< Matteus 20 >

1 »Ty med himmelriket är det, såsom när en husbonde bittida om morgonen gick ut för att leja åt sig arbetare till sin vingård.
Подібне бо царство небесне чоловіку господареві, що вийшов рано вранцї наймати робітників у виноградник свій.
2 Och när han hade kommit överens med arbetarna om en viss dagspenning, sände han dem till sin vingård.
І, згодившись із робітниками по денарию на день, післав їх у виноградник свій.
3 När han sedan gick ut vid tredje timmen, fick han se några andra stå sysslolösa på torget;
І, вийшовши коло третьої години, побачив внших, що стояли на торгу без дїла,
4 och han sade till dem: 'Gån ock I till min vingård, så skall jag giva eder vad skäligt är.'
і рече до них: Ідїть і ви у виноградник, і що буде право, дам вам, Вони й пійшли.
5 Och de gingo. Åter gick han ut vid sjätte timmen och vid nionde och gjorde sammalunda.
Вийшовши знов коло шестої і девятої години, зробив так само.
6 Också vid elfte timmen gick han ut och fann då några andra stå där; och han sade till dem: 'Varför stån I här hela dagen sysslolösa?'
Вийшовши ж коло одинайцятої години, знайшов инших, що стояли без дїла, й рече до них: Чого тут стоїте увесь день без дїла?
7 De svarade honom: 'Därför att ingen har lejt oss.' Då sade han till dem: 'Gån ock I till min vingård.'
Кажуть вони йому: Бо ніхто не найняв нас. Рече він їм: Ійдїть і ви в виноградник, і що буде право, одержите.
8 När det så hade blivit afton, sade vingårdens herre till sin förvaltare: 'Kalla fram arbetarna och giv dem deras lön, men begynn med de sista och gå så tillbaka ända till de första.'
Як же настав вечір, рече пан виноградника доморядникові своєму: Поклич робітників, та роздай їм нагороду, почавши від останнїх аж до первих.
9 Då nu de kommo fram, som voro lejda vid elfte timmen, fick var och en av dem full dagspenning.
І прийшовши ті, що коло одинайцятої години, взяли по денарию.
10 När sedan de första kommo, trodde de att de skulle få mer, men också var och en av dem fick samma dagspenning.
Прийшовши ж перші, думали, що більше візьмуть; та взяли й вони по денарию.
11 När de så fingo, knorrade de mot husbonden.
І взявши вони, нарекали на господаря,
12 och sade: 'Dessa sista hava arbetat allenast en timme, och du har ändå ställt dem lika med oss, som hava burit dagens tunga och solens hetta?'
говорячи: Що сї останні одну годину робили, й зрівняв єси їх із нами, що зносили тяготу дня і спеку.
13 Då svarade han en av dem och sade: 'Min vän, jag gör dig ingen orätt. Kom du icke överens med mig om den dagspenningen?
Він же, озвавшись, рече одному з них: Друже, не кривжду тебе; хиба не за денария згодив ся єси зо мною?
14 Tag vad dig tillkommer och gå. Men åt denne siste vill jag giva lika mycket som åt dig.
Візьми своє, та й іди: я ж хочу й сьому останньому дати, що й тобі.
15 Har jag icke lov att göra såsom jag vill med det som är mitt? Eller skall du med onda ögon se på att jag är så god?' --
Хиба ж не вільно менї робити, що хочу, з добром моїм? Чи того твоє око лихе, що я добрий?
16 Så skola de sista bliva de första, och de första bliva de sista.»
Так будуть останнї перві, а перві останнї; багато бо званих, мало ж вибраних.
17 Då nu Jesus ville gå upp till Jerusalem, tog han till sig de tolv, så att de voro allena; och under vägen sade han till dem:
І, йдучи Ісус у Єрусалим, узяв дванайцять учеників на самоту в дорозї, й рече до них:
18 »Se, vi gå nu upp till Jerusalem, och Människosonen skall bliva överlämnad åt översteprästerna och de skriftlärde, och de skola döma honom till döden
Оце ми йдемо в Єрусалим; і буде виданий Син чоловічий архиєреям, та письменникам, і осудять вони Його на смерть;
19 och överlämna honom åt hedningarna till att begabbas och gisslas och korsfästas; men på tredje dagen skall han uppstå igen.»
