed, “he will put them to a miserable death, and he will let out the vineyard to other tenants, who will pay him his share of the produce at the proper times.”
42 Jesus sade till dem: »Ja, haven I aldrig läst i skrifterna: 'Den sten som byggningsmännen förkastade. den har blivit en hörnsten; av Herren har den blivit detta, och underbar är den i våra ögon'?
Then Jesus added: “Have you never read in the Scriptures? — ‘The very stone which the builders despised — Has now itself become the corner-stone; This corner-stone has come from the Lord, and is marvellous in our eyes.’
43 Därför säger jag eder att Guds rike skall tagas ifrån eder, och givas åt ett folk som bär dess frukt.»
And that, I tell you, is why the Kingdom of God will be taken from you, and given to a nation that does produce the fruit of the Kingdom.
Yes, and he who falls on this stone will be dashed to pieces, while any one on whom it falls — it will scatter him as dust.”
45 Då nu översteprästerna och fariséerna hörde hans liknelser, förstodo de att det var om dem som han talade.
After listening to these parables, the Chief Priests and the Pharisees saw that it was about them that he was speaking;
46 Och de hade gärna velat gripa honom, men de fruktade för folket, eftersom man höll honom för en profet. Se Messias i Ordförklaringarna. Se Nya testamentets text i Ordförklaringarna.
yet, although eager to arrest him, they were afraid of the crowds, who regarded him as a Prophet.
