Matteus 14
1 Vid den tiden fick Herodes, landsfursten, höra ryktet om Jesus.
Того часу Ірод четверовластник почув чутку про Ісуса,
2 Då sade han till sina tjänare: »Det är Johannes döparen. Han har uppstått från de döda, och därför verka dessa krafter i honom.»
і рече до слуг своїх: Се Йоан Хреститель; він устав з мертвих, то й чудеса дїють ся від него,
3 Herodes hade nämligen låtit gripa Johannes och binda honom och sätta honom i fängelse, för Herodias', sin broder Filippus' hustrus, skull.
Бо Ірод піймав був Йоана, звязав його, і вкинув у темницю за Іродияду, жінку брата свого Филипа.
4 Ty Johannes hade sagt till honom: »Det är icke lovligt för dig att hava henne.»
Бо казав йому Иоан: Не годить ся тобі мати її.
5 Och han hade velat döda honom, men han fruktade för folket, eftersom de höllo honom för en profet.
І, хотїв його стратити, та опасувась народу; бо мали його за пророка.
6 Men så kom Herodes' födelsedag. Då dansade Herodias' dotter inför dem; och hon behagade Herodes så mycket,
У день же родин Іродових, дочка Іродиядвна танцювала перед ними й догодила Іродові.
7 att han med en ed lovade att giva henne vad helst hon begärde.
За се обіцяв він, клянучись, що дасть їй, чого просити ме.
8 Hon sade då, såsom hennes moder ingav henne: »Giv mig här på ett fat Johannes döparens huvud.»
Вона ж, наперед навчена від матері: Дай менї, каже, тут на блюдї голову Иоана Хрестителя.
9 Då blev konungen bekymrad, men för edens och för bordsgästernas skull bjöd han att man skulle giva henne det,
І засумів Ірод; однак, задля клятьби й задля тих, що сиділи з ним за столом, звелїв дати.
10 och sände åstad och lät halshugga Johannes i fängelset.
І, пославши, стяв Йоана в темниці.
11 Och hans huvud blev framburet på ett fat och givet åt flickan; och hon bar det till sin moder.
І принесено голову його на блюдї, й дано дївчинї, вона ж віднесла матері своїй.
12 Men hans lärjungar kommo och togo hans döda kropp och begrovo honom. Sedan gingo de och omtalade det för Jesus.
І прийшли ученики його, і взяли тїло, й поховали його, й прийшовши, сповістили Ісуса.
13 Då Jesus hörde detta, for han i en båt därifrån bort till en öde trakt, där de kunde vara allena. Men när folket fick höra härom, kommo de landvägen efter honom från städerna.
Почувши про се Ісус, поплив звідтіля човном у пустиню сам один; і почувши народ, піишов слідом за Ним пішки з городів.
14 Och då han steg i land, fick han se att där var mycket folk; och han ömkade sig över dem och botade deras sjuka.
І, вийшовши Ісус, побачив багато народу, й жалкував над ними, й сцїлив недужих їх.
15 Men när det led mot aftonen, trädde hans lärjungar fram till honom och sade: »Trakten är öde, och tiden är redan framskriden. Låt folket skiljas åt, så att de kunna gå bort i byarna och köpa sig mat.»
Як же настав вечір, приступили до Него ученики Його, говорячи: Тут пустиня, і час уже минув; відошли народ, нехай іде в села, та накупить харчі собі.
16 Men Jesus sade till dem: »De behöva icke gå bort; given I dem att äta.»
Ісус же рече їм: Не треба їм ійти; дайте ви їм їсти.
17 De svarade honom: »Vi hava här icke mer än fem bröd och två fiskar.»
Вони ж кажуть Йому: Не маємо тут, як тільки пять хлїбів та дві рибі.
18 Då sade han: »Bären dem hit till mig.»
Він же рече: Принесіть менї їх сюди.
19 Därefter tillsade han folket att lägga sig ned i gräset. Och han tog de fem bröden och de två fiskarna och såg upp till himmelen och välsignade dem. Och han bröt bröden och gav dem åt lärjungarna, och lärjungarna gåvo åt folket.