і видадуть Його поганам, щоб з Него насьміхались, та били, та розпяли, а третього ж дня він воскресне.
20 Då trädde Sebedeus' söners moder fram till honom med sina söner och föll ned för honom och ville begära något av honom.
Тодї приступила до Него мати синів Зеведеєвих із синами своїми, кланяючись та просячи чогось у Него.
21 Han frågade henne: »Vad vill du?» Hon svarade honom: »Säg att i ditt rike den ene av dessa mina två söner skall få sitta på din högra sida, och den andre på din vänstra.»
Він же рече до неї: Чого хочеш? Каже вона до Него: Скажи, щоб сидїли оці два сини мої, один по правицї Твоїй, а другий по лївицї у царстві Твоєму.
22 Men Jesus svarade och sade: »I veten icke vad I begären. Kunnen I dricka den kalk som jag skall dricka?» De svarade honom: »Det kunna vi.»
Озвав ся ж Ісус і рече; Не знаєте, чого просите. Чи зможете ви пити чашу, яку я пити му, й хреститись хрещеннєм, яким я хрещусь? Кажуть йому: Зможемо.
23 Då sade han till dem: »Ja, väl skolen I få dricka min kalk, men platsen på min högra sida och platsen på min vänstra tillkommer det icke mig att bortgiva, utan de skola tillfalla dem för vilka så är bestämt av min Fader.»
І рече до них: Ви то чашу мою пити мете, й хрещеннєм, яким я хрещусь, хреститиметесь; тільки ж, щоб вам сидіти по правиці в мене й по лївицї в мене, се не єсть моє дати, а кому приготовлено від Отця мого.
24 När de tio andra hörde detta, blevo de misslynta på de två bröderna.
І почувши десять, ремствували із двох братів.
25 Då kallade Jesus dem till sig och sade: »I veten att furstarna uppträda mot sina folk såsom herrar, och att de mäktige låta folken känna sin myndighet.
Ісус же, покликавши їх, рече: ви знаєте, що в поган князї панують над ними, й великі управляють ними.
26 Så är det icke bland eder; utan den som vill bliva störst bland eder, han vare de andras tjänare,
Не так же буде в вас: нї, хто хоче бути великим між вами, нехай буде вам слугою;
27 och den som vill vara främst bland eder, han vare de andras dräng,
і хто хоче між вами бути першим, нехай вам буде рабом,
28 likasom Människosonen har kommit, icke för att låta tjäna sig, utan för att tjäna och giva sitt liv till lösen för många.»
як Син чоловічий не прийшов, щоб служено Йому, а служити, й дати душу свою яко викуп за многих.
29 När de sedan gingo ut ifrån Jeriko, följde honom mycket folk.
І як виходили вони з Єрихона, йшло слїдом за Ним багато народу
30 Och se, två blinda sutto där vid vägen. När dessa hörde att det var Jesus som gick där fram, ropade de och sade: »Herre, förbarma dig över oss, du Davids son.»
І ось двоє слїпих, що сидїли над шляхом, почувши, що Ісус переходить, кричали, кажучи: Помилуй нас, Господи, сину Давидів.
31 Och folket tillsade dem strängeligen att de skulle tiga; men de ropade dess mer och sade: »Herre, förbarma dig över oss, du Davids son.»
Народ же сваривсь на них, щоб мовчали; а вони ще більш кричали, кажучи: Помилуй нас, Господи, сину Давидів.
32 Då stannade Jesus och kallade dem till sig och sade: »Vad viljen I att jag skall göra eder?»
І, зупинившись Ісус, покликав їх, і рече: Що хочете, щоб зробив вам?
33 De svarade honom: »Herre, låt våra ögon bliva öppnade.»
Кажуть йому: Господи, щоб очі наші відкрились.
34 Då förbarmade sig Jesus över dem och rörde vid deras ögon, och strax fingo de sin syn och följde honom. Se Dagspenning i Ordförklaringarna.
Вмилосердив ся ж Ісус, і доторкнувсь очей їх, і зараз прозріли очі їх, і пійшли вони слїдом за Ним.

< Matteus 20 >