І звелїв народові посідати на траві, і, взявши пять хлїбів та дві рибі, й поглянувши на небо, поблагословив, і, ламлючи, подавав хлїби ученикам, а ученики людям.
20 Och de åto alla och blevo mätta Sedan samlade man upp de överblivna styckena, tolv korgar fulla.
І їли вони всї, й понаїдались; і назбирали окрушин, що позоставались, дванайцять повних кошів.
21 Men de som hade ätit voro vid pass fem tusen män, förutom kvinnor och barn.
А тих, що їли, було тисяч із пять чоловіка, опріч жінок та дітей.
22 Strax därefter nödgade han sina lärjungar att stiga i båten och före honom fara över till andra stranden, medan han tillsåg att folket skildes åt.
І примусив зараз Ісус учеників своїх увійти в човен, і плисти поперед Него на той бік, поки Він одпустить народ.
23 Och sedan detta hade skett, gick han upp på berget för att vara allena och bedja. När det så hade blivit afton, var han där ensam.
А відпустивши народ, зійшов на гору самотою молитись; і як настав вечір, був там один.
24 Båten var då redan många stadier från land och hårt ansatt av vågorna, ty vinden låg emot.
Човен же був уже серед моря, і било його филями; бо вітер був противний.
25 Men under fjärde nattväkten kom Jesus till dem, gående fram över sjön.
У четверту ж сторожу ночи, прийшов до них Ісус, ідучи по морю.
26 När då lärjungarna fingo se honom gå på sjön, blevo de förfärade och sade: »Det är en vålnad», och ropade av förskräckelse.
І побачивши ученики, що Він іде по морю, стрівожились, кажучи, що се мара, й кричали з переляку.
27 Men Jesus begynte strax tala till dem och sade: »Varen vid gott mod; det är jag, varen icke förskräckta.»
Ісус же заговорив зараз до них, глаголючи: Спокойте ся: се я: не лякайтесь.
28 Då svarade Petrus honom och sade: »Herre, är det du, så bjud mig att komma till dig på vattnet.»
Петр же, озвавшись, каже до Него: Господи, коли се Ти, зведи менї йти то Тебе по водї.
29 Han sade: »Kom.» Då steg Petrus ut ur båten och begynte gå på vattnet och kom till Jesus.
Він же рече: Іди. І вийшов Петр із човна, й пійшов по водї, щоб ійти до Ісуса.
30 Men när han såg huru stark vinden var, blev han förskräckt; och då han nu begynte sjunka, ropade han och sade: »Herre, hjälp mig.»
Та, бачивши сильний вітер, злякавсь, і, почавши тонути, кричав, говорячи: Господи, спаси мене.
31 Och strax räckte Jesus ut handen och fattade i honom och sade till honom: »Du klentrogne, varför tvivlade du?»
Ісус же простяг зараз руку, вхопив його, й рече до него: Маловіре, чого всумнив ся єси?
32 När de sedan hade kommit upp i båten, lade sig vinden.
І як увійшли вони в човен, утих вітер.
33 Men de som voro i båten föllo ned för honom och sade: »Förvisso är du Guds Son.»
А ті, що були в човнї, приступивши, поклонились Йому, кажучи: Істино Божий Син єси.
34 När de hade farit över, kommo de till Gennesarets land.
І, попливши, прибули вони в землю Генисарецьку.
35 Då nu folket där på orten kände igen honom, sände de ut bud i hela trakten däromkring, och man förde till honom alla som voro sjuka.
І дознавши Його тамешні люде, послали по всій тій околиці, і приводили до Него всіх недужих;
36 Och de bådo honom att allenast få röra vid hörntofsen på hans mantel; och alla som rörde vid den blevo hulpna. Se Stadie i Ordförklaringarna.
і благали Його, щоб тільки приторкнутись їм до краю одежі Його; й скільки їх доторкувалось, одужували.
